18/9. Det var väl det min camino handlar om? Att inte stressa framåt så förbaskat mycket, att kunna ta ett steg tillbaka för att komma dit jag vill så småningom. Egentligen tycker jag själv att detta inte är någon ny lärdom, så får jag jobba på jobbet hela tiden.
Vad är det för nytt med detta då? Min högsta dröm inför vandringen var att gå över Pyrenéerna när bergen badar i sol, med god sikt, kunna sätta sig ner för att vila och njuta. Det regnar idag. Och so what? Drömmen gick i stöpet! Vad lär caminon mig nu? Jo, jag har gått tillbaka till Saint-Jean-Pied-de-Port i regnet för att starta om i morgon tillsammans med solen.
Nerklättringen var nästan lika tuff som uppåt. Tur att jag hade stavarna och kan åka med skidor. Avlastade knäna kolossalt mycket.
Här kom jag upp igår.
Använde dagen huvudsakligen för att vila. Behövde också handla och hämta ut pengar så jag passade på att turista lite till.
 |
| Interiör från kyrkan i Saint-Jean-Pied-de-Port |
Det finns 1500 invånare i byn men det var riktigt intressant att se den trängsel som fanns på gatorna. Förutom pilgrimer som samlats inför start imorgon flockades det också av franska pensionärsgrupper som gick runt på guidade turer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar