Fredag 11/4.

Under natten har jag U blivit alltmer förkyld, men ska försöka gå dagens korta tur på bara 11 km till Casar de Cáceres. Igår köpte jag för säkerhets skull extra värk- och febernedsättande tabletter. Idag fungerade det att ta ut pengar igen och det var viktigt för de kommande orterna saknar uttagsautomater. Man måste ha koll på sånt för annars kan det hända att man står utan pengar och det är inte överallt man kan betala med kort. Vi tog det rätt lugnt och lämnade Caceres längs en trafikerad väg några kilometer. Gränsen mellan stad och landsbygd är ofta i Spanien knivskarp och inte som i Sverige utdragen med omkringliggande byar ofta sammanbyggda med städerna.

      Bostäder i utkanten av Caceres.

Detta foto visar landsbygden vid Caceres men är tagen från samma ställe som föregående foto, jag har bara vridit mig drygt 90 grader åt höger, så jag står på gränsen mellan stad och landsbygd.

Efter 3 km vek leden in på en liten jordväg över de böljande fälten. Landskapet är här öppet utan träd eller buskar utan kilometerlångt med gräsbevuxna höjder och sänkor, ibland med boskap men ofta tomma. Vi fortsatte vandringen till nästa by/stad utan att något annat speciellt inträffade utom att vi fick en ny fågelart för resan: kalanderlärka. En knubbig art med tjock näbb, vit vingbakkant och speciellt flyktsätt.

Vi kom till Casar de Cáceres som hade en imponerande gångkolonn. 

      Ingången till Casar de Cáceres från söder.

Letade upp härbärget som inte kostade något men där man förväntades ge en gåva, vilket vi gjorde. Ett riktigt fint härbärge som fylldes upp av ganska många vandrare. Vi kom i samspråk med en spanjor som faktiskt bodde på Gran Canaria, där han jobbade i bananproduktionen. Han räknade med att gå minst 4 mil om dan och denna dag hade han gått 5 mil i hettan, men han var vältränad.

Min U:s förkylning har nu blivit så påfrestande att vi blir tvungna att ändra våra planer rätt drastiskt. Från denna ort, Casar de Cáceres, är de kommande 6-7 etapperna långa, svåra och påfrestande. Det finns ont om övernattningsmöjligheter och eftersom leden inte följer trafikvägarna så kan man inte enkelt ta buss mellan etappmålen och övernattningsställena och inte heller under pågående vandring. Har man förkylning med feber och det förväntas temperaturer på ca. 25 grader ska man undvika att ge sig ut på krävande vandringar på över 25 km dag efter dag i kuperad terräng. Vi övervägde olika alternativ och bestämde till sist att ta buss till nästa stora stad, Salamanca. Därifrån är det enklare förutsättningar; kortare etapper och tätare mellan övernattningsmöjligheterna. Det har visat sig att det från Casar de Cáceres saknas bussförbindelser mot Salamanca. Återstår alltså att nästa dag först ta buss tillbaka till Cáceres och därifrån ta långdistansbuss till Salamanca. Det finns inte mycket annat vi kan göra under rådande förhållanden. Eftersom nästa dag är lördag och första buss går först kl. 9, så kan vi ta det lugnt på morgonen. 

Den arkitektoniskt tuffa utformningen av busstationen i Casar de Cáceres, men det gick bara bussar till Cáceres härifrån.

Det känns som ett nederlag att behöva göra på detta sätt, men några bättre alternativ ser vi inte. Att stanna i Casar de Cáceres och vänta på tillfriskning är inte lockande. Orten är en av många spanska orter på landsbygden som är döende och det märks minsann, det som ändå kanske räddar byn är närheten till Cáceres, men inte heller denna stad är vid god vigör, av de ca. 90 000 som bor där har bara ca 30 000 arbete berättade biluthyraren för oss. Alltså blir det imorgon förflyttning 20 mil norrut med buss tyvärr, för dels missar vi ett intressant avsnitt dels blir caminon lite sönderhackad och inte den sammanhängande enhet vi hade hoppats på, men som författaren till vår guidebok säger; man måste vara beredd på att ändra planerna efter nya förutsättningar och vara flexibel och där är vi nu.