Här kommer axplock av de senaste dagarnas händelser.
6/4 från Aljucèn till Alcuéscar
En ganska dålig natt på härbärget, det var varmt och dålig luft i rummen. Vi var tolv personer som sov över i en lägenhet på tre rum och kök/matrum. När ett par vaknade för att göra sig i ordning så vaknade alla andra också.
Värmen hade kommit men dimman hängde kvar hela förmiddagen, det var så mycket fukt i naturen efter allt regnande. Nästan med detsamma kom vi in i en nationalpark där det fanns chans att se några fågelrariteter men det ville sig inte, denna gång. Grodorna hade kommit riktigt igång, ojoj vilket liv! En underbar dag i en varierande miljö, ibland skog, ibland genom beteshagar mellan kor och tjurar, ibland odlingsfält. Kom på att cirka 1,5 mil av sträckan gick vi utan att höra någon sorts motorljud!
Och plötsligt blev det sommarvarmt och över 25 grader så överdragskläderna åkte av. Var det någon som tvivlade? ;)
I Alcuéscar bodde vi i ett härbärge på ett kloster. Det kostade inget att bo där men man förväntades att lämna en gåva vilket vi gärna gjorde då pengarna skulle gå till driften av ett bredvidliggande äldreboende. Klockan halv åtta bjöds på mat till de som ville det och efteråt hjälptes man åt för att diska och städa matsalen. Dörrarna låstes kl. 21 - utifrån! - och öppnades kl. 8 på morgonen. Vi var på tredje våningen men byggnaden var av sten så det förelåg väl ingen större brandrisk. Klockan 22.30 (alla hade redan somnat) ringde kyrkklockorna och återigen en halv timme senare plus en gång till kanske en kvart senare. Munkarna hade en sen bönestund och vacker musik hördes svagt om man lyssnade noga mellan alla snarkningarna. Att bo på klostret var en upplevelse likaså maten, det räcker som kommentar.
U: Jag misstänkte att det skulle kunna bli diverse oljud dels från så många sovande i samma lokal dels från aktiviteter i klostret så därför proppades öronen med effektiva proppar. Noterade ringningen kl. 22, därefter ingenting :). Under vandringen till Alcuéscar följdes vi av gökars galande, härfåglars poppande, tofslärkor som sjöng och de nästan ständigt närvarande kornsparvarna. Vi passerade korkekskog där man skalat barken från stammarna och i denna miljö såg vi flera rödhuvade törnskator m.fl. arter.
Vi har sett tamdjur av många slag; kor, tjurar, grisar, getter, hästar, åsnor, hundar, katter och höns. Här ses en flock får på bete vid en odling av korkekskog vi passerade.
7/4 till Aldea del Cano
De flesta rusade iväg när vi släpptes ut från klostret. Verkade som hela gänget vi hade umgåtts med några dagar siktade på att komma hela vägen till stora staden Cáceres (ca 91000 invånare) trots att det var ca 4 mil dit. Vi delade sträckan i två etapper och önskade "buen camino" till de andra med vetskap om att vi sannolikt inte skulle träffas mer.
Det blev en behaglig vandring återigen i vacker natur. Framme i god tid på eftermiddagen och hämtade nyckeln till härbärget från restaurangen bredvid. Såg att vi hann äta pilgrimsmenyn innan köket stängde för siestan och passade på att äta den vanliga trerättersmiddagen redan som en sen lunch. Härbärget var billigt men med riktigt god standard. Det fanns även tvättmaskin och tvättmedel så vi tvättade allt som var smutsigt eller halvsmutsigt. Nu torkar allt så snabbt då kvällarna är varma och soliga. På dagarna har vi nu haft över 25 grader och solen går inte ner förrän bortåt kl. 21 och det är riktigt varmt och skönt, en total skillnad mot den första veckans regn, blåst och kyla.
Pö om pö dök det upp nya vandrare som hade gått en lite längre sträcka än vi, ett belgiskt par, en spanjor som fick mig S att tänka på Sören samt en tysk som visade sig vara en läkare från Berlin. Den sistnämnda planerade gå minst 35 km om dagen för att vara tillbaka på jobbet någon gång i början av maj. En trevlig kväll på härbärgets veranda med trevliga människor och gott vin i glasen. Det kändes som att nu har vi uppnått vår dröm om Spanien, den idé som vi hade före resan.
U: Den här dagen blev en riktigt fin fågeldag, tack vare det härliga sommarvädret. Vi såg vår första spanska sparv, de första biätarna kom flygande, några klippsvalor gladde oss, i en större damm såg vi faktiskt ett par vanliga skäggdoppingar och några styltlöpare, men framför allt inbjöd vädret till att rovfåglarna nu visade sig. Bruna glador är vanligast och kommer oss nära, men denna dag svepte gamar i mängd förbi; åtminstone 15-talet gåsgamar och ett antal grågamar och dessutom hökörn, ormörn och rödfalk. Vi ser också många "svenska" fågelarter: svartvit flugsnappare, bofink, talgoxe, koltrast, hussvala och ladusvala. Under senaste veckan verkar svalornas antal ökat rejält.
En välbevarad mindre bro från romartiden med en kraftledningsstolpe i bakgrunden med ett storkbo och stork på toppen. En vanlig syn i det spanska landskapet. Ja, storkbo på kraftledningsstolpe alltså.
8/4 till Cáceres
Den längsta sträckan som vi har gjort på en dag, 26 km. Nu har morgondimmorna försvunnit, det är soligt och varmt från första stunden på caminon. Vid lunchtid går temperaturen upp till 26 grader. Vi får ta det varligt, noga med att dricka vatten hela tiden och inte forcera oss fram. Det får ta den tid det tar. Början av sträckan var varierande betesmarker, därefter gick vi rakt över landningsbanan på det lokala sportflygfältet. Resten var stora fält med enformig natur med få höjdpunkter. Det var långt och letandet efter turistbyrån i Cáceres sög ut resten av musten, i synnerhet som den låg högst upp i gamla staden. Vi fick ge upp och ändrade taktik, gick in på närmaste hotell som dock hade fullbokat men de gav oss en karta som visade var andra hotell ligger så att vi slapp leta efter nålen i höstacken. Det hjälpte direkt och vi checkade in på nästa hotell. Då hade jag över 38000 steg i stegräknaren. Efter en god trerätters på uteservering sov vi gott och länge!
Blomsterrapport
För ett par dagar sedan lämnade vi södra/nedre Extramadura, regionen delad i två. Nu är vi alltså i den norra/övre delen. Naturen och växtligheten har i viss mån ändrat karaktär så det är dags att ge en första sammanfattande växtrapport.
Det som blommar är en konstig mix av vår-, sommar- och sensommarblommor som vi uppfattar dem. U har redan nämnt att vi har sett många sorters orkidéer. Äppel- och päronträd blommar men även lejongap och ringblomma. Det finns mängder av små söta irisar längs caminon. Har sett en 1,5 meter hög och 50 meter lång allé av blommande rosmarin. Flera salviasorter blommar. På två dagar kände vi en kraftig örtkryddsdoft (från Merida till Alcuescar) och igår luktade det som slagen vall. Stora mängder av vita och ibland rosa buskar finns vid caminon. Nu vet vi att de heter klipprosor.
Språkrapport
Sänder många tacksamma tankar till vår duktiga spansklärarinna Roser som gav oss nycklarna till det spanska språket. Senast idag berättade jag för mannen i receptionen att vi behöver ingen städning i vårt rum. Förmodligen hade jag lyckats formulera meningen alltför väl, svaret var väldigt omfattande - han trodde nog att jag kunde spanska.
Vi försöker prata spanska så mycket vi bara kan få ihop. Det blir poco, poco från både hållen, många spanjorer förklarar att de kan engelska poco men vi hittar varandra någonstans i mitten. Det roligaste hände i supermercadon i Aldea del Cano i förgår. I kassan ville den unge mannen vara vänlig och önska oss något som jag inte begrep (de flesta önskar buen camino och det förstår man). Så mycket förstod jag att han menade att jag ska vänta. Då hade andra kunder också gjort välvilliga försök att få mig förstå. Det var alltså allmän kalabalik i butiken. Mannen kom tillbaka med sin privata smartphone och plockade fram google translator. Översättningen var knappast det han menade egentligen, texten antydde att han önskade oss en bra promenad som skulle vara ett år. Jag tolkade det som att han önskade oss välkomna åter om ett år och tackade för det. Vi hade nått en vänskaplig konsensus och ingen visste egentligen vad vi hade kommit överens om men alla var nöjda. Om det vore så lätt att få fred på hela jorden!
Nu vill U säkert komplettera med sina kommentarer. Från mig hasta luego! Kram/S
U. Jag har redan kommenterat efter varje dags redogörelse, åtminstone lite grand vad gäller fåglar, nästa gång författar jag och kommer då in på mina allmänna synpunkter. Här vill jag bara poängtera hur mycket hjälpsamhet som alla spanjorer visat oss, speciellt människorna på landsbygden och i de mindre orterna. Om man bara antyder att man önskar något så kommer alla i närheten till undsättning och är hur trevliga som helst. Jo, en sak till: Jag trodde innan vi började vår caminovandring att en del spanjorer kände till pilgrimsvandringen men att den här mindre kända rutten var lite anonym även bland befolkningen i dess närhet, men icke så. Varenda kotte vi mött och uppenbart alla som kört förbi i bil vet exakt vad pilgrimsvandring är och exakt var leden går. Är man vill kan man fråga vem som helst om rätt väg och man får en mångordig förklaring med lika många gester så att man inte ska missta sig på vägen.
Denna etapp var i stort en 26 km lång, seg och svettig kamp med två rejäla motlut vilket inte inbjöd till fågelskådande. Ändå kunde vi med tillfredsställelse glädjas åt att rostgumpsvalor är rätt vanliga, en del rovfåglar cirklade i det varma vädret och hela tiden hade vi kornsparvarnas enformiga skallrande i öronen. Det mest imponerande var dock skådespelet inne i centrala Cáceres på kvällen vid 20.30-tiden då vanliga tornseglare tillsammans med bleka tornseglare i hundratals svepte över taken och fyllde luften med sina genomträngande skrik. Det var riktigt häftigt! Har aldrig sett så många tornseglare inför häckning samtidigt.
Den vanliga kommentaren vandrare emellan och även från omgivningen är "Buen camino!", en lyckönskan om att få en bra vandring på leden.
PS. Bristen på fågelbilder har sin naturliga förklaring: det blir inte så lyckat med en mobil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar