28/4 Santiago de Compostela

Japp, vi fixade det! Vi är framme och har hämtat ut våra compostelan. De är på latin och hur högtidliga som helst. 

Vet att de flesta av våra läsare har sett mer eller i alla fall en del av den natur som vi beskrivit. Då har det kanske inte haft så stort nyhetsvärde för er som för oss men vi har som sagt velat beskriva det vi sett som en sorts dagbok. Det fortsätter vi med även de sista dagarna samt under vistelsen i Madrid. 

Att palla hela Via de la Plata, det var verkligen en utmaning in i det sista. 

27/4 till Ponte Ulla

Enligt väderprognosen var detta en mellandag i regnandet. Det blev en härlig vandring i lagom temperatur, varken för kallt eller varmt. Utmaningen bestod i den kraftigt kuperade terrängen. Med trötta ben traskade vi backe upp, backe ner och undrade vad är det som får folk att bosätta sig på så svårtillgängliga ställen. Vi passerade många småbyar men även utspridda gårdar. Galicien är rätt tätbefolkat. Sträckan var inte längre än 21 km men avslutades med en nedstigning på ca 400 höjdmeter som tog oss ungefär 35 minuter. Trots att vi gick neråt blev vi svettiga, så hårt arbete var det. Både fötter och knän tog stryk.

      Där ligger hon, Ponte Ulla, nedanför två broar. Det uttalas Ponte Ojja.

På väg till hostellet (det fanns inget härbärge) passerade vi en restaurang där vi såg spanjorer äta sin söndagsmiddag. Efter de obligatoriska sysslorna dusch och tvätt riktade vi alltså stegen dit med förhoppning om att vi skulle kunna få middag trots att vi var sena om man tänker på eftermiddagsmiddag och tidiga för att få mat på kvällen. En kvinna satt i fåtöljen i entrén och vilade sig men på vår fråga om mat svarade hon direkt si, si! Självklart kan vi äta. Hon tog kockkläderna på sig och fixade mat både till oss och snart även till en grupp australiensiska vandrare. Det vi inte förstod av "kartan" - ingen menu på söndagarna - det förklarade hon på tyska. Hon vågade ha lokala maträtter, äntligen fick vi lite kulinariska äventyrer. Det blev Galde Gallego (galicisk grönsakssoppa) till primero, fisk till mig S och kött till U som secundo rätt. Avstod artigt men bestämt från postre (efterrätten), det fanns ingen plats för den. Tidigt till sängs, vi var helt slut.

28/4 till Santiago de Compostela

Oj vad det var segt på morgonen. Efter helgen behövde vi skaffa mer vatten och dessutom något till lunch för första BB (by med bar) verkade vara efter en rätt lång vandring. Småbyar saknar oftast matmöjlighet. Först alltså till supermercadon vilket innebar att vi backade ända ner till åkanten (Ulla är en å). Regnet hängde i luften så det var bara att ta regnskydd på ryggsäckarna och ponchorna på oss själv. Pust!

  Två åsnor? Nej, det andra är en häst men det är inte så lätt att se när den står så långt bort.

  Two donkeys? No, the other one is a horse but it is hard to see him in the background.

Den självklara regeln på vandringen är att om det går neråt så går det sedan upp också. Vi behövde dock inte gå upp alla 400 höjdmeter från dagen innan, det räckte gott och väl med 250 men det var en tuff backe. Och det var så det fortsatte hela vägen, först djupt ner i dalar och sedan upp igen. 

      Äntligen, Santiago de Compostela! Åtminstone dess utkanter.

       Finally, Santiago, at least the outskirts of town.

Med ömmande knän och fötter tog sista dagen de sista krafterna ut ur oss. Nu såg vi fram emot några dagars vila. Sista prövningen var att komma till katedralen i Santiago - maktens boningar byggs så att de verkar ännu mäktigare.

     Och när vi utschasade kom fram fick vi köa en dryyyg timme på att få våra compostelan.

                      

      En bild från den gamla delen av Santiago de Compostela med katedralen i bakgrunden.

Trötta på vädret i Galicien (som dåliga sommardagar hemma) var vår första uppgift efter att ha fixat boendet att boka resan till Madrid där det enligt rapporten skulle finnas skön sommarvärme 25-27 grader :D Sagt och gjort, kl. 9 på morgonen tar vi farväl av denna heliga stad utan att turista i den, utan att ens besöka katedralen. Jag löste problemet med att köpa en bok som beskriver de olika ställena och bilderna är fina. Vi känner ingen större förlust, räknar ju att komma hit fler gånger - alla caminon slutar här ;-)

U. Sista två vandringsdagarna blev en kamp upp och nerför backar och inte mycket fågelskådning, dessutom var mycket av skogen planterad eukalyptus och av någon anledning är dessa skogar i stort sett fågeltomma. I den här delen av Spanien finns många av de fågelarter vi har i Sverige, vilket känns lite konstigt: skata, gröngöling, koltrast, talgoxe, svartmes och blåmes t.ex. Storkar lyser med sin frånvaro och blåskator har upphört för länge sedan.

När vi kommit i mål ville vi fira detta med en god middag. Om någon inbillar sig att vi valde en storslagen spansk trerätters så är det alldeles fel. Efter en hel del letande fann vi en restaurang som serverade det vi ville ha: äkta svensk husmanskost: pizza! Mmmm!

     Vattenpåfyllning inför tågresan till sommar och sol i Madrid.

      Redo för solresan till Madrid. Vi saknade inte Santiago och dess regn ett enda smack.

      Ready for Madrid. We didn't miss Santiago and the rain at all.

English summary: The last two days of our walking the camino was a struggle up and down endless steep hills. The rain was hanging over us and sometimes we wondered why on earth people settled  down here and not in the warm sunny parts of Spain. However finally we arrived at Santiago but it took the last of our power to get there. After waiting over an hour we got our compostela and then we celebrated by having real swedish food: pizza! ;) 

As we were tired of the rainy and cold weather we took the train back to Madrid and the summer the day after coming to Santiago.

26/4 Lördag. Ourense - Silleda

Buenas tardes! (God eftermiddag/kväll!)

Vi har nu kommit till en liten stad med det ospanska namnet Silleda och tagit in på ett hotell eftersom det var så prismässigt fördelaktigt. 

Sammanfattning av de senaste dagarna:

24/4. Torsdag. Vi lämnade den ganska stora staden Ourense, gick genom en bra bit av de norra delarna innan leden tvärt svängde in på en liten stenlagd gatan med den hittills brantaste uppförslutningen vi kämpat oss uppför. Ourense ligger i en gryta med höga kullar runt om. 

     Ourense långt därnere. Precis som i utförsåkning så ser man inte lutningen på bild, men det lutar      

     rejält, det kan jag försäkra.

     Ourense far down below.

Vi kom nästan hela vägen upp, ett par, tre km, innan regnet kom. Det öste ner i ett par timmar och färden gick vidare uppför, nerför och uppför hela tiden. Vi har lärt oss två saker om Galicien: 1. Landskapet är rejält kuperat. 2. Det regnar mycket.

Småningom kommer vi till en by med bar där vi och alla andra vandrare stannar för måltidsintag (läs bocadillos) och lite vila från regn och kyla. Att observera fåglar är inte att tänka på utan bara att kämpa oss fram till dagens etappmål: Cea heter byn. Eftersom allt vi har på oss är smutsigt och blött och vi behöver tvätta och torka hyr vi in oss på ett Casa Rural, vilket är en privat uthyrning typ Bed and breakfast. Utanpå var det inget märkvärdigt men inuti var det rätt häftigt, en lyxvåning som ägarinnan av någon anledning inte använde.

     "Vardagsrummet" på Casa Manjoso där vi övernattade i byn Cea.

Efter dusch och tvätt åt vi middag tillsammans med flera andra vandrare på en närliggande restaurang och hade en riktigt trevlig kväll. Ofta träffar man på vandrare som man sett tidigare under vandringen, ibland för 2-3 veckor sedan och 30-40 mil tidigare, det blir rätt kul. Vandrare är ett släkte för sig ungefär som husvagnsfolk eller båtmänniskor och man utbyter erfarenheter och pratar om varifrån man kommer och vad man sysslar med etc. På restaurangen i Cea delade vi bord med en tysk man som vi träffat 30 mil tidigare, en schweizare och en kvinna från Nya Zeeland, som vi också stött ihop med tidigare, det är internationellt så det förslår.

Cea är känt för sitt bröd som är namnskyddat precis som spettkaka och falukorv är i Sverige. Vi åt ceabröd när vi var i Cea och jovisst var det lite bättre, lite grövre än det vanliga vita brödet som finns överallt och som används rikligt, inte minst till de typiska spanska specialiteterna tostadas och boccadillos som finns på alla spanska barer. Men ska sanningen fram är det vita brödet knappast någon höjdare och för att höja sig över den nivån räcker det med en vanlig skogaholmslimpa. ;)

25/4. Fredag. Vi fick i stort sett alla våra kläder torra i Casa Manjoso. Efter spansk frukost med tostadas av ceabröd hos en trevlig venezuelanska lämnade vi Cea och strävade mot vårt nya etappmål som var två beroende på väder och vår egen kondition. Antingen en kort sträcka under 20 km eller en längre över 30 km. Vi vet att vi behöver göra en långsträcka och det vore bra att göra den på fredagen för väderprognosen var något bättre än på lördagen.

Det var lite knepigt att hitta rätt ur Cea och det var flera som vände, men vi hittade rätt och gick längs trevliga småvägar i kuperad terräng 6-7 km, därefter kom vi ut på en större bilväg med en uppförsbacke i en dryg timme, men det var ändå mycket lättare än att ha regnet ösande över oss. Strax efter toppen kom vi till etappmål nr. 1 där vi lunchade men eftersom vi kände oss bra och det bara duggade lite bestämde vi oss att fortsätta till nästa etappmål, en by som heter A Laxe, med ett härbärge. Vandringen gick bra, den tog visserligen nästan hela dan men vi kom fram och hittade härbärget efter lite sökande. Det visade sig då att vi haft en dagsetapp på 37 km. Det skulle finnas en affär en km från härbärget så jag U gick för att handla mat, öl och vatten. Byarna brukar ha en samlad kärna kring kyrkan och ett torg där också bar och affär brukar finnas, men denna by var ett undantag. Jag frågade efter vägen men hittade inte till affären utan kom till en bakgata. Ut från det enda huset där kom en kvinna så jag frågade henne om vägen, då himlade hon med ögonen och slog ut med händerna så jag förstod att jag var helt fel. Tiden gick och det skulle bli svårt att hinna tillbaka innan härbärget stängde. Det visade sig då att kvinnan jag frågat var en förklädd ängel. Hon kunde ingen engelska men jag förstod snart att hon skulle skjutsa mig till butiken, vilket hon gjorde och inte bara det, hon stannade kvar medan jag handlade och körde mig sedan också tillbaka till härbärget. Jag erbjöd henne ersättning men detta ville hon inte höra talas om utan önskade mig buen camino. Hon fick en puss på kinden för att hon hjälpt mig i min prekära situation. Det hör till saken att det nu hade börjat regna och blåste kraftigt samt att butiken låg 3 km bort, inte en som jag fått uppgift om först.

Vi åt och lade oss och åtminstone jag U hade en natt nästan utan sömn varför jag kunde konstatera att under tre timmar på natten vräkte regnet ner.

26/4. Lördag. Trots sömnbrist steg vi upp ganska fräscha, tog oss till den lokala baren och intog vår standardfrukost, café con leche/te y tostada, mantequilla y mermelada. Dagens etapp var en kort en eftersom vi gjort en lång igår. Ganska snart kunde vi konstatera att även denna dag skulle vi få en uppförsbacke att minnas, under någon timme bar det konstant uppför. Före uppförsbacken passerade vi en väldigt hög och gammal viadukt samt en "romantisk" bro från 900-talet.

                          Den romantiska bron smälter väl in i naturen.

Under promenaden passerades vi av människor i ett glest, utdraget men talrikt sällskap och vi kom fram till att det var fråga om lärare som hade någon sorts studiedag. Att de så lätt passerade berodde mycket på att de hade lätt packning till skillnad mot oss. Halvvägs upp i backen träffade vi en liten hund som väldigt gärna ville leka. De flesta hundar vi passerar vill uppenbart inte leka och hade de inte hindrats av staket eller koppel hade det blivit en helt annan "lek".

      Den lille leksamme hunden i uppförsbacken.

Vi strävade vidare genom ganska trevlig natur, men lite för mycket koskit för min smak. I vår guidebok talar författaren om att det aldrig är långt till vatten i Galicien och vi har också konstaterat detta, regionen hyser gott om vattenvägar.

     En ovanligt lättframkomlig vattenväg under dagens vandring.

      Belöningen efter dagens strävan är varm dusch och ett mål mat. S på stenvandring.

Framkomna till dagens etappmål Silleda checkade vi in på hotell med ett mycket fördelaktigt pris. Det brukar finnas en hake när det är billigt men än har jag inte hittat den. Vi intar lite inköpt mat och ska strax sova, men först tvätt och så passar vi på att skriva när vi har fri wi-fi.

Buenas noches! God natt! U

S: vill bidra med en berättelse om våra vattentäta vandringsskor. Man ska ha sådana för att hålla fötterna torra när terrängen ibland är fuktig. Vattentät kan också betyda att man går med två vattenfyllda badkar av storlek mindre i fötterna - om vattnet inte kommer in så kommer det inte ut heller! Det var just det sistnämnda som hände på etappen mellan Ourense och Cea. Regnet rann längs byxbenen och fyllde skorna. U gjorde ett jättearbete med att få dem torra till dagen efter. Han gick runt i huset och flyttade våra plagg och skor där de bäst skulle torka, även ett par gånger mitt i natten. Under kvällen hade vi bara en pelletskamin i gång men till första timmarna på natten kom centralvärmen på. Trots att huset var rätt lyxigt var temperaturen ställt på 17,5 grader. Normen är ca 15  i sovrummet ;)

Buenas noches från mig också. Kram. S

English summary: We left the town Ourense and struggled up a very steep, narrow street under an hour and at the top a heavy rain started. The rest of the day was a wet fight till we arrived at the village Cea. We washed and dried our clothes but after that a pleasant dinner with other hikers. We tried the famous ceabread and found it a bit better than the common white bread.

On friday we made a long walk, 37 km and reached next stop at A Laxe rather late but quite satisfiered. There was a rather bad albergue and I didn't sleep well. Got help there from a very helpful woman wich took me with her in her car to buy food in the shop and then back to the albergue.

Saturday. Rather comfortable walk in nice landscape but also this day a long and heavy way up the hill.

This time we stopped at Silleda, it was a short walk, only 10-12 km. The weather forecasts the coming days looks quite good without rain so the two last days to reach Santiago will be nice we hope.

26/4 Suomenkieliset uutiset

Nyheter på finska, news in Finnish. 

Heippa! Kiitos sähköpostista,mukava lukea. Mitä useammin ja enemmin, sitä parempi.  

Luulin että seuraavan kerran bloggaamme kun olemme tulleet perille Santiagoon, mutta löysimme halvan ja aika hyvän hotellin matkan varrelta ja vielä Wi-Fin kanssa emmekä voineet vastustaa kiusausta vaan valitsimme hotelli-iltapäivän ja yön :)

Olemme siis Galiciassa, Atlantin rannikolla. Ilmasto on erilaista, kosteata ja tuulista eikä erityisen lämmintä. Eilen illalla jouduin ottamaan kaikki vaatteeni päälleni samanaikaisesti kun palelin niin kovasti siellä yöpaikassa. Ehdimme sisälle juuri ennen kuin koko illan ja yön jatkunut kaatosade alkoi. Sateen uhkaa oli tänäänkin koko aamupäivän joten me jaoimme etapit oman pään mukaan. Eilen koko vaelluksen pisin päivämatka, 37 km, ja tänään vain 10 km. 

Harmittaa kun sade on pilannut kamelian kukat, niitä ei ole kuvattu kun pensaat ovat nyt rumia. Kukkivat parhaillaan, punaisia ja valkoisia, pieniä ja suuria. Korkein on ollut kuin suuri puu, 5 m korkea. Muutoin on puutarhat ja kasvitarhat hyvin hoidettuja. Paljon pieniä karjatiloja, lehmänkakoissa on kuljettu monta kertaa. 

Hyvä matka meillä on ollut, paljon nähty ja paljon koettu. Juuri nyt kaipaamme vain enemmän lämpöä, siihen kun jo ehdimme tottumaan :)

Enemmän tekstiä ja kuvia tulee ruotsinkielisenä versiona.

Ikihalauksin/S 

23/4 A Gudinja y Ourense

Hola! Sitter på en bar i A Gudinja och väntar på buss som ska föra oss till Ourense, en stad med ca 100 000 invånare. A Gudinja skrivs inte såhär utan med ett vågtecken ovanför n-bokstaven och som uttalas som nj. Vi har en planerad mellandag för att sista gången på denna vandring flytta oss med hjälp av något fordon. Här uppe på bergen går inte bussar och tåg så ofta, tåget mot Ourense stannar två gånger om dagen, kl. 3.44 och 16.07. Det kunde vi själv läsa på tågstationen, däremot några busstider fanns inte på busstationen, inte ens om det finns någon busstrafik överhuvudtaget. Bestämde att gå till närmaste hostel med en ide att där finns någon som kan ge oss information eller i alla fall vet vem vet. Det var rätt ställe, de kan busstiderna för att de säljer biljetterna! Vi får hänga på deras bar vilket blir rätt bra för oss iom här finns wi-fi :)

Här kommer lite om det som hänt sedan sist, i tur och ordning.

20/4 Requejo

En trevlig och kort vandring som gick längs Rio Castro och över blommande ängar. Sedan började stigningen och lite högre upp mötte vi både barrskog samt flera "svenska" växt- och fågelarter. Caminon gick också genom en kohage med någon långhornig ras. Som tur var flydde korna undan, vi behövde inte fundera om vi vågar gå genom flocken. Var ensamma hela dagen, mötte inga andra på caminon. Checkade in på härbärget där det var gott om platser. Några andra gäster kom inte under kvällen och vi trodde väl att alla andra hade valt att bo på Casa Rural som hade marknadsfört sig effektivt vid caminon.

På kvällen gick vi ut och letade efter var vi skulle kunna äta. Frågade av lokalbefolkningen och fick tips om vartåt vi skulle gå. Såg ingen restaurang men det var massor av parkerade bilar så där någonstans borde det vara! Frågade en gång till en tjej som tog oss in i en byggnad som vi trodde var en byggarbetsplats. Ni ska få se en bild på huset. Överhuvudtaget är det svårt att hitta då skyltningen inte är så tydlig som hemma. Många gånger har vi trott att en bar är stängd men icke, det är öppet ändå. 

     Det syns väl tydligt att restaurangen ligger i huset med byggnadsställningen? ;)

            

En bild inifrån samma restaurang. Svårt att undvika att fota gästerna som var många i två stora matsalar. Bordet i fonden är efter att gäster lämnat, med mer än hälften av vinet kvar i flaskan! Det händer i Sverige hur ofta? Aldrig någonsin vill jag påstå! (U)

Inne på restaurangen fick vi förklaringen till alla bilar på parkeringen. Det var lokalbefolkningens söndagsutflyktsmål! Maten var god, ja bland det godaste vi har ätit på denna resa. Smakar det så kostar det, det var bland det dyraste också men det var roligt att hitta ett ställe där spanjorerna själva äter. 

Natten var kall, men vi sov gott. Härbärgesvärdinnan gjorde ett extra besök på kvällen och tog fram extra filtar om vi skulle frysa.

U: Jag vill här bara inflika att i Requejo var vi bara 5 km från gränsen till Portugal.

21/4 Lubian

Detta var första riktiga bergsetappen. Dagen började med stigning upp till Alto del Padornelo som är ca 1 350 möh. (Hemma bor vi 14 möh.) Tyvärr var caminon omdirigerad på grund av det stora järnvägsbygget och det mesta av stigningen gick på asfalt. Jag S säckade ihop en gång och fick ta det lugnt. Förmodligen var det kombination av värme och pollen - björkarna blommade rikligt på södersluttningen. 

              

                     En av många blommande björkar.

U: Måste bara komplettera: från Requejo gick leden uppåt, i 2 1/2 timme! Men vi fixade det. Under denna etapp gick vi över en viadukt minst 100 m över botten och genom en biltunnel men det gick bra, fick bara ett möte, en Volvo!

       Viadukten vi passerade.

       Och ingången till tunneln, efter den var vi som högst uppe på toppen av leden.

Efter toppen började nedstigningen genom några mindre bergsbyar. Husen är byggda av den lokala gråa stenen, några fina, andra förfallna. Pittoreskt tyckte vi men vad lever de av? 

Härbärget delade vi med ett (nytt) tyskt par som hade gått bara neråt den dan. De hade förklaringen var alla andra vandrare var. De flesta tar buss, tåg eller taxi från sista byn före bergen till första byn efter. Vi var alltså ett undantag och därför nästan ensamma på caminon :) Detta visste vi inget om då vi bodde på hostel natten innan första stigningen och träffade inte några andra peregrinos.

Handlade råvaror i byns lilla butik och lagade maten själv då det fanns kokmöjlighet. Gott blev det och nyttigt. Ska berätta separat mer om mat. Trötta efter berget och somnade tidigt.

U: Apropå hus så har vi väl sett kanske hundratusen eller fler, mest i städerna förstås. Av dessa har två (2) varit byggda i trä, resten i sten, fast vi har också sett två stycken korsvirkeshus, de var nybyggda.

22/4 A Gudinja

Enligt guideboken en lättare sträcka än dagen innan. I verkligheten den tuffaste sträckan på caminon än så länge. Den började med en nedstigning från Lubian och det längs betongvägar. Man fick gå varligt för att inte belasta knäna för mycket. Återigen sååå pittoreskt. Nere i dalen gick vi under motorvägen som just då gick på en bro högt ovanför våra huvuden. Då var vi nere på ca 970 möh. Det var frost i gräset och mindre vattendrag hade ishinna.

    Det är gott om vattenvägar i Galicien, detta var en av de torrare vi passerade.

En ny stigning ledde till Alto de A Canda 1 280 möh. Här växte inga björkar så det gick bättre :), långtradare på motorvägen nedanför oss såg ut som små leksaksbilar. 

Uppe på toppen passerade vi regiongränsen och kom till Galicien. Nedstigning dels på naturstigar, dels på asfalt men också mycket på betong i nya småbyar. 

I de sista byarna i Kastilien undrade vi hur folk försörjde sig själv. I Galicien bara någon ynka mil senare behövde vi inte fråga. Här har man boskap! Det luktar koskit eller getskit eller i alla fall fårskit överallt. Det fanns koskit även på huvudgatan i varje liten by vi passerade. Man fick kryssa mellan blafforna och jag lät bli att använda stavarna tills vi hade kommit utanför byn. Dessutom hade det börjat regna så det var mycket i flytande form också på gatorna. Men pittoreskt var ordet fortfarande.

Stannade i en av byarna vid lunchtid för att få kaffe/ te på maten ( vi hade egna bocadillos med oss). I guideboken hade vi läst att i Galicien talas galego, ett språk som liknar mer portugisiska än spanska. I baren fick vi direkt bevis på detta, fattade nada av det de pratade sinsemellan. Vi blev nog dagens diskussionsämne när vi tog på oss väskan/magväskan, ryggsäckarna med regnskydd på, regnponchos, mössor och vantar innan vi kunde avsluta utrustningen med stavar. Gubben bredvid följde efter till gatan för att se hur allt funkade in action. 

Nu har ni fått beskrivning om hur det var uppe på bergen. Det finns ett ord, KALLT. Även när regnet var över och solen kom fram var det kallt. På härbärget var det kallt fast elementen funkade så natten var helt ok. Byn A Gudinja är lite mer framåt och är lite större med 1 500 invånare. Byn verkar vara ett centrum för järnvägsbygget och enorma mängder lastbilar och långtradare som transporterade grus, jord, sten etc körde fram och tillbaka längs huvudgatan. Byn blev dock inte trevligare för det, den var bara helt enkelt för blåsig och för kall.

U: Några km före orten A Gudinja ligger en särdeles smutsig och stinkande by som heter O Canjizo som vi passerade rakt igenom, men inte obemärkt. Plötsligt ser vi en ljushårig hund, någon slags spaniel kanske, men en av de smutsigaste vi någonsin sett och söt var den inte heller. Man kan inte riktigt veta vad lösspringande hundar på spanska landsbygden kan hitta på så vi brukar vara observanta och försiktiga. Denna "skönhet" sa inte ett vov utan kollade bara in oss och började springa före oss genom byn. När den valde annan väg än vi sedan gick dröjde det inte länge förrän den kom springande förbi oss. Detta fortsatte sedan utanför byn och vi tänkte att den vänder väl, men inte då. Vi försökte på alla sätt få den att vända hem, men den förstod nog inte svenska. Efter ett par km genom dyig väg kom vi fram till en ganska stor bilväg, nu skulle väl vovven vända. No. Han hade helt klart "adopterat" oss. Det kom mötande bilar och jag fick med stavarnas hjälp göra dem uppmärksamma på hunden, som de naturligtvis trodde var vår. Vägen gick snart över motorvägen och hunden följde med, jag var orolig att den skulle hoppa över räcket, då hade det roliga varit slut, det var 20 m ner till vägbanan, men hunden fortsatte. När vi var en halv km från A Gudinja, byn vi skulle till, stannade äntligen hunden och satte sig ner. Vi vågade inte vända oss och se efter honom med risk för att han skulle uppleva det som en signal att komma. Vi såg aldrig hunden mer. Hoppas att han hittade hem den långa farliga vägen. Ett tyskt par som gått samma väg före oss hade passerat hunden utan att den brydde sig om dem. Varför oss kan man undra? Man kan uppleva mycket på caminon.

24/4 Ourense

Sitter igen i en bar (!) och avslutar texten till bloggen. Under eftermiddagen har vi förflyttat oss och checkat in på ett hostel mitt i centrum i Ourense. Den första känslan på busstationen var att vi har kommit tillbaka till sommaren. Första klädeslager åkte av direkt och väl på hostellet bytte vi om till shorts respektive sommarklänning :)) innan vi gav oss ut för att utforska denna stad. Den är byggd vid en flod vars namn vi har inte lyckats utröna. Hittade en modern bro som var lite hisnande för oss två som båda är höjdrädda. 

             

            Den hisnande bron i Ourense. Observera trappan uppför bågen!

Kände oss mycket tryggare på den gamla bron som är från medeltiden. Skippade att leta upp katedralen, att köpa mat och vatten var viktigare. Dessutom hade vi bråttom för att hinna med alla måsten (tvätt och sånt) innan matchen mellan Real Madrid och Bayern München skulle börja. Det är därför vi sitter i hostellets bar tillsammans med 200 spanjorer som fyller inte bara lokalen utan luftrummet oavsett vad som händer på planen. De tittar inte på fotboll, de lever med fotboll! 

Förresten, när vi väntade på buss träffade vi två andra vandrare som tillhörde gruppen  i Montamarta som jag nämnde att vi "inte hade något gemensamt med". Redan då sa min intuition att där var två, en tysk kille och en mexikanska som verkade passa ihop och jag gissade att de skulle gå tillsammans. Låter bli osagt men det skulle inte vara den första kärleksrelationen som har fötts på caminon. Nu var de i alla fall på gemensamma äventyr.

Alltså allt gott när slutet är gott (av denna dag).

Om maten

I böcker om Camino Francaise ges en romantiserande bild om de goda måltiderna på kvällarna. Nu ska jag berätta sanningen (min sanning) om maten längs Via de la Plata. 

- En gång (1) har vi serverats en sk pilgrimsmenu. Lyckligtvis hände detta på påskdagen så vi fick en middag passande för dagen. Allt var hemlagat och gott, från primero plato till postre. Till det delade vi en flaska vin som ingick.

- De flesta restauranger och barer har något som heter Menu del Dia, alltså en trerätters men den är samma nästan överallt. Jag som inte äter kött är innerligt trött på friterade calamares. Börjar bli trött även på tortilla. Bocadillos har vi en restriktiv hållning mot, det är ju sååå mycket vitt bröd till all mat.

- Två - tre gånger har jag ätit en riktigt god fiskrätt!

- Vi börjar vara där att vi lagar all mat själv när det finns möjlighet till det. De flesta peregrinos verkar göra likadant som vi. Anledningen till detta är att utbudet på restauranger har ännu inte utvecklats tillräckligt, det finns för litet underlag av peregrinos än så länge på denna pilgrimsled, Via de la Plata. Dessutom håller spanjorerna stenhårt vid sina traditionella tider, köket öppnar kl 20 för middag. Vi som kommer fram någon gång på eftermiddagen är hungriga redan då och kan inte vänta så länge. 

Ja det var allt från mig denna gång. Som vanligt kommer U att komplettera och kommentera. Nästa gång vi hör av oss är vi förhoppningsvis framme i Santiago. Hasta pronto! Kram!

U: Vill bara komplettera med ett foto på ett gammalt ånglok som står uppställt utanför järnvägsstationen i Ourense.

U: En liten rättelse. Jag hälsade tidigare med Dos pelegrinos, men det korrekta spanska uttrycket är Dos peregrinos. I början av vår vandring träffade vi två fransmän och de sa pelegrinos och det tyckte jag lät kul så jag använde det då, men rätt ska vara rätt!

Dos peregrinos

English summary

Now we have done mountains. It was some tuff and beautiful stages and it was cold, especielly after all warm days earlier. Today we have taken bus to Ourense and tomorrow will we start the finishing part of our camino. In Ourense we are back to summer, probably much because we now are down at altitude between 200 and 300 m, wich is around 700 m lower than in the mountains. And we love it!

19/4 Puebla de Sanabria y Paz

Hej alla våra nära och kära och kompisar. Speciell hälsning går till Paz som kommer att få ett eget avsnitt på engelska. Det är hennes omåttliga spanska vänlighet som har möjliggjort att vi har kommit så långt som till denna lilla stad med ca 1 500 invånare. Har checkat in på ett hostel för att få tillgång till wi-fi innan vi ger oss ut på bergen. 

      Utsikt från vårt hotellfönster idag. Molnigheten var vi inte alls ledsna för, det gör vandringen     

      uthärdlig.

Strukturerar texten idag som så att jag S skriver inledningen och berättar om de nya planerna som vi redan har fått en fråga om. Sedan får U ta över och skriva till Paz samt berätta om dagarna som gått sedan sist. Under tiden får jag det tveksamma nöjet att tvätta (det måste göras varenda dag, annars har man inte rent att ta på sig). 

     Ett tvättpass utomhus på ett albergue, ett helt normalt tvättställ på dessa inrättningar, naturligtvis                     

     endast kallvatten. Var och en tvättar sina kläder! Jag tvättar mina! U.

Följande engelska stycke är till Paz som hjälpte oss ur en svår knipa. Fortsättningsvis gör vi en kort sammanfattning på engelska i slutet av varje inlägg så att Paz, som fick adressen till denna blog, också kan följa vår vandring.

Hi Paz!

Thanks for all your kindness, helping us with translation at the bar in Tabara and then you offered us to go with you in your car to Mombuey for free, that made our day and you made it possible for us to get further as we have planned. You saved us! Hope you found our little gift in the backseat under your clothes. ;) We are going to write a summary at the end of each part we write so you can follow our walking to Santiago de Compostela.

Ändrar våra planer

Från början visste vi att inom ramen för de fem veckorna vi har för denna resa hinner vi inte att gå hela Via de la Plata som är över 100 mil lång. Tanken var att vi bara börjar gå och slutar där vi är när tiden tar slut. Vi hade inga uttalade mål, varken att komma fram till Santiago de Compostela eller något delmål, alltså någon viss stad på vägen. Det sistnämnda verkar för övrigt vara rätt vanligt men vi kunde för lite innan vi gav oss iväg. Vi visste ju inte ens om vi vill/kan gå fem veckor.

I Salamanca började vi fatta att vi hade kommit till norra Spanien. Helt plötsligt hade vi kommit långt över halvvägs i guideboken och jag började inse att Santiago var närmare än vi hade tänkt i förväg. Si! Vi räknade etapper och dagar och fick ihop en ny plan. Vi ska till Santiago och hämta ut våra compostela!!! Nu utgår all planering från detta mål, vi måste hoppa över några sträckor som vi har bedömt antingen som mindre intressanta (bara monoton åkermark) eller för ansträngande för oss gamlingar (gränsen går vid ca 30 km/dag). De sista 100 km ska man alltid ha gått på riktigt, på Via de la Plata är Ourense sista staden att börja slutvandringen. Då har vi fått ihop ett schema som innebär att senast på tisdag om 10 dagar borde vi vara framme. På det viset har vi två dagar på oss för att lösa transport till Madrid, flyget hem går på fredag 2/5. Att flyga inrikes i Spanien är nog uteslutet som ett för dyrt alternativ, det får bli antingen tåg eller buss. 

14/4 Calzada de Valdunciel

Salamanca lämnade vi utan större saknad. Lång väg ut ur stan, vi passerade bl.a. ett gammalt uppställt flygplan och Salamancas fotbollsstadion.

     Flygplanet utanför Salamanca.

Dagen var solig och varm, vi passerade några byar och åt bocadillos till lunch i en av dom. Det var åkrar både till höger och vänster och solen gassade på eftermiddagen så det var skönt att komma fram i god tid.

     Det öppna landskapet på mesetan med långa, raka grusvägar med oändliga odlingar. De närmaste 5 km vet vi hur vi ska gå! 

     Open landscape with straight gravel roads on the meseta.

 In på härbärget där en tyska hade anlänt före oss. Därefter kom det flera vandrare, alla mycket trevliga. Vi satt länge ute på gården och pratade. Träffade faktiskt ett belgiskt par som var ute på sin första vandring så vi hade en hel del gemensamt. Strax före åtta kom även en gammal bekanting från Extremadura, en tysk läkare som är på en existensiell vandring. Han går på hela dagarna, checkar in, äter, sover och gör sig i ordning för en ny dag. Denna gång var han rädd för att han går för fort, att han hinner inte få svar på sina inre frågor innan han redan är framme. Överhuvudtaget en man som det är givande att prata med oavsett diskussionsämnet. Han berättade att han hade börjat titta mer på naturen, särskilt fåglar med nya ögon efter vårt tidigare möte. Den kvällen lade vi oss i goda vänners lag :)

15/4 Montamarta

Enligt vår nya plan att hoppa över sträckor som verkar vara mindre intressanta tog vi reda på hur bussen går från Galzada till Zamora och alldeles riktigt, det gick en direkt efter frukosttiden. Vi tog bussen och var framme i Z vid 10.30-tiden, fikade och skyndade iväg på dagens vandring. Den blev riktigt varm då vi gick hela streckan i mittpådagen-värme. Det fanns få ställen att stanna i skugga. Lite roligt var det att passera en trädgård där ägarna hade pyntat sin tomt något enormt. 

    Ett par vandrare hade funnit plats i trädgården.

    A couple of peregrinos we saw in a garden.

Framme letade vi oss till härbärget som var igenbommat, varför framkom inte. Det var för långt att gå till nästa härbärge så det var bara att söka sig till byns hostel och betala mer. Surt sa räven om rönnbären. Träffade helt nya medvandrare och pratade med dem men denna gång var det ingen som vi kände någon gemenskap med. Det var bla en engelsman som var rätt grisig av sig på flera sätt. Det fanns dock kokmöjlighet så vi lagade själv middagen och åt ute på innergården. Tidigt till sängs med avsikt att stiga upp tidigt.

16/4 Granja de Moreruela

Denna dag började med att vi passerade en sjö och följde en strandstig vilket var en skarp kontrast till de stora fälten. Efter ett par timmar kom vi till en ruin skapad av morerna på 800-talet, en vacker vy där vi pausade och åt i solgasset.

Vi fortsatte och leden bytte åter karaktär. Vi kom ut på ett gigantiskt järnvägsbygge utan en enda hänvisning hur vi skulle gå. Enormt varmt och långa motlut tog musten ur oss, dessutom gick vi fel ett par gånger och var övertygade om att vi var sist till nästa etappmål av alla som började på morgonen. Därför var vår förvåning stor när det visade sig att vi kom först, övriga hade gått ännu mer fel.

Vi checkade in på ortens härbärge och planerade att äta sen middag på baren för att då se cupfinalen i fotboll mellan Barcelona och Real Madrid. När matchen väl började var baren smockfull av åskådare. Orkade bara en kvart, sen var vår dag slut.

17/4. Tabara och Mombuey.

Dagens etapp startade vi redan kl. 7, det var fortfarande halvmörkt så vi fick använda ficklampa för att leta efter pilar och stenar som visar vår väg. Bara hundra meter från härbärget delar sig caminon med en led som går norrut mot Astorga där den ansluter till den stora, kända Camino Frances, men vi följer den sydligare leden som går mot nordväst till Ourense och sedan vidare till Santiago de Compostela. 

Nu bytte åter landskapet karaktär och vägen från Granja var en av de vackraste och mest omväxlande vi passerat och därför var fågelförekomsten både art- och individrik med massor av sjungande sångare. Däremot har nu en del av de sydliga arterna minskat eller upphört. Inga blåskator längre och storkarna är betydligt färre liksom härfåglar, däremot ökar de svenska arterna: talgoxe, skata, svarthätta och gärdsmyg.

Vi kom till floden Esla som vi passerade. Därefter tog vi en svårare, men vackrare rutt som innebar både bergsklättring och kämpande uppför backar, men istället mycket vackra vyer och så slapp vi gå hela tiden på asfaltsvägen med tätnande trafik.

     Rio Esla med bron vi passerade över på samt en nyss avslutad klättring 100 m upp.

     The river Esla with the bridge we went over.

Andra delen av dagens pass blev totalt annorlunda den första med kilometerlånga rakor förbi oändliga fält. Slutligen når vi orten Tabara där vi hoppades kunna ta bussen till Mombuey. På väg in till baren stötte vi samman med ung spansk tjej som talade engelska och som också skulle till baren för ett mellanmål. Hon erbjöd sig att fråga om bussförbindelserna och det visade sig att det inte skulle gå någon mer buss för dagen i den riktningen och dagen efter ingen alls, man firar ju påsk i Spanjen med torsdag och fredag som viktigaste dagar. I det läget erbjöd sig tjejen att ta oss med till Mombuey för hon var själv på väg från Merida där hon arbetar till föräldrarna i Ourense under påsken. Vi blev väldigt glada och tacksamma för detta erbjudande som vi tackade ja till. Under färden berättade hon att hennes namn var Paz, vilket betyder fred på spanska och hon var tydligt stolt över det. Paz arbetade för den spanska regeringen i Merida. Hon ville absolut inte ha något för resan men vi gjorde en "fuling" och lade en sedel på baksätet för vi ville på något sätt visa vår uppskattning och hon hade faktiskt hjälpt oss att fortsätta som planerat. Hon ville gärna ha adressen till vår blogg, vilket hon fick och därför skriver vi lite engelska sammanfattningar i slutet av inläggen.

      Vi poserar med Paz framför hennes bil vid avstigningen i Mombuey.

      We together with Paz in front of her car at our destination Mombuey.

Vi tog in på det synnerligen enkla härbärget vilket vi delade med endast två personer, en fransman och en belgiska. Härbärget låg ett stenkast från kyrkan och när vi kom körde man något slags gudstjänst ut i högtalare vilket fick en vandrare att fortsätta till nästa by.

När vi lagt oss körde man igång mässan på allvar och jag kan försäkra att ljudnivån utan vidare skulle kunna matcha Sweden Rock. Hörpropparna gav inte särskilt mycket hjälp, och länge höll man på också. Till sist slutade mässan och jag somnade men vaknade med ett ryck när tydligen en trumprocession tog sin start. Innan tystnaden tog över var väl klockan bortåt midnatt. S hade velat se processionen! Jag tyckte att det räckte gott med ljudet.

18/4 Astorianas.

Denna dags vandring var omväxlande och många fåglar sågs och hördes. Märks att vi nu kommit ifrån låglandet och kommit upp i bergigare trakter. Vandring på omväxlande småvägar och stigar är det som är trevligast. Dock började vi denna dag få lite men dock problem med blåsor på fötterna vilket krävde en del omplåstring och strumpbyten. Det är inte så att det än så länge sätter stopp för vår vandring. Vi vet ganska väl hur vi ska hantera detta.

Framkomna till Astorianas tog vi in på härbärget beläget i samma byggnad som ortens idrottshall. Vi åt en pilgrimsmenyn på en bar men något i min mat var inte helt okej vilket gav en del besvär, fick lägga mig tidigt. Tyvärr låg också en skjutbana alldeles intill och under ett par timmar fick vi avnjuta ljudet av oupphörlig gevärseld. Sov dock sedan gott.

S: naturen har ändrat karaktär ännu en gång. Här är det vår, inte sommar, dock med sommartemperaturer. Skog som det finns gott om består av lövfällande arter och träden är i musöronfasen. Vit ginst är vanligare än den gula och den doftar sååå gott. Fruktträden blommar som bäst. 

     Ljung och andra blommande buskar i full prakt. Ljungen lite större än hemma.

19/4. Puebla de Sanabria.

Upp vid 6.30 och uppsökte byns bar för frukost men det var stängt. Började vandringen förtröstansfullt då det under dagens vandring fanns flera byar längs leden. Det visade sig dock att antingen fanns det ingen bar och när det fanns så var den stängd. "Frukost" intogs kvart i tolv en km före dagens etappmål. Vandringen idag blev en blöt historia. Trots att det inte regnat var marken på leden mycket sank och stora delar av vägen utgjordes av rinnande bäck, något dike fanns inte. Dock var landskapet omväxlande och etappen kort, bara ca. 15 km. Nu har vi kostat på oss lyxen att ta in på ett hostel med fri wi-fi så att vi kan skriva på bloggen. I byn finns en stor mäktig borg som dominerar anblicken. 

Tills näst önskar vi er alla en fortsatt trevlig påsk och en varm och skön april!

PS. Vi har nu observerat mer än 100 fågelarter, men jag försöker att inte skriva alltför mycket om fågelskådandet. När vi kommit hem ska jag göra en fullständig fågelförteckning och lägga till på bloggen som ett extra inlägg där den som är intresserad kan ta del av vad vi sett och hört.

S: det var inte blött hela vägen. Ibland gick vi kilometervis på torra ljunghedar. Ljung växer som meterhöga buskar här och blommar faktiskt just nu, både vitt och rosa, mest rosa. Allt gott! Kram

Summary in english. Today we came to Puebla de Sanabria. We started our walking without any special goal, just walk for 5 weeks and then go back home, but after some illness and rest and then some monotonously phases when we went by bus we have decided to go all the way to Santiago, but we need to go by bus some more distances to get in time for our flight back home.

In Salamanca we walked right on to a easter procession, thousands of people on the streets.

North of Salamanca we found the landscape very open and rather dull and not much to see. Sometimes we overnight in albergue for peregrinos but now and then we choose an hostel with free wi-fi so we can blog. We have met many interesting persons, some of them several times in different albergues.

We took the bus from Calzada de Valdunciel to Zamora and then walked to Granja de Moreruela. The landscape is more warying here and the walking is more fun. North of Granja is a nice lake and some ruins from the 9 th century. We passed a new railway that is under construction. Later we have reach more mountains and the walking has been more shifting.

When we came to Tabara we met a young woman who helped us a lot and gave us a lift to Mombuey. Her name was Paz wich means peace in spanish and she was obviously proud of her name. Thank you again Paz for helping us and the lift you gave us. You made it possible for us to continue as we have planned. You made our day and saved our walking!

Now we have reached Puebla de Sanabria and tomorrow we are going on again. We have seen so many interesting things and many birds wich give us a great satisfaction.

Have a nice hollyday!

Skärtorsdag 17/4.

Hej!

Vi har i eftermiddag kommit till den lilla orten Mombuey där vi tagit in på orten synnerligen enkla härbärge som faktiskt inte kostar något men där man förväntas skänka en pengagåva vilket vi ska göra.

Vi har alldeles nyss intagit en inte särskilt god trerätters i solen (26 grader) på en uteservering i lokala ungdomars sällskap. Klarar inte riktigt av miljön här, ute fylkas rökarna och inne står, som alltid på spanska barer, TV:n på med maxljud, denna gång på en kanal som sänder techno"musik", dessutom har vi ute bara tillgång till höga barstolar vilket inte min rygg pallar för efter 27 km i nästan 30-graders värme med en ryggsäck som väger 13 ton eller kg men det känns ungefär lika mycket.

Vi kommer att ge en sammanfattning så snart som möjligt av de senaste dagarnas händelser. Allt är i alla fall bra med oss.

Så därför vill vi just nu bara önska alla en riktigt Glad Påsk och en önskan om att ni har det bra och får en riktigt trevlig helg!

Imorgon har vi en kort sträcka, endast 20 km. :)

U

S: Vi har ändrat våra planer vad gäller caminon. Det är mycket som hänt sedan sist och mycket att berätta men det kräver mer tid och lite lugnare tillvaro. Glad Påsk från mig också :) kramar :)

Här kommer specialhälsningar till Arvid och Rosa från Mommo/Mummu som vinkar bara till er. 

13/4 Salamanca

Solen skiner, en varm dag igen. Och ledig, iom att U ska återhämta sig innan vi fortsätter på caminon. Salamanca är en relativt stor stad med ca 150 000 invånare. Vi bor på ett hostel på gångavstånd från centrum. Skulle kunnat bo första natten på pilgrimshärbärget som hade varit ett billigare alternativ men på dem får man stanna bara en natt, sedan måste man vidare. Vi ska stanna två nätter och valde att slippa flytta på oss efter första natten. 

Berättar mer om staden senare. Först andra saker som jag S har tänkt på att skriva om någon gång när tid finns. 

Till finländska läsare: me kirjoitamme aika paljon kun kirjoitamme, ja kaikki ruotsiksi. Jos toivotaan niin voisin kirjoittaa joka kerta pienen tiivistelmän suomeksi. Siis jos joku ylipäätään on kiinnostunut? Laittakaa kommentti niin tiedän sitten kuinka teen. Ajatuksissa olette siis joka tapauksessa.  

Trevligt att få en kommentar från Nina (och från Ida tidigare). Iaf några har läst det vi skriver. Svaret har fått vänta för det ingår i ett större sammanhang som vi har velat berätta om när tillfälle ges. Nina skrev att vi ger inspiration till andra. Det låter naturligtvis roligt men sanningen är att det är vi själva som inspireras av vandringen i allra högsta grad. Detta ger mersmak. Vi har pratat med många medvandrare varav bara en, den unga tjejen Benedict från Kanada, har varit förstgångsvandrare liksom vi. Alla andra har pilgrimsvandrat tidigare. Detta är beroendeframkallande! Här är några exempel. Det belgiska paret vi träffade i Alcuéscar hade börjat sitt pensionärsliv med att gå hemifrån (från Belgien) till Santiago de Compostela. Sedermera hade de gått även Camino Norte genom Baskien. En australienska som jag satt bredvid vid middagen på klostret åker till Europa varje år för att gå på caminon. I år gör hon först Via de la Plata, därefter Camino Norte. Ett holländskt par hade pilgrimsvandrat redan 13 gånger, denna alltså 14:de gång hade de börjat så långt ifrån de kunde, dvs i Cádiz. Även yngre vandrare har hunnit ett par vändor. Av spanjoren från Gran Canaria lärde vi att det finns även en mindre känd rutt, Camino Primitivo, i norra Spanien som han vandrade ifjol.

                            Gemensam middag i klostret i Alcuéscar.

Här kommer även en liten skaderapport. Den är väldigt liten, vi har nämligen inte fått några. U har använt två stycken plåster i förebyggande syfte när en tå blev skavd, det är det enda som har hänt. Man hör ju så mycket om vattenblåsor etc så vi får vara tacksamma att skovalet blev bra och att vi gick in både skorna och den övriga utrustningen i förväg. Jag använder taktiken 2 par sockor på varandra efter ett tips i någon guidebok. Har också följt rådet att ha sk fotpauser när det har varit riktigt varmt, dvs lufta fötterna ca 10 minuter samtidigt som vi ändå stannar för att dricka.

Nu har Semana Santa (den heliga veckan) börjat med buller och bång. Salamancabor har gått man ur huse med lövade kvistar och grenar (= palmsöndagen). De flesta har levande lagerkvistar men vi har även sett palmblad och plastdito. Klockan tolv gick en blåsorkester genom centrum och spelade längs gator som kantades av folkmassor. 

            Blåsorkestern som spelade i vimlet av tusentals åskådare.

En timme senare gick en procession som U nog lyckades ta någon bild på. Folkmängden var imponerande, alla finklädda! Hela staden är i feststämning och firandet fortsätter redan ikväll om jag gissar rätt. Det får vi dock inte veta, då sussar vi. 

    Palmsöndagens procession med Maria, Josef, Jesusbarnet och en åsna.

Gjorde en kulturrunda på stan och började som vanligt hos den lokala turistbyrån med frågan: Vad får man inte missa i denna stad? Till vår stora förvåning började en av personalen prata nästan perfekt svenska, hon hade tidigare bott ett år i Stockholm och verkade vara glad att få praktisera sina kunskaper. Från Salamanca kommer vi att komma ihåg Plaza Mayor, dvs Stortorget. Det är mindre än sin namne hemma, bara 100 x 100 meter men det är kvadratiskt och innesluts helt av höga monumentala gamla byggnader på alla håll. I varje hörn finns ett öppet valv för gång- och cykeltrafik. På gatuplan finns väldigt många restauranger och några butiker, våningarna är privatbostäder. Vilket folkliv det var där igår kväll!

Stortorget i Salamanca, helt inneslutet av stenbyggnader i 4 plan. Mängder av människor i rörelse på kvällen som alltid.

Det finns också två katedraler, en äldre och en nyare som är ihopbyggda. Idag var ingen bra dag för att besöka katedralerna då det var så mycket folk på väg in med sina kvistar. Dessutom gick processionståget runt omkring så vi nöjde oss att titta på. Efter ett besök på en bro från romartiden avslutades dagen med sen lunch på en uteservering och kaffe/te med wienerbröd/bakelse på en pastelleria. Vem som åt vad avslöjas inte men imorgon ska vi gå 17 km och det behövs efter den efterrätten. Lunchen tog väldigt lång tid, alla skulle ju äta ute eller i alla fall ta ett glas eller fika på stan efter processionen. Det var svårt att hitta ett ledigt bord och svårt för den stackars servitrisen att hinna med allt. Hon gjorde så gott hon kunde men trots det gick många som var missnöjda. Vi gav henne dricks för vi tyckte synd om henne och hon var duktig.

Det märks att vi har kommit till norra Spanien. Igår på morgonen blommade i stort sett alla sorters rosor i Casar de Cáseres. I Extremadura var full sommar. Här i Salamanca har inte alla lövträd löv än och generellt är det gröna i naturen skirt och vårligt. Maskrosor blommar i mängder, likaså hästkastanj. 

         En blommande hästkastanj i utkanten av en park i centrala Salamanca.

U säger att han nu har fått tillbaka sina krafter så imorgon börjar vandringen igen. Vi räknar med att komma till nästa stad Zamora på torsdag. Det lär vara mycket påskfirande, får se om det går att hitta wi-fi någonstans. 

Hasta pronto från mig. Kram.

U. I valet mellan Cáceres och Salamanca väljer jag alla gånger Cáceres. Det är på något sätt gemytligare stämning där och så är inte stan nerlusad med gigantiska byggnader som Salamanca är vilket för min tanke till Franco och diktaturen. Dessutom är det betydligt fler fåglar i Cáceres, både art- och individmässigt. Jag skrev om alla tornseglare i Cáceres, här i Salamanca har jag sett fyra (4)!

Nu har vi lämnat regionen Extremadura och är istället i Castilla y León som är Spaniens största region till ytan. En skillnad som vi nog kommer att märka vid forsatt vandring imorgon är att vi nu är uppe på en platå på ca. 800 möh, från att tidigare vandrat på 300-400 möh. Det kan förhoppningsvis innebära att vi får se andra fågel- och växtarter, men också att det är kargare och kanske inte lika individrikt och omväxlande. Det visar sig imorgon.

     Den romerska bron med centrum och dess hus och kyrktorn. Floden heter Rio Tormes.

Och imorgon ska jag sikta in mig på un káfe solo large y tostadas y churros. Det ska bli gott. ;)

Hasta la vista! U

Fredag 11/4.

Under natten har jag U blivit alltmer förkyld, men ska försöka gå dagens korta tur på bara 11 km till Casar de Cáceres. Igår köpte jag för säkerhets skull extra värk- och febernedsättande tabletter. Idag fungerade det att ta ut pengar igen och det var viktigt för de kommande orterna saknar uttagsautomater. Man måste ha koll på sånt för annars kan det hända att man står utan pengar och det är inte överallt man kan betala med kort. Vi tog det rätt lugnt och lämnade Caceres längs en trafikerad väg några kilometer. Gränsen mellan stad och landsbygd är ofta i Spanien knivskarp och inte som i Sverige utdragen med omkringliggande byar ofta sammanbyggda med städerna.

      Bostäder i utkanten av Caceres.

Detta foto visar landsbygden vid Caceres men är tagen från samma ställe som föregående foto, jag har bara vridit mig drygt 90 grader åt höger, så jag står på gränsen mellan stad och landsbygd.

Efter 3 km vek leden in på en liten jordväg över de böljande fälten. Landskapet är här öppet utan träd eller buskar utan kilometerlångt med gräsbevuxna höjder och sänkor, ibland med boskap men ofta tomma. Vi fortsatte vandringen till nästa by/stad utan att något annat speciellt inträffade utom att vi fick en ny fågelart för resan: kalanderlärka. En knubbig art med tjock näbb, vit vingbakkant och speciellt flyktsätt.

Vi kom till Casar de Cáceres som hade en imponerande gångkolonn. 

      Ingången till Casar de Cáceres från söder.

Letade upp härbärget som inte kostade något men där man förväntades ge en gåva, vilket vi gjorde. Ett riktigt fint härbärge som fylldes upp av ganska många vandrare. Vi kom i samspråk med en spanjor som faktiskt bodde på Gran Canaria, där han jobbade i bananproduktionen. Han räknade med att gå minst 4 mil om dan och denna dag hade han gått 5 mil i hettan, men han var vältränad.

Min U:s förkylning har nu blivit så påfrestande att vi blir tvungna att ändra våra planer rätt drastiskt. Från denna ort, Casar de Cáceres, är de kommande 6-7 etapperna långa, svåra och påfrestande. Det finns ont om övernattningsmöjligheter och eftersom leden inte följer trafikvägarna så kan man inte enkelt ta buss mellan etappmålen och övernattningsställena och inte heller under pågående vandring. Har man förkylning med feber och det förväntas temperaturer på ca. 25 grader ska man undvika att ge sig ut på krävande vandringar på över 25 km dag efter dag i kuperad terräng. Vi övervägde olika alternativ och bestämde till sist att ta buss till nästa stora stad, Salamanca. Därifrån är det enklare förutsättningar; kortare etapper och tätare mellan övernattningsmöjligheterna. Det har visat sig att det från Casar de Cáceres saknas bussförbindelser mot Salamanca. Återstår alltså att nästa dag först ta buss tillbaka till Cáceres och därifrån ta långdistansbuss till Salamanca. Det finns inte mycket annat vi kan göra under rådande förhållanden. Eftersom nästa dag är lördag och första buss går först kl. 9, så kan vi ta det lugnt på morgonen. 

Den arkitektoniskt tuffa utformningen av busstationen i Casar de Cáceres, men det gick bara bussar till Cáceres härifrån.

Det känns som ett nederlag att behöva göra på detta sätt, men några bättre alternativ ser vi inte. Att stanna i Casar de Cáceres och vänta på tillfriskning är inte lockande. Orten är en av många spanska orter på landsbygden som är döende och det märks minsann, det som ändå kanske räddar byn är närheten till Cáceres, men inte heller denna stad är vid god vigör, av de ca. 90 000 som bor där har bara ca 30 000 arbete berättade biluthyraren för oss. Alltså blir det imorgon förflyttning 20 mil norrut med buss tyvärr, för dels missar vi ett intressant avsnitt dels blir caminon lite sönderhackad och inte den sammanhängande enhet vi hade hoppats på, men som författaren till vår guidebok säger; man måste vara beredd på att ändra planerna efter nya förutsättningar och vara flexibel och där är vi nu.

Torsdag 10/4.

Det är nu fredag, i Sverige är det väl kväll, men här i Spanien är det knappt lunch ännu. Under siestan mellan kl. 14 och 17 är det riktigt dött, men sedan kommer livet igång alltmer och efter kl. 20 är det krökafullt med folk på orternas strög. Det gäller alla åldrar och ofta har man klätt upp sig så när vi kommer i våra vandrarkläder så bryter vi mönstret rejält, speciellt som spanjorer och spanjorskor är välklädda och med det menar jag att man har mycket kläder på sig trots att det är 25 grader eller mer; långbyxor, långärmat, tröjor eller jackor ovanpå och kvinnor har ofta läderstövlar eller stövletter medan vi kommer i shorts, T-shirt/tunn klänning och sandaler. Ingen svensk klär väl sig i läderstövlar när det är över 25 grader varmt? Då anses man nog överdrivet fåfäng. Men så är det här i alla fall.

Vackert stråk i Cáceres med välklädda människor i 25 graders värme.

Först vill jag göra en kort? sammanfattning av torsdagens utflykt till Parque Nacional Monfrague som ligger ca 7 mil nordost om Cáceres. Vi gav oss iväg i hyrbilen före gryningen ungefär vid 7-tiden (här stiger solen upp nästan 2 timmar senare än i Sverige nu och det är fullt ljust först strax före kl. 8. Å andra sidan lyser solen till minst kl. 21 och därför är kvällarna varma och sköna) och kom till Monfrague en timme senare. Det finns goda möjligheter att vid ett antal iordninggjorda utsiktsplatser skåda fågel. Det går en väg igenom området och de bästa platserna finns längs denna väg. Redan vid den första utsiktsplatsen stannade vi vid en flodarm med några gigantiska klippor ömse sidor om vägen. Direkt kunde vi se en mängd gamar, de flesta satt på klipporna andra förflyttande sig mellan olika platser och några kretsade kring och över klipporna. Ju mer solen värmde luften ju fler gamar kom på vingarna, det var ett mäktigt skådespel som utspelade sig framför oss och det var inte långt avstånd till gamarna på klipporna, som minst inte ens 100 m. Det var mest gåsgam, vilken är den vanligaste arten här och en hel del grågam som är en riktigt sällsynt art som här har sitt kanske starkaste fäste i världen. En del andra rovfåglar drogs med i flykten, främst bruna glador. Över högsta klippan såg vi också en pilgrimsfalk några gånger komma svävande och den såg väldigt liten ut bredvid gamarna. Det var svårt att bedöma hur många gamar som vi såg samtidigt men gissningsvis var det över 100 gåsgamar och kanske 10 grågamar, ett mäktigt skådespel av gigantiska fåglar som sagt i ett dramatiskt landskap med höga klippor och höjder, djupa raviner och en del flodarmar emellan en del av höjderna.

Klippan där flest gamar höll till. Man kan skönja några både sittande och flygande på detta foto.

Vi besökte sedan det enda samhället i parken där det fanns en restaurang och en turistinformation. Först intog vi baren och beställde in desayuno (frukost) bestående av spanskt kaffe (väljer oftast kafé amerikano), te och varsin halv tostada (vitt bröd som rostats i en smörgåsgrill) med smör och marmelad, en spansk standardfrukost. In i baren stiger tre män och beställer in frukost och till vår förvåning talar de svenska. Det är fågelskådare och jag tar kontakt med dem och får ingående information om de bästa skådarplatserna och när bästa tiden är. Efter frukost åker vi genast till den plats där spansk kejsarörn häckar. Vi träffar där ett antal andra skådare och fotografer från olika länder bl.a. ett äldre brittiskt par som visar oss en del bra observationer. Mannen har en bra kamera och han förklarar exakt var på den motsatta klippan en berguv ligger i sitt bo och mycket riktigt ser vi den där. 

          Fotografer och skådare som väntar på den spanska kejsarörnen.

Över oss flyger ett antal fåglar, mest gamar men också en ormörn, en hökörn, flera bruna glador och ett antal klippsvalor, men ingen kejsarörn. Vi väntar tålmodigt i förvissning om att den ska dyka upp eftersom vi vet att den har ett bo där. Plötsligt kom kejsarörnen och när vi såg den var det inte den minsta tvekan om att det verkligen var en sådan. Den var något mindre än gamarna, betydligt mörkare nästan svart och med vita partier på huvud, nacke och framkant av vingarna och den var alldeles klart en mycket skickligare flygare än gamarna som visade denna kunglighet respekt. Vid ett tillfälle tog örnen fart i en dykning och attackerade en gam, dock utan att slå den, mer att inge respekt både hos den utsatte och övriga som såg attacken. Snart dök ytterligare en kejsarörn upp och man får anta att dessa två utgjorde paret som häckade, deras inbördes beteende tydde på detta. En av örnarna satte sig sedan i en av trädtopparna i kanten av den motsatta sidans klippa och vi antar att där hade örnarna sitt bo. Det finns en annan art av kejsarörn, men den finns inte här utan har sin utbredning mycket östligare in i Asien. 

     I bortre kanten av denna klippa häckade kejsarörnarna.

Mycket nöjda med vad vi sett åkte vi vidare, stannade till vid en rastplats där vi fikade. På rastplatsen fanns märkligt nog en räv som hade lärt sig att tigga mat av turister och den blev förstås fotad. 

  Den spanska räven rev en annan räv? Nix, den åt popcorn och ostbågar som turister gav den.

Under fikat dök allt fler rovfåglar upp även här och varje gång kollade jag med kikaren vad det var och det gav utdelning. Plötsligt kom en svart stork seglande, det är bredvid kejsarörnen parkens raritet. Den är mycket ovanlig i hela Västeuropa och även här men vi hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, en riktig praktobservation!

Denna dag hade vi nästan inte gått någonting varför vi avslutade utflykten med en promenad till en av parkens utsiktsplatser på en av bergstopparna. Det var en utmaning att ta sig upp men vi klarade det och belönades med en fantastisk vy där vi såg avlägsna bergstoppar med snö.

Snön kan man kanske ana längst bort på till vänster. Jag var inte lika nerkyld, men förkyld.

        Utsikt åt andra hållet från bergstoppen.

 Även promenaden gav en mängd fina upplevelser. Vi såg fiskar och sköldpaddor i en bäck, en liten orm och många fina blommor. Den sista delen blev en kamp, en kilometerlång uppförsbacke inte så lite påminnande om slutfasen i Tour de ski. Vi klarade det med glans och åkte mycket nöjda med vår dag tillbaka till Cáceres och lämnade bilen. Efter att ha lämnat bagaget på hotellet gav vi oss ut på stan och åt och skulle sedan ta ut pengar, men det var tji. Endast på ett kreditkort fick vi ut pengar. Komna till hotellet kunde vi någon timme senare läsa att Swedbanks dator hade havererat. Det måste ha skett bara minuterna innan vi skulle ta ut pengar. Vi har tagit ut idag så det ordnade sig. Jag U har blivit alltmer förkyld trots eller kanske pga vädret vilket betyder att vi behöver ändra vår planering då de kommande etapperna både är långa och krävande.

       Som vanligt är det mycket folk ute på gatorna mot kvällen, alla dagar i veckan!

Dos pelegrinos. (Två vandrare)

S: Ni som har tittat på Stjärnorna på slottet vet att programmet bygger på att varje stjärna har en egen dag. Torsdagen var alltså U:s dag helt klart. Klagar inte, det var riktigt intressant, både fåglarna och den mäktiga omgivningen. Vill lägga till att utflykten blev även en kulinarisk exkursion, vi beställde ortens specialitet "Torta de Casar" vilket är getost som ugnsbakats. Gott med sallad som vi beställde till :)