28/4 Santiago de Compostela

Japp, vi fixade det! Vi är framme och har hämtat ut våra compostelan. De är på latin och hur högtidliga som helst. 

Vet att de flesta av våra läsare har sett mer eller i alla fall en del av den natur som vi beskrivit. Då har det kanske inte haft så stort nyhetsvärde för er som för oss men vi har som sagt velat beskriva det vi sett som en sorts dagbok. Det fortsätter vi med även de sista dagarna samt under vistelsen i Madrid. 

Att palla hela Via de la Plata, det var verkligen en utmaning in i det sista. 

27/4 till Ponte Ulla

Enligt väderprognosen var detta en mellandag i regnandet. Det blev en härlig vandring i lagom temperatur, varken för kallt eller varmt. Utmaningen bestod i den kraftigt kuperade terrängen. Med trötta ben traskade vi backe upp, backe ner och undrade vad är det som får folk att bosätta sig på så svårtillgängliga ställen. Vi passerade många småbyar men även utspridda gårdar. Galicien är rätt tätbefolkat. Sträckan var inte längre än 21 km men avslutades med en nedstigning på ca 400 höjdmeter som tog oss ungefär 35 minuter. Trots att vi gick neråt blev vi svettiga, så hårt arbete var det. Både fötter och knän tog stryk.

      Där ligger hon, Ponte Ulla, nedanför två broar. Det uttalas Ponte Ojja.

På väg till hostellet (det fanns inget härbärge) passerade vi en restaurang där vi såg spanjorer äta sin söndagsmiddag. Efter de obligatoriska sysslorna dusch och tvätt riktade vi alltså stegen dit med förhoppning om att vi skulle kunna få middag trots att vi var sena om man tänker på eftermiddagsmiddag och tidiga för att få mat på kvällen. En kvinna satt i fåtöljen i entrén och vilade sig men på vår fråga om mat svarade hon direkt si, si! Självklart kan vi äta. Hon tog kockkläderna på sig och fixade mat både till oss och snart även till en grupp australiensiska vandrare. Det vi inte förstod av "kartan" - ingen menu på söndagarna - det förklarade hon på tyska. Hon vågade ha lokala maträtter, äntligen fick vi lite kulinariska äventyrer. Det blev Galde Gallego (galicisk grönsakssoppa) till primero, fisk till mig S och kött till U som secundo rätt. Avstod artigt men bestämt från postre (efterrätten), det fanns ingen plats för den. Tidigt till sängs, vi var helt slut.

28/4 till Santiago de Compostela

Oj vad det var segt på morgonen. Efter helgen behövde vi skaffa mer vatten och dessutom något till lunch för första BB (by med bar) verkade vara efter en rätt lång vandring. Småbyar saknar oftast matmöjlighet. Först alltså till supermercadon vilket innebar att vi backade ända ner till åkanten (Ulla är en å). Regnet hängde i luften så det var bara att ta regnskydd på ryggsäckarna och ponchorna på oss själv. Pust!

  Två åsnor? Nej, det andra är en häst men det är inte så lätt att se när den står så långt bort.

  Two donkeys? No, the other one is a horse but it is hard to see him in the background.

Den självklara regeln på vandringen är att om det går neråt så går det sedan upp också. Vi behövde dock inte gå upp alla 400 höjdmeter från dagen innan, det räckte gott och väl med 250 men det var en tuff backe. Och det var så det fortsatte hela vägen, först djupt ner i dalar och sedan upp igen. 

      Äntligen, Santiago de Compostela! Åtminstone dess utkanter.

       Finally, Santiago, at least the outskirts of town.

Med ömmande knän och fötter tog sista dagen de sista krafterna ut ur oss. Nu såg vi fram emot några dagars vila. Sista prövningen var att komma till katedralen i Santiago - maktens boningar byggs så att de verkar ännu mäktigare.

     Och när vi utschasade kom fram fick vi köa en dryyyg timme på att få våra compostelan.

                      

      En bild från den gamla delen av Santiago de Compostela med katedralen i bakgrunden.

Trötta på vädret i Galicien (som dåliga sommardagar hemma) var vår första uppgift efter att ha fixat boendet att boka resan till Madrid där det enligt rapporten skulle finnas skön sommarvärme 25-27 grader :D Sagt och gjort, kl. 9 på morgonen tar vi farväl av denna heliga stad utan att turista i den, utan att ens besöka katedralen. Jag löste problemet med att köpa en bok som beskriver de olika ställena och bilderna är fina. Vi känner ingen större förlust, räknar ju att komma hit fler gånger - alla caminon slutar här ;-)

U. Sista två vandringsdagarna blev en kamp upp och nerför backar och inte mycket fågelskådning, dessutom var mycket av skogen planterad eukalyptus och av någon anledning är dessa skogar i stort sett fågeltomma. I den här delen av Spanien finns många av de fågelarter vi har i Sverige, vilket känns lite konstigt: skata, gröngöling, koltrast, talgoxe, svartmes och blåmes t.ex. Storkar lyser med sin frånvaro och blåskator har upphört för länge sedan.

När vi kommit i mål ville vi fira detta med en god middag. Om någon inbillar sig att vi valde en storslagen spansk trerätters så är det alldeles fel. Efter en hel del letande fann vi en restaurang som serverade det vi ville ha: äkta svensk husmanskost: pizza! Mmmm!

     Vattenpåfyllning inför tågresan till sommar och sol i Madrid.

      Redo för solresan till Madrid. Vi saknade inte Santiago och dess regn ett enda smack.

      Ready for Madrid. We didn't miss Santiago and the rain at all.

English summary: The last two days of our walking the camino was a struggle up and down endless steep hills. The rain was hanging over us and sometimes we wondered why on earth people settled  down here and not in the warm sunny parts of Spain. However finally we arrived at Santiago but it took the last of our power to get there. After waiting over an hour we got our compostela and then we celebrated by having real swedish food: pizza! ;) 

As we were tired of the rainy and cold weather we took the train back to Madrid and the summer the day after coming to Santiago.