Vi har nu gjort ett par etapper till.
Fredag morgon tog vi som planerat buss från Villafranca de los Barros till Torremejia, en etapp på 27 km genom oändliga rader av vinplantor på alla håll. Har aldrig sett maken till vinodlingar. En mycket enformig monokultur, alldeles platt med en spikrak väg i lera utan vare sig växter, djur eller något annat än vinplantor. Vi ångrar inte att vi bussade den etappen.
Framkomna till Torremejia begav vi oss genast iväg mot nästa etappmål Merida, en lite större stad med knappt 60000 invånare. Visserligen fick vi trampa asfalt åtskilliga km men det är en lisa i jämförelse med den spanska leran. Omgivningen blev betydligt mer omväxlande med nivåskillnader, träd, odlade fält mm. Och därmed visade sig betydligt mer fåglar och vi såg många blommande växter. Vi har framför allt sett många blommande orkidéer.
En äng med blommande röda orkidéer.
När vi närmade oss Merida fylldes luften av stora fåglar, åtminstone 15 bruna glador ett flertal vita storkar och kohägrar flög fram och tillbaka. En överraskning var att få se ett par rostgumpsvalor som samlade lera från en vattenpöl till sitt bo i en viadukt.
Merida är en stad präglad av romarrikets byggnader och staden finns därför på UNESCOs världsarvslista. Ju närmare Merida vi kom ju fler storkar sågs och förklaringen till det var att många hade sina bon på akveduktruinen över floden som flyter genom staden.
Vi sökte upp ett härbärge inhyst i en gammal kvarn och gick sedan ut i staden för att se lite på de romerska lämningarna.
Eftersom det ska vara tyst och släckt senast kl. 22 så gick vi tidigt till sängs.
Lördag 5/4. På ut ur Merida passerade vi akveduktruinen från romartiden.
Denna morgon var mycket dimmig, disig och duggregnet tilltog. Efter 7 km kom vi till en damm romarna byggde, en av de största i Romarriket. Här började äntligen vädret ändras, d is och dimma försvann, regnet upphörde och VÄRMEN kom. Efter dammen gick vi genom en härlig och varierad miljö med blommande backar, olika ekträd och en del mindre vattendrag. Gott om fåglar sågs och hördes, många storkar, turkduvor, sjungande trastaroch småfåglar. Även vanliga skator var här vanliga, annars inte så talrika. Här blommade ginst i mängder bland träden.
Värmen tilltog och var säkert över 20 grader när vi anlände till härbärget i den lilla orten Aljucen med knappt 300 invånare. Efter installation, dusch och tvätt sitter vi nu på en av byns tre restauranger och äter mat och fikar och tittar på fotbollsmatchen mellan Barcelona och Villa Real tillsammans med ett drygt tiotal av byns "gubbar".
Hasta luego! Ses snart!
S: Hola! Eftersom U skriver mest om fåglar får jag berätta om allt det andra. Vi har kommit in i vandringslivet. Upp tidigt, göra sig i ordning och gå till närmaste bar för att äta frukost. Därefter vandring med medhavd lunch och då är man framme på etappmålet någon gång på eftermiddagen. Vi blir ofta passerade av andra vandrare, de som har bråttom fram. Vi har ju bråttom på morgonen för att komma ut till naturen...på kvällarna umgås vandrare med varandra, vi dras liksom till de likasinnade. Vi har träffat en ung tjej från Kanada, hon vandrar ensam, två holländska par och ett tyskt par. Och en äldre spanjorska som vandrar själv. Några ska hela vägen till Santiago, andra ska liksom vi vandra en kortare del.
Att sova i sovsal tillsammans med andra människor är inte ett dugg svårt, de är ju våra bekanta nu och alla har samma mål, att gå vidare på caminon. Gemenskapen har blivit stark under en kort tid. Ja, om ni undrar något så får ni fråga.
Ljudnivån i restaurangen börjar bli olidlig, trots eller kanske därför att Barca leder. Gubbarna skriker och gapar vad som än händer på planen. En upplevelse man inte vill vara utan (trots att värdinnan på härbärget samtidigt har ordnat en visning av byns kyrka).
Någon annan dag ska jag berätta om hur det går med spanskan. Tills dess, ha det gott! Kram! /S
Heja Sirpa och Ulf! Ni inspirerar till äventyr! Ha en fortsatt fantastisk vandring :)
SvaraRaderaKram från Nina Andrén