Tog en lugn morgon för dagens sträcka var bland de kortaste i år om inte den absolut kortaste, bara 14 km. Vi sov på det kommunala härbärget och det innebär att morgonen börjar med att packa ihop sidenlakanen, packa alla andra attiraljer som behövts kvällen innan eller på morgonen, allt ska in i sina packpåsar för att läggas in i ryggsäcken i en viss ordning. Därefter till en närliggande bar för att äta desayuno, oftast bestående av kaffe/te med tostada (bröd som rostas i en särskild grill) och smör och marmelad som pålägg. Ifjol frågade vi en gång om vi kunde få ost och marmelad men nix, så mixar man inte! Vi behövde också fixa lunch med oss då affärerna inte hade öppet dagen innan. På söndagarna är Spanien stängt, förutom turistorter naturligtvis där ruljansen finns dygnet runt alla dagar. Utan undantag har våra luncher bestått av bocadillos, det är så det ser ut här. De köper man på samma bar man äter frukost. Bocadillo är alltså en baguette som fyllts med ost eller jamon, lufttorkad skinka. I och med att vi befinner oss i jamon-landet med svarta grisar valde U att beställa en sådan. (Inte en svart gris utan en tostada med jamon. /U.)
Ut i terrängen! Underbar vandring i vacker och omväxlande natur, förbi flera gårdar och genom ko-, får- och grishagar. De sista 5 kilometrarna slingrade vägen genom blomsterängarna. Det är svårt att få bilderna att ge dem rättvisa. Man måste vara med för att veta hur hektar efter hektar så långt ögat ser består av stenekar (ollonen är grisföda) och under dem blommar det just nu som bäst!
Bestämde i förväg att testa det kommunala härbärget som fanns i ett gammalt hus med välvda tak i varje rum (det visste vi naturligtvis inte). Det blev inte fullt så vi fick ett eget rum med var sin underslaf :) Dessutom gav värden den än så länge absolut bästa turistinformationen på den här resan, vi fick veta allt som går att veta om denna lilla håla med 1600 invånare, ja förstås insåg han att förse oss med byskvaller skulle ha varit som att kasta pärlor till grisar så det slapp vi. Allt på spanska men vi hängde med! Efter dusch och tvätt till baren med gratis wi-fi för att äntligen få iväg de första anteckningarna. Ni ska bara veta vad det kostade oss, var sin öl, därefter kaffe/te med Magdalena (muffins) och avslutade med glass, då hade U hunnit importera bilderna från mobilen till paddan samt fixa till texten så att det gick att publicera. Detta hände mitt i siestan och byns gubbar inkl. härbärgevärden samlades i baren för att vila med ett glas öl etc. samt att utbyta åsikter. Det sistnämnda skedde så högljutt att vi var nästan lomhörda när vi kom ut. Liten vila innan supermercadon öppnade. Vi handlade middagsmat, frukost och lunchmat till dagen efter, alltså ingen trerätters denna gång. Försöker ibland äta nyttigare och undvika den enorma mängden vitt bröd. Fast denna gång slutade det med var sin pizza och öl till U samt vin till mig S, nyttigheten fick bestå av tomater samt ägg till frukost ;)
De övriga gästerna var bekanta redan från tidigare dagar; spanjorer och fransmän. Senare på kvällen landade en ny vandrarkompis, en italienare, även han i äldre medelålder så vi var ganska homogena hela gruppen i detta hänseende. Vilket språk användes vid middagsbordet? Ni får ett giss. Inte var det svenska i alla fall, inte ens engelska. Ja, det var omväxlande spanska och italienska, det förstnämnda lättare för oss för där har vi iaf lite baskunskaper. Ljudnivån var lika hög som tidigare i bybaren och ökade i samma takt som vinflaskorna tömdes men samförstånd hade vi. Det fanns inga ämnen som inte skulle kunnat diskuteras denna kväll under det välvda taket i den enkla matsalen. Ojojoj, vilken kväll.
Här växlar vi igen.
Mellan Almadén och El Real passerade vi gårdar med ganska stora djurbesättningar av olika sorters kreatur; kor, getter, får, hästar, höns och grisar.
En och annan hund passerades också men frigående hundar brukar vara harmlösa om inte så brukar de akta sig för vandrarstavarna och om inte det skulle hjälpa så får man plocka upp sten, det känner de också till och det brukar hjälpa utan att man använder sig av tillhyggena. Liksom tidigare passerade vi blomsterängar i enorma mängder. Vi har ju hört talas om detta men aldrig riktigt förstått helheten, man måste nog uppleva det för att inse omfattningen fullt ut, bilder känns så begränsade.
Alberguet hade inte bara valv utan också ett par dörrhål med en inte riktigt praktisk höjd för oss fullvuxna vilket resulterade i att jag fick en duktig sårskorpa på skulten. Nio gånger av tio kom jag ihåg att ducka, men den där tionde gången ställde till en del huvudbry minst sagt.
U.
Tänään päivän vaellus oli vaihteleva. Ohitimme jokusen suurtilan, mutta enimmäkseen pikkutiloja jotka olivat erikoistuneet joka nautakarjan, lampaiden tai sikojen pitoon tai sitten niitä oli kaikkia samanaikaisesti. Hehtaarikaupalla oli niitä tammiviljelyksiä joita tarvitaan niitten mustien sikojen ruokkimiseen ja tammien alla kukkaniittyjä jotka jatkuivat kilometrikaupalla. Majapaikka oli sijoitettu vanhaan rakennukseen. Joka huoneessa oli valvikatto ja matalat oviaukot, kivilattia ja keittiökin oli vanhanaikainen. Kulttuurihistorian oppitunti siis ihan kaupan päällisiksi. Hyvin nukuimme kumminkin :)
Tisdagen 5 maj. El Real de la Jara - Monesterio.
Vi steg upp först och kom så småningom iväg tillsammans med övriga peregrinos från alberguet i El Real, det är tyvärr så att jag är rätt seg på morgnarna och därför sker en viss fördröjning. Alberguet ligger för övrigt på gatan med det aktningsvärda namnet Pablo Picasso.
Vi gick genom byn och passerade baren vi hade fikat och druckit öl dagen innan där åtminstone tre hundar tillhörde besökarna och en som fick en smakbit av mig blev min vän.
Strax passerade vi några fästningsruiner som enligt guideboken en gång hade byggts som försvar mot de lömska portugiserna.
Vidare kom vi till ett vad över ett vattenflöde och just där passerade vi gränsen mellan Andalusien och Extremadura. Här var landskapet böljande med skog av olika ekar samt blomsterängar. Vi fick ganska snart lätta på klädseln för vi hade garderat oss mot kyla faktiskt. Föregående kväll hade varit riktigt kylig och dessutom kom det en del nederbörd i form av duggregn, men hittills har vi inte fått en droppe regn på oss under vandringen. Alltså en markant skillnad mot förra årets vandring under första veckan.
Vi vandrade vidare och landskapet blev alltmer öppet och bergshöjderna tornade upp sig på ömse sidor, men vi gick mestadels i dalarna. Så småningom närmade vi oss motorvägen som går från Sevilla och norrut. Och där vandringsleden möter motorvägen visste vi att det finns en vägrestaurang så vårt delmål var att gå in och ta en fika där. Strax innan vi kom fram siktade vi vandringens andra svarta stork samt mötte vi ett tyskt vandringspar som gick motsatta hållet. De hade startat i Merida och skulle vandra till Sevilla. Som vandrare åt "fel" håll möter man förstås många vandrare på sin väg mot Santiago, men man missar att stifta bekantskap med andra vandrare på plats efter plats vilket ofta är en trevlig upplevelse i sig. Ännu så länge har vi inte mött någon som varit otrevlig, vilket vi faktiskt gjorde förra året, men sånt får man strunta i. Tvärtom har vi mött många trevliga vandrare på denna vandring.
Efter fikat vandrade vi ganska länge mellan motorvägen och den gamla bilvägen, vilket inte är optimalt, men inte mycket att göra åt. Tyvärr består växtligheten av ung eukalyptusskog där och det negativa med den är att det nästan inte finns en fågel i en sådan skog. Varför vet jag inte men så är det.
Snart kom vi ut så att vi gick en grusväg parallellt med bilvägen och lutningen ökade på efter hand kilometer efter kilometer. Som avslutning fick vi stånka oss upp för en brant som nog måste konkurrera med mördarbacken i Falun, men upp kom vi och på toppen fanns ett mirador, en utsiktsplats, med bord och bänkar där vi faktiskt intog dagens medhavda lunch.
Sedan hade vi bara kanske en dryg km till nästa etappmål, Monesterio, där vi denna gång tog in på hostel Moya, ortens största hotell med bra rum och restaurang.
Vi har nu vandrat den del av leden som vi förra året tog buss eftersom vi då startade just i Monesterio. Då hade vi 8 grader och regn när vi startade, det kommer vi inte att ha imorgon när vi fortsätter eftersom det nu är högsommar med helt annat väder och andra temperaturer.
U.
Suomeksi
Testaan josko tänään on enemmän innostusta kirjoittaa. Harmitti niin kovasti edellisellä kerralla kun tekstini oli hävinnyt. Ensin vähän taustaa tälle meidän reissulle. Viime vuoden pitkä vaellus alettiin niin aikaisin että kaikki kiinnostavat linnut (!) eivät vielä olleet tulleet tänne Etelä-Espanjaan. Sitä paitsi, kun kerran on alkanut apostolinkyydillä paikasta toiseen siirtymään niin sitä on vaikea lopettaa. Tällä kertaa minulla on vain reilut kaksi viikkoa vapaata - kun on niitä toisiakin reissuja tänä vuonna :) kahdessa viikossa ehdimme vaeltaa Sevillasta Caceresiin, noin 300 km.
Asumme pääasiassa niissä yksinkertaisissa majapaikoissa mitä reitin varrelle ovat avanneet sopivin välimatkoin. Internet-yhteydet ovat parantuneet kovasti viime vuodesta, silloin meidän piti asua hostellissa joka kerta kun halusimme julkaista tekstiä blogissa. Useimmissa majapaikoissa on myös keittomahdollisuus, välillä laitamme itse ruokaa, välillä menemme ulos syömään. Erityisesti ns. Pilgrimsmeny on edullinen, 3 ruokalajin illallinen maksaa 8-10 € sisältäen veden ja leivänkin, jos muuta juotavaa haluaa niin sen saa useimmiten ostaa siihen lisäksi.
Säät ovat tänä vuonna suosineet meitä, aurinkoa ja lämmintä riittää. Tihkusadetta saatiin yhtenä iltana mutta silloin olimme jo katon alla majapaikassa. Viikonlopuksi ja ensi viikoksi lupaavat yli 30 astetta päivittäin. Yritämme käyttää vilpoisempia aamuja hyväksemme sekä ajattelemme nestetasapainoa koko ajan. Hyvillä mielin jatkamme eteenpäin!
Uusia kuulumisia myöhemmin. Ikihaleja! /S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar