Först vill jag göra en kort? sammanfattning av torsdagens utflykt till Parque Nacional Monfrague som ligger ca 7 mil nordost om Cáceres. Vi gav oss iväg i hyrbilen före gryningen ungefär vid 7-tiden (här stiger solen upp nästan 2 timmar senare än i Sverige nu och det är fullt ljust först strax före kl. 8. Å andra sidan lyser solen till minst kl. 21 och därför är kvällarna varma och sköna) och kom till Monfrague en timme senare. Det finns goda möjligheter att vid ett antal iordninggjorda utsiktsplatser skåda fågel. Det går en väg igenom området och de bästa platserna finns längs denna väg. Redan vid den första utsiktsplatsen stannade vi vid en flodarm med några gigantiska klippor ömse sidor om vägen. Direkt kunde vi se en mängd gamar, de flesta satt på klipporna andra förflyttande sig mellan olika platser och några kretsade kring och över klipporna. Ju mer solen värmde luften ju fler gamar kom på vingarna, det var ett mäktigt skådespel som utspelade sig framför oss och det var inte långt avstånd till gamarna på klipporna, som minst inte ens 100 m. Det var mest gåsgam, vilken är den vanligaste arten här och en hel del grågam som är en riktigt sällsynt art som här har sitt kanske starkaste fäste i världen. En del andra rovfåglar drogs med i flykten, främst bruna glador. Över högsta klippan såg vi också en pilgrimsfalk några gånger komma svävande och den såg väldigt liten ut bredvid gamarna. Det var svårt att bedöma hur många gamar som vi såg samtidigt men gissningsvis var det över 100 gåsgamar och kanske 10 grågamar, ett mäktigt skådespel av gigantiska fåglar som sagt i ett dramatiskt landskap med höga klippor och höjder, djupa raviner och en del flodarmar emellan en del av höjderna.
Vi besökte sedan det enda samhället i parken där det fanns en restaurang och en turistinformation. Först intog vi baren och beställde in desayuno (frukost) bestående av spanskt kaffe (väljer oftast kafé amerikano), te och varsin halv tostada (vitt bröd som rostats i en smörgåsgrill) med smör och marmelad, en spansk standardfrukost. In i baren stiger tre män och beställer in frukost och till vår förvåning talar de svenska. Det är fågelskådare och jag tar kontakt med dem och får ingående information om de bästa skådarplatserna och när bästa tiden är. Efter frukost åker vi genast till den plats där spansk kejsarörn häckar. Vi träffar där ett antal andra skådare och fotografer från olika länder bl.a. ett äldre brittiskt par som visar oss en del bra observationer. Mannen har en bra kamera och han förklarar exakt var på den motsatta klippan en berguv ligger i sitt bo och mycket riktigt ser vi den där.
Över oss flyger ett antal fåglar, mest gamar men också en ormörn, en hökörn, flera bruna glador och ett antal klippsvalor, men ingen kejsarörn. Vi väntar tålmodigt i förvissning om att den ska dyka upp eftersom vi vet att den har ett bo där. Plötsligt kom kejsarörnen och när vi såg den var det inte den minsta tvekan om att det verkligen var en sådan. Den var något mindre än gamarna, betydligt mörkare nästan svart och med vita partier på huvud, nacke och framkant av vingarna och den var alldeles klart en mycket skickligare flygare än gamarna som visade denna kunglighet respekt. Vid ett tillfälle tog örnen fart i en dykning och attackerade en gam, dock utan att slå den, mer att inge respekt både hos den utsatte och övriga som såg attacken. Snart dök ytterligare en kejsarörn upp och man får anta att dessa två utgjorde paret som häckade, deras inbördes beteende tydde på detta. En av örnarna satte sig sedan i en av trädtopparna i kanten av den motsatta sidans klippa och vi antar att där hade örnarna sitt bo. Det finns en annan art av kejsarörn, men den finns inte här utan har sin utbredning mycket östligare in i Asien.
Mycket nöjda med vad vi sett åkte vi vidare, stannade till vid en rastplats där vi fikade. På rastplatsen fanns märkligt nog en räv som hade lärt sig att tigga mat av turister och den blev förstås fotad.
Under fikat dök allt fler rovfåglar upp även här och varje gång kollade jag med kikaren vad det var och det gav utdelning. Plötsligt kom en svart stork seglande, det är bredvid kejsarörnen parkens raritet. Den är mycket ovanlig i hela Västeuropa och även här men vi hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, en riktig praktobservation!
Denna dag hade vi nästan inte gått någonting varför vi avslutade utflykten med en promenad till en av parkens utsiktsplatser på en av bergstopparna. Det var en utmaning att ta sig upp men vi klarade det och belönades med en fantastisk vy där vi såg avlägsna bergstoppar med snö.
Även promenaden gav en mängd fina upplevelser. Vi såg fiskar och sköldpaddor i en bäck, en liten orm och många fina blommor. Den sista delen blev en kamp, en kilometerlång uppförsbacke inte så lite påminnande om slutfasen i Tour de ski. Vi klarade det med glans och åkte mycket nöjda med vår dag tillbaka till Cáceres och lämnade bilen. Efter att ha lämnat bagaget på hotellet gav vi oss ut på stan och åt och skulle sedan ta ut pengar, men det var tji. Endast på ett kreditkort fick vi ut pengar. Komna till hotellet kunde vi någon timme senare läsa att Swedbanks dator hade havererat. Det måste ha skett bara minuterna innan vi skulle ta ut pengar. Vi har tagit ut idag så det ordnade sig. Jag U har blivit alltmer förkyld trots eller kanske pga vädret vilket betyder att vi behöver ändra vår planering då de kommande etapperna både är långa och krävande.
Dos pelegrinos. (Två vandrare)
S: Ni som har tittat på Stjärnorna på slottet vet att programmet bygger på att varje stjärna har en egen dag. Torsdagen var alltså U:s dag helt klart. Klagar inte, det var riktigt intressant, både fåglarna och den mäktiga omgivningen. Vill lägga till att utflykten blev även en kulinarisk exkursion, vi beställde ortens specialitet "Torta de Casar" vilket är getost som ugnsbakats. Gott med sallad som vi beställde till :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar