El Camino 2017. Orrisson

17/9. Dagen börjar bra då alla stiger upp tidigt, de flesta skyndar sig iväg för att klara av hela Caminos tuffaste sträcka över Pyrenéerna. Jag tar det lugnt, ska bara 8  km, visserligen bara uppåt. Frukost med självservice, det är dukat med baguetter,  smör och jordgubbssylt, tevatten får man koka själv. Kaffet skulle kosta 1€. Känner att jag har sparat 2€ eftersom jag drack två muggar. Någon som känner igen muggarna?

Efter frukost går jag till Citadelle och turistar lite innan jag ger mig iväg. Undrar lite vilka det skulle försvaras emot?

Citadelle

Vägen är brant direkt fast ibland lite planare. Mötte pilgrimshunden flera gånger och hussen också.

Hussen var tröttare än hunden.

Alla tog pauser, det var brant. Vad blir snittlutningen på 700 höjdmeter inom 8 km? Ganska mycket eller hur? Såhär såg det ut när man tittade bakåt.

Här insåg jag att leden går som serpentin hela backen upp.

Och det fortsatte så även efter krönet.

Utsikten från härbärgets terrass.

Utsikt från härbergets terrass

Plötsligt började en grupp koreanskor göra gruppgymnastik ledda av reseledaren, vem annars? Var för långsam, missade fota det hela i tid.

Koreanskorna

En lugn eftermiddag med en sådan utsikt överallt.  Laddar inför morgondagens vandring, nu är vi uppe men inte över. Har pratat med några andra vandrare, bl. a. en amerikan från Florida som fick sitt hus bara lite fördärvat av Irma (ca 30000 - 40000 $ trodde han det kostar att renovera) och ett finländskt par från Kotka. Annars har jag haft behov av att vara i tystnad, på jobbet får jag kontakter i överflöd och gårdagens flygresa gav inte heller någon vila.

I priset för övernattning ingick en trerättersmiddag. Före efterrätt uppmanades alla att presentera sig. Det visade sig att bland alla ca 60 gäster var det nio (9) från Sverige. Häftigt!