El Camino 2017

15/9 2017 Så är det dags igen.  Caminon kallar mig.

Nu ska jag gå hela Franska leden i två svep, den första delen med start i övermorgon och fortsättningen i april 2018. Missade Route Napoleon, alltså över de höga topparna på Pyrenéerna, när jag förra gången började i Saint-Jean-Pied-de-Port. Då valde jag den lättare rutten vilket grämer mig såhär efteråt. Misstaget kan rättas; gör om, gör rätt!

Första övernattning på resan på vandrarhemmet i Malmö. Lugnt och fint 6-bäddsrum för kvinnor. Här sover jag gott. Lika bra att vänja sig, överslaf direkt.

16/9 Bayonne. Resan testar mig, går inte raka spåret utan jag får acceptera att det  mesta inte blir perfekt. I Swedish Pilgrims -gruppen brukar man säga att caminon ger det som man behöver, inte det man önskar. I förväg tänkte jag att denna camino är för att jag ska låta dagen bli som den blir. Det har besannats från första början.

Först glömde jag min mobil på tåget till Malmö. Spärrningen av mobilen gjorde att min nya leksak, ett pulsband kopplat till en app, blev värdelöst.

Flygresorna med byte i Bryssel gick bra, förutom att tre tonårstjejer satt bakom mig och en tjej med ettårigt barn framför mig. Till slut hörde jag inte ens vad jag tänkte.

I Bryssel var jag tvungen att checka in min ryggsäck vilket gjorde att i Biarritz  missade jag bussen till Bayonne vilket gjorde att jag missade tåget till Saint-Jean-Pied-de-Port. Nästa och dagens sista går drygt tre timmar senare. Antagligen har affärerna stängt när vi kommer fram, hade sett fram emot att köpa billiga stavar särskilt för första dagarna över Pyrenéerna.  I morgon är det söndag, är det öppet imorgon månne?

Floden i Bayonne

Sitter och äter på ett snabbmatshak, det enda alternativet såhär på sena eftermiddagen. Köpte tågbiljetten innan jag kom hit, få se om det är något fel med det också.

Dessutom har jag kommit på att jag inte har hostel bokningarna med mig. Kommer ihåg var jag ska bo inatt men inte var jag ska sista natten. Hohhoh!

Pilgrimshunden med pilgrimshalsbandet

16/9 Saint-Jean-Pied-de-Port. Äntligen flyt. Tågresan perfekt. Fullsatt, men de flesta var så lyckliga för att ha kommit fram så att de stannade på stationen som yra höns för att fota sig och/eller med ortsskylten.

Vy från tåget till SJPP

Tillsammans med tre andra tog jag målmedvetna steg till pilgrimskontoret men de andra gick först till sina boenden. Jag var först och slapp att stå i kö. Nu är jag en riktig pilgrim med ett pilgrimspass, credentiale.

I hjärtat av Saint-Jean-Pied-de-Port, på bron över floden Nive

Pilgrimsbutiken hade öppet, kunde köpa ett par stavar till ett bra pris med svenska mått mätt, 28 €. Nöjd.

Sedan till härbärget, trevligt bemötande, rent och lugnt. Huset i sig en sevärdhet med lutande väggar och ojämna trappsteg. Gissar att det är minst från 1800-talet om inte äldre.

Letade mig till ett matställe för att få riktig mat för min känsliga mage. Det blev en vegetarisk pilgrimsmeny med sallad, omelett och kokt potatis samt världens godaste äppelpaj till efterrätt,  ett litet glas vin. Dagen slutade bra! Yeees, nu är jag på g!