El Camino 2017. Hemresan

25/9. Nu återstår bara hemresan och sammanfattningen.

Hemresan går via Biarritz med övernattning i Bayonne. Vädret har ändrat sig, mörka moln med störtskurar på den franska himmelen. Förbereder mig att möta hösten hemma.

Det roligaste minnet från resan är kvällen i Lorca. Ett trevligt albergue, god middag och mycket trevliga människor. En magisk kväll med känsla av gemenskap över språkgränser. 

Ett annat speciellt minne är Tomas (från Facebook -gruppen) sittandes i backen ner från Alto del Perdon och kokandes morgonkaffe med trangia mitt i regnet och åskan mullrande runt omkring.

Det tråkigaste på resan var bottennappet till albergue i Espinal med en fuktig och möglig sovsal. På morgonen kändes även ryggsäcken fuktig.

Det bästa beslutet var att återvända till SJPP för att kunna gå över Pyreneerna i fint väder. Ett beslut som ledde till många uppskattande kommentarer vid de sammanhang jag överhuvudtaget berättade om det. Den sträckan skulle jag kunna göra om hur många gånger som helst.

Gick totalt ca 20 mil under 8 dagar. Sträckan på två dagar var "bara" 8 km vilket gör att de övriga var desto längre. Om jag hade fortsatt vidare från Logrono så hade jag behövt ha kortare sträckor för att benen och fötterna skulle orka och klara sig utan skador. Hoppas jag kommer ihåg detta nästa gång!

Här bär det utför på Pyrenéerna, klostret i Roncevalles syns i dalen

Fransk inredning, för högresta

Sista frukost i Logrono före hemresan

El Camino 2017. Los Arcos - Logrono

24/9. Vandringens varmaste dag tog på krafterna. Träffade gamla svenska bekanta och dessutom nya också. Det visade sig att vi hade varit ett tiotal svenskar som övernattade i Los Arcos samtidigt.

Har sett Spanien på våren och på hösten. Nu upplevde jag även den heta sommaren. Här kommer en bild på det  böljande solbrända landskapet vid gränsen mellan Navarra och Rioja.

Soligt idag från början till slut

Har hela dagen tagit ett mentalt farväl av caminon för denna gång samt önskat lycka till när jag träffat vandrarkompisar. Väl framme checkade jag in på ett enkelt hostel - alberguetiden är över för denna gång. Rengjorde stavarna, gick med dem till det största härbärget i stan och förklarade att jag vill lämna dem som present till någon annan som behöver dem bättre. Två meter från stavarna träffade jag en amerikanare som sov på närmaste bädden i Los Arcos. Förklarade varför jag var där och då undrade han om han kan ta dem. Javisst, det var inte längre jag som bestämde över dem. Han lovade ge dem vidare när han inte längre behövde dem. Fint.

Har inte sagt till någon under dagen att jag fyller år. Det blev ändå glass två gånger under dagen som ersättare för en tårta.

Så här glad blev jag när kom fram, sitter i skugga vid Rio Ebro och samlar krafter för sista uppförsbacken mot centrum i Logrono.

Övriga bilder från dagens sträcka.

Gatan utanför hostellet var tom under siestan, bara massor av skräp på marken efter vinfiestan som firats denna helg.

Nattsuddare på "min" gata vid tiotiden på kvällen. Och det hörs in, får ta på både hörselproppar och sömntablett. Bussen går imorgon vid tio så det gäller att komma upp hyfsat tidigt.

Buen Camino!  Hasta luego!

El Camino 2017. Lorca - Los Arcos

23/9. Dagens tema är glädje. Glädje över värmen och solen men också utifrån insikten att caminon har gett mig det jag behövde, nämligen balans. Åter känner jag igen mig, en glad, generös och social person. Det hade jag tappat bort nånstans, var och varför det vet jag inte.

Mötte tornseglarna i Villamayor de Monjardin, en högt belägen by. Roligt att höra deras skrik på himmelen. I samma by fick jag tips om att kyrkan är öppen vilket den inte brukar vara i normala fall. Även ett stort silverkrucifix visades. Tror att de hade öppnat för en grupp fransmän som gick från by till by utan ryggsäckar. Mycket folk på leden idag.

Har hamnat i ett riktigt skandinavnäste. Det vimlar av danskar och några svenskar på detta härbärge. Har varit och ätit middag med dem. Vi delade på två kannor sangria och jag åt pasta med svampsås. Gott var det.

Ett glatt gäng vid middagsbordet på torget i Los Arcos

Träffade även tre svenska tjejer som satt vid grannbordet. Har även träffat människor som jag träffade första kvällen i Orrisson, jag kom ikapp dem.

Har träffat caminohunden igen, han är tysk. De bor på hostels och betalar dyrt för hunden. Idag träffade jag även en annan caminohund som inte ville bli kvar i husbilen när matte och lillmatte gav sig iväg för dagens vandring.

Caminohund nr 2

Här kommer flera bilder från dagens sträcka. 

Gratis är gott. Det flockades vid vinfontänen där vinbönderna i Navarra bjuder på smakprov.

Estrellas bryggeri i Estella. När jag passerade här förra gången för två år sedan en vardag var verksamheten igång och det regnade ölskum från himmelen. Idag är det lördag och därmed stängt och ingen manna från himlen.

När temperaturen stiger upp mot 30 graders strecket söker folk sig in i skuggan i pauserna.

Tjotahuiti - Lorca

22/9. Skönt med ortsnamn som även jag kan uttala.

Hur vet man att man är Spanien? Jodå, det är kobajs på gatorna men människor är vänliga.

Dagen började med åska och störtregn som fortsatte hela förmiddagen. Åskan mullrade dock på säkerhetsavstånd så att jag vågade gå. Solen tittade fram på eftermiddagen och luften var så där klibbigt varm.

Dagens tema? Återigen Rio Arga. Mötte Rio Arga första gången 20/9 när jag åt min lunch på stenarna i den lilla bäcken, ca en halv meter djup. Har följt den nu några dagar. Se så den har förändrats.

Rio Arga vid Pamplona, den har vuxit något i storlek

I Puenta la Reina tar jag farväl av Rio Arga som har vuxit till en flod. Roligt att inom ett par dagar se en sådan förändring från en bäck till en flod.

Pushade en kanadensisk kvinna upp för en backe med ca 200 m höjdstigning, trevligt att pratas vid när vi ändå båda behövde pusta ut, jag pga astma och hon pga rejäl övervikt. Och som tredje tema för dagen "caminofamiljen ". Ikväll växte den fram, den danska pappan med sonen, Diana en engelska och ett fransk par som också bodde på samma härbärge som jag förra natten. Vi trivs helt enkelt ihop. Lite vemodigt att veta att vi splittras redan imorgon. Diana håller inte samma takt och de andra fortsätter när jag hoppar av efter söndagens etapp.

Här kommer resten av dagens bilder.

På Alto de Perdon, förlåtelsens berg, i regn och rusk. Sannolikt platsen där det tas allra flest foton på hela caminon

Det är inte bara i Sverige det finns semlor

En romersk väg, men hade dom dubbelfiligt redan då? Ser onekligen så ut.

El Camino 2017. Larrasoana - tjotahuiti

21/9. Dagens by heter något ofantligt komplicerat men ligger en dryg mil efter Pamplona, halvvägs upp på Alto del Perdon,  dvs. Förlåtelsens berg.

Det har varit en varm och solig dag, jag är solvarm ända in i ryggmärgen. Känner att jag har kunnat ladda batterierna inför vintern.

Dagens tema har varit Rio Arga, har följt den nästan hela dagen. Skaderapporten är än så länge mycket kort, inga skador bara trötta ben. Visserligen snarkar grannen redan ohyggligt hårt, risk för skoskav i öronen föreligger.

Träffat förresten tre svenskar till i denna lilla håla, vi finns överallt och varje dag. Godnatt med er!

Dagens första strumpbyte efter två timmars vandring

Nu vet jag varifrån vår sallad vintertid kommer ifrån

En av gatorna i Pamplona där tjurrusningen äger rum

Dagens lunch i denna ståndsmässiga miljö

Då och då möter man minneskors efter avlidna pilgrimer

Dagens middagssällskap. en pappa med son från Danmark och Dorotea från Tyskland. I bakgrunden en fransman som jag träffat tredje dagen i rad

El Camino 2017. Espinal - Larrasoana

20/9. Vaknade tidigt och åt frukost i sällskap med en bok när jag väntade att andra skulle vakna. Kom iväg vid 8 - tiden,  det var ljust men med känsla av en tidig morgon. De första började gå när det fortfarande var mörkt.

Dagens sträcka gick mestadels i skog, granskog, tallskog, bokskog och blandskog. I Navarra som den här regionen heter har man börjat arbeta med  betongbeläggning på leden för att motverka erosion. Tycker att de borde jobba ännu hårdare. En stenig backe neråt är otroligt jobbigt för benen. 

Rio Erro. På bilden syns också hur spanjorerna jobbar med att motverka erosion, det finns kilometervis betong på caminon

Kilometervis med stenar och bergskanter på leden gör det inte lätt för knäna, särskilt inte i långa nerförsbacken

Dagens lunch serverades vid Rio Arga i Zubiri

El Camino är markerad med gula pilar. Ibland finns det "kompletterande" markeringar

Har sett blå slånbär, röda björnbär, överblommade skogsklematis och sedan detta, hektarvis med buxbom

Mummu

Har landat i en trevlig liten stad med trevligt stort härbärge. 

Om man vill äta ute gör man det på supermarkets uteservering. Annars köper man mat till härbärget.  Det gjorde jag men träffade ett svenskt par som precis skulle äta så jag tog ett glas vin med dem.

Svenskarna jag fick en pratstund med

Trevligt att prata svenska en stund och få ta del av deras erfarenheter om den spanska fastighetsmarknaden. 

Dagens tema har varit trötta ben. Och sommarvärme. Underbart att gå i linne och shortskjol och sandaler. I supermarket tog ägaren sig friheten att varna mig för solen, han tyckte att jag var oroväckande röd i ansiktet. Tackade honom för omtanken, han kan ju inte veta att jag har rosacea. 

Sittet och äter kvällsmat i härbärgets trädgård med  en massa katter runt omkring mig,  de undrar om de kan få av min mat. Bröd och ost, kan det vara något?

El Camino 2017. SJPP - Espinal

19/9. Får erkänna "I am over the hill now"! En dimmig morgon i SJPP byttes mot sol så fort vi kom upp till bergen. Började med att åka med transportbussen till den punkt där jag hade slutat att gå innan regnet började. Tur var det!

Här följer en bildkavalkad från Pyreneerna. Det går inte att beskriva vilken upplevelse det var att gå över bergen, inte heller hur vackert det var. Därför många bilder.

Dimman dröjer sig i dalarna

Vildhästar rör sig fritt på Pyrenéerna och de är många, hundratals

En av många gamar som kom och hälsade välkommen till sin värld

Det var högt, högre än topparna runt omkring

Jungfru Maria på berget

Utsikt där jag åt min lunch

Uppåt, högsta toppen är 1450 möh

Här börjar nerstigningen

Trottoarer i Burguete kan knappast sägas vara tillgänglighetsanpassade

Väl framme i Roncevalles kände jag att jag var inte färdig med dagen trots att det var tufft på bergen, brant både upp och ner. Fortsatte en bit till, totalt blev det 27 km.

Träffade en norska som berättade att en vecka på Caminon årligen är hennes egotripp. Okej? Så kan man också beskriva dessa dagar men jag protesterar högljutt. Då skulle man säga egotripp, visserligen en kort sådan, t.ex. om yoga eller mindfullnessövningar. Samma syfte i alla fall, att hitta tillbaka till sig själv i en  värld som liknar ekorrhjul.

Snart blir det middag på långbord, trerätters som värdparet håller på och lagar i köket. 11 € inkl vin. Inte illa efter en lång och varm dag på spåret.