19/4 Puebla de Sanabria y Paz

Hej alla våra nära och kära och kompisar. Speciell hälsning går till Paz som kommer att få ett eget avsnitt på engelska. Det är hennes omåttliga spanska vänlighet som har möjliggjort att vi har kommit så långt som till denna lilla stad med ca 1 500 invånare. Har checkat in på ett hostel för att få tillgång till wi-fi innan vi ger oss ut på bergen. 

      Utsikt från vårt hotellfönster idag. Molnigheten var vi inte alls ledsna för, det gör vandringen     

      uthärdlig.

Strukturerar texten idag som så att jag S skriver inledningen och berättar om de nya planerna som vi redan har fått en fråga om. Sedan får U ta över och skriva till Paz samt berätta om dagarna som gått sedan sist. Under tiden får jag det tveksamma nöjet att tvätta (det måste göras varenda dag, annars har man inte rent att ta på sig). 

     Ett tvättpass utomhus på ett albergue, ett helt normalt tvättställ på dessa inrättningar, naturligtvis                     

     endast kallvatten. Var och en tvättar sina kläder! Jag tvättar mina! U.

Följande engelska stycke är till Paz som hjälpte oss ur en svår knipa. Fortsättningsvis gör vi en kort sammanfattning på engelska i slutet av varje inlägg så att Paz, som fick adressen till denna blog, också kan följa vår vandring.

Hi Paz!

Thanks for all your kindness, helping us with translation at the bar in Tabara and then you offered us to go with you in your car to Mombuey for free, that made our day and you made it possible for us to get further as we have planned. You saved us! Hope you found our little gift in the backseat under your clothes. ;) We are going to write a summary at the end of each part we write so you can follow our walking to Santiago de Compostela.

Ändrar våra planer

Från början visste vi att inom ramen för de fem veckorna vi har för denna resa hinner vi inte att gå hela Via de la Plata som är över 100 mil lång. Tanken var att vi bara börjar gå och slutar där vi är när tiden tar slut. Vi hade inga uttalade mål, varken att komma fram till Santiago de Compostela eller något delmål, alltså någon viss stad på vägen. Det sistnämnda verkar för övrigt vara rätt vanligt men vi kunde för lite innan vi gav oss iväg. Vi visste ju inte ens om vi vill/kan gå fem veckor.

I Salamanca började vi fatta att vi hade kommit till norra Spanien. Helt plötsligt hade vi kommit långt över halvvägs i guideboken och jag började inse att Santiago var närmare än vi hade tänkt i förväg. Si! Vi räknade etapper och dagar och fick ihop en ny plan. Vi ska till Santiago och hämta ut våra compostela!!! Nu utgår all planering från detta mål, vi måste hoppa över några sträckor som vi har bedömt antingen som mindre intressanta (bara monoton åkermark) eller för ansträngande för oss gamlingar (gränsen går vid ca 30 km/dag). De sista 100 km ska man alltid ha gått på riktigt, på Via de la Plata är Ourense sista staden att börja slutvandringen. Då har vi fått ihop ett schema som innebär att senast på tisdag om 10 dagar borde vi vara framme. På det viset har vi två dagar på oss för att lösa transport till Madrid, flyget hem går på fredag 2/5. Att flyga inrikes i Spanien är nog uteslutet som ett för dyrt alternativ, det får bli antingen tåg eller buss. 

14/4 Calzada de Valdunciel

Salamanca lämnade vi utan större saknad. Lång väg ut ur stan, vi passerade bl.a. ett gammalt uppställt flygplan och Salamancas fotbollsstadion.

     Flygplanet utanför Salamanca.

Dagen var solig och varm, vi passerade några byar och åt bocadillos till lunch i en av dom. Det var åkrar både till höger och vänster och solen gassade på eftermiddagen så det var skönt att komma fram i god tid.

     Det öppna landskapet på mesetan med långa, raka grusvägar med oändliga odlingar. De närmaste 5 km vet vi hur vi ska gå! 

     Open landscape with straight gravel roads on the meseta.

 In på härbärget där en tyska hade anlänt före oss. Därefter kom det flera vandrare, alla mycket trevliga. Vi satt länge ute på gården och pratade. Träffade faktiskt ett belgiskt par som var ute på sin första vandring så vi hade en hel del gemensamt. Strax före åtta kom även en gammal bekanting från Extremadura, en tysk läkare som är på en existensiell vandring. Han går på hela dagarna, checkar in, äter, sover och gör sig i ordning för en ny dag. Denna gång var han rädd för att han går för fort, att han hinner inte få svar på sina inre frågor innan han redan är framme. Överhuvudtaget en man som det är givande att prata med oavsett diskussionsämnet. Han berättade att han hade börjat titta mer på naturen, särskilt fåglar med nya ögon efter vårt tidigare möte. Den kvällen lade vi oss i goda vänners lag :)

15/4 Montamarta

Enligt vår nya plan att hoppa över sträckor som verkar vara mindre intressanta tog vi reda på hur bussen går från Galzada till Zamora och alldeles riktigt, det gick en direkt efter frukosttiden. Vi tog bussen och var framme i Z vid 10.30-tiden, fikade och skyndade iväg på dagens vandring. Den blev riktigt varm då vi gick hela streckan i mittpådagen-värme. Det fanns få ställen att stanna i skugga. Lite roligt var det att passera en trädgård där ägarna hade pyntat sin tomt något enormt. 

    Ett par vandrare hade funnit plats i trädgården.

    A couple of peregrinos we saw in a garden.

Framme letade vi oss till härbärget som var igenbommat, varför framkom inte. Det var för långt att gå till nästa härbärge så det var bara att söka sig till byns hostel och betala mer. Surt sa räven om rönnbären. Träffade helt nya medvandrare och pratade med dem men denna gång var det ingen som vi kände någon gemenskap med. Det var bla en engelsman som var rätt grisig av sig på flera sätt. Det fanns dock kokmöjlighet så vi lagade själv middagen och åt ute på innergården. Tidigt till sängs med avsikt att stiga upp tidigt.

16/4 Granja de Moreruela

Denna dag började med att vi passerade en sjö och följde en strandstig vilket var en skarp kontrast till de stora fälten. Efter ett par timmar kom vi till en ruin skapad av morerna på 800-talet, en vacker vy där vi pausade och åt i solgasset.

Vi fortsatte och leden bytte åter karaktär. Vi kom ut på ett gigantiskt järnvägsbygge utan en enda hänvisning hur vi skulle gå. Enormt varmt och långa motlut tog musten ur oss, dessutom gick vi fel ett par gånger och var övertygade om att vi var sist till nästa etappmål av alla som började på morgonen. Därför var vår förvåning stor när det visade sig att vi kom först, övriga hade gått ännu mer fel.

Vi checkade in på ortens härbärge och planerade att äta sen middag på baren för att då se cupfinalen i fotboll mellan Barcelona och Real Madrid. När matchen väl började var baren smockfull av åskådare. Orkade bara en kvart, sen var vår dag slut.

17/4. Tabara och Mombuey.

Dagens etapp startade vi redan kl. 7, det var fortfarande halvmörkt så vi fick använda ficklampa för att leta efter pilar och stenar som visar vår väg. Bara hundra meter från härbärget delar sig caminon med en led som går norrut mot Astorga där den ansluter till den stora, kända Camino Frances, men vi följer den sydligare leden som går mot nordväst till Ourense och sedan vidare till Santiago de Compostela. 

Nu bytte åter landskapet karaktär och vägen från Granja var en av de vackraste och mest omväxlande vi passerat och därför var fågelförekomsten både art- och individrik med massor av sjungande sångare. Däremot har nu en del av de sydliga arterna minskat eller upphört. Inga blåskator längre och storkarna är betydligt färre liksom härfåglar, däremot ökar de svenska arterna: talgoxe, skata, svarthätta och gärdsmyg.

Vi kom till floden Esla som vi passerade. Därefter tog vi en svårare, men vackrare rutt som innebar både bergsklättring och kämpande uppför backar, men istället mycket vackra vyer och så slapp vi gå hela tiden på asfaltsvägen med tätnande trafik.

     Rio Esla med bron vi passerade över på samt en nyss avslutad klättring 100 m upp.

     The river Esla with the bridge we went over.

Andra delen av dagens pass blev totalt annorlunda den första med kilometerlånga rakor förbi oändliga fält. Slutligen når vi orten Tabara där vi hoppades kunna ta bussen till Mombuey. På väg in till baren stötte vi samman med ung spansk tjej som talade engelska och som också skulle till baren för ett mellanmål. Hon erbjöd sig att fråga om bussförbindelserna och det visade sig att det inte skulle gå någon mer buss för dagen i den riktningen och dagen efter ingen alls, man firar ju påsk i Spanjen med torsdag och fredag som viktigaste dagar. I det läget erbjöd sig tjejen att ta oss med till Mombuey för hon var själv på väg från Merida där hon arbetar till föräldrarna i Ourense under påsken. Vi blev väldigt glada och tacksamma för detta erbjudande som vi tackade ja till. Under färden berättade hon att hennes namn var Paz, vilket betyder fred på spanska och hon var tydligt stolt över det. Paz arbetade för den spanska regeringen i Merida. Hon ville absolut inte ha något för resan men vi gjorde en "fuling" och lade en sedel på baksätet för vi ville på något sätt visa vår uppskattning och hon hade faktiskt hjälpt oss att fortsätta som planerat. Hon ville gärna ha adressen till vår blogg, vilket hon fick och därför skriver vi lite engelska sammanfattningar i slutet av inläggen.

      Vi poserar med Paz framför hennes bil vid avstigningen i Mombuey.

      We together with Paz in front of her car at our destination Mombuey.

Vi tog in på det synnerligen enkla härbärget vilket vi delade med endast två personer, en fransman och en belgiska. Härbärget låg ett stenkast från kyrkan och när vi kom körde man något slags gudstjänst ut i högtalare vilket fick en vandrare att fortsätta till nästa by.

När vi lagt oss körde man igång mässan på allvar och jag kan försäkra att ljudnivån utan vidare skulle kunna matcha Sweden Rock. Hörpropparna gav inte särskilt mycket hjälp, och länge höll man på också. Till sist slutade mässan och jag somnade men vaknade med ett ryck när tydligen en trumprocession tog sin start. Innan tystnaden tog över var väl klockan bortåt midnatt. S hade velat se processionen! Jag tyckte att det räckte gott med ljudet.

18/4 Astorianas.

Denna dags vandring var omväxlande och många fåglar sågs och hördes. Märks att vi nu kommit ifrån låglandet och kommit upp i bergigare trakter. Vandring på omväxlande småvägar och stigar är det som är trevligast. Dock började vi denna dag få lite men dock problem med blåsor på fötterna vilket krävde en del omplåstring och strumpbyten. Det är inte så att det än så länge sätter stopp för vår vandring. Vi vet ganska väl hur vi ska hantera detta.

Framkomna till Astorianas tog vi in på härbärget beläget i samma byggnad som ortens idrottshall. Vi åt en pilgrimsmenyn på en bar men något i min mat var inte helt okej vilket gav en del besvär, fick lägga mig tidigt. Tyvärr låg också en skjutbana alldeles intill och under ett par timmar fick vi avnjuta ljudet av oupphörlig gevärseld. Sov dock sedan gott.

S: naturen har ändrat karaktär ännu en gång. Här är det vår, inte sommar, dock med sommartemperaturer. Skog som det finns gott om består av lövfällande arter och träden är i musöronfasen. Vit ginst är vanligare än den gula och den doftar sååå gott. Fruktträden blommar som bäst. 

     Ljung och andra blommande buskar i full prakt. Ljungen lite större än hemma.

19/4. Puebla de Sanabria.

Upp vid 6.30 och uppsökte byns bar för frukost men det var stängt. Började vandringen förtröstansfullt då det under dagens vandring fanns flera byar längs leden. Det visade sig dock att antingen fanns det ingen bar och när det fanns så var den stängd. "Frukost" intogs kvart i tolv en km före dagens etappmål. Vandringen idag blev en blöt historia. Trots att det inte regnat var marken på leden mycket sank och stora delar av vägen utgjordes av rinnande bäck, något dike fanns inte. Dock var landskapet omväxlande och etappen kort, bara ca. 15 km. Nu har vi kostat på oss lyxen att ta in på ett hostel med fri wi-fi så att vi kan skriva på bloggen. I byn finns en stor mäktig borg som dominerar anblicken. 

Tills näst önskar vi er alla en fortsatt trevlig påsk och en varm och skön april!

PS. Vi har nu observerat mer än 100 fågelarter, men jag försöker att inte skriva alltför mycket om fågelskådandet. När vi kommit hem ska jag göra en fullständig fågelförteckning och lägga till på bloggen som ett extra inlägg där den som är intresserad kan ta del av vad vi sett och hört.

S: det var inte blött hela vägen. Ibland gick vi kilometervis på torra ljunghedar. Ljung växer som meterhöga buskar här och blommar faktiskt just nu, både vitt och rosa, mest rosa. Allt gott! Kram

Summary in english. Today we came to Puebla de Sanabria. We started our walking without any special goal, just walk for 5 weeks and then go back home, but after some illness and rest and then some monotonously phases when we went by bus we have decided to go all the way to Santiago, but we need to go by bus some more distances to get in time for our flight back home.

In Salamanca we walked right on to a easter procession, thousands of people on the streets.

North of Salamanca we found the landscape very open and rather dull and not much to see. Sometimes we overnight in albergue for peregrinos but now and then we choose an hostel with free wi-fi so we can blog. We have met many interesting persons, some of them several times in different albergues.

We took the bus from Calzada de Valdunciel to Zamora and then walked to Granja de Moreruela. The landscape is more warying here and the walking is more fun. North of Granja is a nice lake and some ruins from the 9 th century. We passed a new railway that is under construction. Later we have reach more mountains and the walking has been more shifting.

When we came to Tabara we met a young woman who helped us a lot and gave us a lift to Mombuey. Her name was Paz wich means peace in spanish and she was obviously proud of her name. Thank you again Paz for helping us and the lift you gave us. You made it possible for us to continue as we have planned. You made our day and saved our walking!

Now we have reached Puebla de Sanabria and tomorrow we are going on again. We have seen so many interesting things and many birds wich give us a great satisfaction.

Have a nice hollyday!