Observerade fågelarter på Teneriffa 23/11-30/11 2014.

Silkeshäger                   10

Skedstork                       3

[Myskanka]                   10

Klipphöna                       8

Tornfalk                         23

Berberfalk                       2

Ormvråk                         8

Kärrsnäppa                    1

Sandlöpare                     2

Större strandpipare         2

Småspov                        6

Medelhavstrut               minst 400

Kentsk tärna                   1

Turkduva                       minst 200

Tamduva                       minst 300

Större hackspett             2

Härfågel                          3

Enfärgad seglare             6

Forsärla                           1

Kanariepiplärka             14

Rödhake                         1

Koltrast                           8

Kanariegransångare      45

Brandkronad kungsfågel 5 (av rasen teneriffae) 

Blåmes                            1

Kanariesiska                  17

Bofink                             2

Blå bofink                      10 (5 hannar, 5 honor)

Gråsparv                       20

[Munkparakit]                25

I texten för de olika dagarna står lite grand om fågelobservationerna.

Totalt noterade och identifierade vi 30 arter varav 2 införda och därmed 28 vildlevande arter. Ett synnerligen blygsamt antal på Teneriffa vid denna tid, sista veckan i november, vilket får tillskrivas dels och i första hand den egna lågeffektiva insatsen utan tidiga obsmorgnar bl.a., dels vädrets makter med den värsta storm under drygt två dygn som vi någonsin varit med om på någon av våra många semester- och utflyktsresor.

Notabelt är att jag U inte fick något nytt livskryss, att vi inte lyckades få se någon lagerduva, att vi inte noterade en enda spansk sparv, men att S fick åtminstone 3 livskryss (berberfalk, klipphöna och brandkronad kungsfågel). Men jag U fick i alla fall se hannar av blå bofink, vilket vi missade förra gången vi besökte Teneriffa och dessutom kunna plåta en via tuben, alltid något. :)

Som ofta är fallet sågs och hördes ett antal fåglar som vi av olika skäl inte kunde identifiera och som därför fick hänföras till den nu digra samlingen av oidentifierade individer. Vi såg t.ex. en duva i skogsområdet vid Erjos där lager- och kanarieduva håller eller höll till, men som snabbt flög iväg och inte kunde identifieras. Visst är sånt retfullt och lätt irriterande? Vidare såg vi i samma område en rovfågel som mycket väl kan ha varit en örn men som pga avstånd och motljus inte kunde identifieras. Ytterligare liknande iakttagelser gjordes då och då.

Vidare hördes på olika ställen ett antal läten som inte heller var identifierbara för mig. Förr kunde jag uppleva sånt som om inte en nära-döden-upplevelse så i alla fall mycket frustrerande, men numer tar jag det mer med ro. En har väl blivit vuxen till sist kanske.

Teneriffa Dag 7 Lördag 29/11

U.

Stormen rasade vidare på morgonen varför planen för dagen blev att gå en promenad på strandstigen så långt vi kunde mot söder denna gång. Vi gick hela vägen tills stigen upphörde, vände där och pausade vid Los Cristianos där det var bäst lä, tog en fika och fortsatte sedan till hotellet. 

      Naturligtvis röd flagg på playan när stormen rasade.

Åt en lätt lunch varefter S solade och jag handlade lite obligatoriska förnödenheter att ta med hem.

Stormen som varade i drygt två dygn bedarrade vid 16-tiden på eftermiddagen som på beställning inför morgondagens hemresa. Därmed kan vi nog få sova lugnt inatt och det kan behövas för de senaste två nätterna har varit lite jobbiga. Skjutdörrarna till altanen är inte riktigt tajta så åtskilliga gånger har jag varit uppe på natten och "drevat" dörrarna med hoprullat toalettpapper så att de inte hela tiden slår och håller hela huset vaket. Av någon anledning verkade det som att det bara var våra altandörrar som slog i stormbyarna. Ska i så fall vara en lägenhet i huslängan mittemot där taket hade blåst av.

Inte trodde jag på någon ny resart denna stormiga dag, men efter att stormen bedarrat och innan mörkret föll så uppenbarade sig en forsärla av alla arter på ett tak rakt ut från vår altan och därifrån flög den rakt över mig och försvann över vårt tak. Att en forsärla dök upp på denna osannolika plats tillskriver jag stormen, så inget ont utan att det är något gott med det.

Ikväll har vi ätit vår avslutningsmiddag på den närmaste restaurangen som heter San Jose och där en tant har serverat och verkat vara den som äger stället, fast ikväll var hon tydligen ledig. Här är gratis wi-fi som dessutom fungerar bra vilket inte gäller överallt.

Dagen och veckan är slut och imorgon återstår bara reträtten hem. Veckan blev inte riktigt som vi tänkt oss på grund av stormen men vädret kan man inte påverka och vi har försökt göra det bästa av situationen. Det har i alla fall varit varmt och framför allt är det ju ett underbart ljus som är det som i alla fall jag saknar mest under vintern i Sverige.

S: Nu är det dags att avsluta denna vecka. Skulle tro att vi har blivit lite kära i Spanien. De senaste tre resorna inklusive femveckorsvandring har gått hit och de två närmaste planerade resorna kommer också att gå till Spanien vilket skulle kunna innebära viss förkärlek för detta land och folk. Det är nog rätt, vi trivs med spanjorerna, med maten, med servicen, med språket - som vi behärskar bara på nybörjarnivå men ändå. Ja, vi ser fram emot nästa resa - en vandring i Extramadura till våren. Om inte längtan blir för stor redan tidigare, då blir det kanske en weekend i Barcelona eller något annat roligt, vem vet? 

Hasta la vista! 

Teneriffa Dag 6. Fredag 28/11

Näst sista heldag för denna gång började med regn och rusk. Vinden ven och den salta fukten från havet blandades med yrande sand. Ingen löptur idag inte, det räckte med att pulsera sig genom vinden till bilen. Packade fika i ryggsäckarna och begav oss mot Güimar och ta en titt på pyramiderna. Det är ett ganska stort område nästan mitt i denna med kanariska mått mätt någorlunda stora stad. De egyptiska pyramiderna är naturligtvis mer magnifika men det är med beundran och förvåning man betraktar de stora stenbyggnationerna som de ursprungliga kanarieinnevånarna har utfört.

En del av pyramiderna i Güimares, inte särskilt lika Egyptens pyramider.

Nästa besöksmål var den gamla huvudstaden La Laguna. Tanken var att strosa runt på de gamla gränderna, äta lunch på någon uteservering och kanske shoppa något om andan faller på. Det gjorde den inte, alltså hela planen blev till inget. Väl framme hade vinden tilltagit ytterligare så den gick genom kläderna. Gatorna var öde och det fanns inga uteserveringar. Svårt att hitta restaurang när det inte fanns bord och stolar utanför som ledtrådar. Till slut valde vi en som erbjöd Menu del dia för 7,95. Det vill säga sallad som förrätt och sedan huvudrätt på en ny tallrik. Dricka, bröd och efterrätt skulle ingå enligt tavlan utanför men servitören förklarade att någon efterrätt ingick inte. Maten var ok men inte mer. På något sätt stämde det överens med vårt stämningsläge, det var gott nog när allt nu var lite kaosartat. Under lunchen kom ett sms från Apollo som varnade resenärer för "den kraftiga stormen idag och imorgon".

Usch och fy. Slut på äventyr denna gång. Imorgon blir det att träna, äta kylskåpet tomt och shoppa något litet att ha med hem. 

Vår närbutik har pyntat en julgran vid ingången. Visst är den fin?

U: Vid Güimar sågs en ny resart: enfärgad seglare ca. 6 individer. Inte hade jag räknat med denna art under dessa betingelser; full storm med ideliga regnbyar.

Teneriffa Dag 5. Torsdag 27/11.

En solig och varm dag som jag S använde för vila. Började dock dagen med en gemensam promenad, gick på standpromenenaden så långt norrut som det gick. Vi har ingen gps på i våra mobiler men vi gick nog 6-7 kilometer och samma naturligtvis tillbaka. Stannade på hemvägen för äta en spansk frukost, desayuno, som vi har trackat ner - och längtat efter så mycket :) Kaffe och te, tostada med smör och marmelad, det är grejer det. Så onyttigt och så gott. Väl hemma kompletterades frukosten med müsli och frukt.

U gav sig iväg för en fågelexkursion och kom hem till kvällen. Jag la mig vid poolen, bredvid andra svenskar visade det sig. Blev en ofrivillig åskådare för ett raggningsförsök som två tjejer arbetade med, målet var en ganska så sympatisk medelålders man. Kan tänkas att det blev något av det hela innan kvällen eller semestern var/är slut. Det var i alla fall lite jobbigt när tjejerna var så taggade, flera badgäster flyttade längre bort. Jag valde att gå till affären och handla lunchmat vilken jag sedan åt uppe på vår balkong där jag sedan stannade under eftermiddagen tills det var dags att avsluta dagen med att simma 800 m i poolen. Varenda cell i min kropp sög till sig av solstrålarna och värmen, nu är jag laddad inför vintern.

U:

Åkte till Amarillo Golf Club, inte för att spela golf utan för att skåda fågel. Golfbanor brukar dra till sig fåglar, speciellt i områden med sparsam undervegetation vilket är fallet på Kanarieöarna. Amarillo är ett känt tillhåll för allehanda fågelarter. Denna dag var dock ingen optimal skådardag, dels var jag där för sent, skulle förstås helst varit där i gryningen då fåglarna är mer aktiva än golfarna, dels hade det börjat blåsa rejält vilket gör att fåglar sätter sig i skydd och det är en klen tröst att det inte heller för golfarna var bra förutsättningar.

Emellertid såg jag trots allt några fåglar där. På vägen till golfklubben finns en damm och där noterade jag utöver de dryga 10-tal tama myskankorna som finns där, en mindre flock silkeshägrar på ca. 10 individer samt tre skedstorkar. Ingen av dessa arter är allmänt förekommande på Teneriffa, kanske är denna damm det enda stället som nu för tiden hyser dessa arter.

På rundan runt golfklubbens banor kunde jag utöver gott om golfare endast notera ett 10-tal kanariepiplärkor, en tornfalk och två härfåglar. Inte mycket att skriva hem om men jag gör det i alla fall.

Efter golfsejouren åkte jag för att besöka stranden väster om den lilla orten El Médano alldeles öster om den internationella flygplatsen. Även här var jag förstås för sent ute, man måste vara där i gryningen annars är loppet kört, för så fort det blir gryningsljust så är allsköns löst folk där och skrämmer eventuella strandfåglar; det är fiskare, hundrastare, strövare, surfare, motionärer, badare och solbadare som ska inta strandens bästa platser. Så naturligtvis var stranden tom på fågel, men innanför stranden hade det bildats en damm och trots störningar kunde några få vadare noteras där; två större strandpipare och två sandlöpare.

Detta var allt i fågelvägen jag fick denna dag, men jag har mig själv att skylla som inte är på plats tillräckligt tidigt, men även om jag hade varit det hade jag nog knappast fått se några rariteter, men kanske några fler arter.

Teneriffa Dag 4. Onsdag 26/11.

S: Dagen börjades med en kortare löprunda på strandpromenaden. På hemvägen handlade U färskt bröd till frukost. Sedan matsäck i ordning och iväg mot Teide. Egentligen var inte Teide resans mål, där har vi varit flera gånger. Båda gillar vi pinjeskogen och har hittat en favorit Las Lajas, en kombination av rastplats och enkelt campingområde. Den ligger så högt att där är man oftast ovanför molnen, så även idag. Soligt och bara lagom vind, vi behövde inte frysa. Direkt vid parkeringen hittade vi dagens huvudattraktion, ett antal blå bofinkar som är otroligt vackra i färgen.

      En Blå bofinkshane vid Las Lajas på ca. 2000 m över havet.

 Gick en kilometer längs en jordväg i skogen och såg flera blå bofinkar. Vände utan att fortsätta ännu längre neråt, det var redan tillräckligt krävande att gå tillbaka uppåt i den tunna luften.

Rastplatsen vid Las Lajas på ca 2000 meters höjd där vi denna gång såg ett 10-tal blå bofinkar, både hannar och honor. Hannarna i solljus är riktigt granna och intensivt blå.

Denna gång besökte vi inte Teide, åkte hem för att hinna sola och bada lite innan kvällen kommer. Hotellets pool var riktigt varm efter en varm dag, känslan vid doppet var densamma som man får tex på Brunnsbadets 32-gradiga bassäng. Passade på och simmade 500 meter. Öl på balkongen och hemlagad mat. Kvällen ska avslutas med efterrätt på strandpromenaden samtidigt som vi passar på att hitta wi-fi. Buenos noches!

U:

Mot El Teide, Teneriffas och Spaniens högsta berg.

Las Lajas, rekreationsplats i övre pinjeskogen på drygt 2000 m höjd: Blå bofink 10 (5 hanar, 5 honor), Blåmes 1, Större Hackspett 2, Kanariesiska 5, Tornfalk 1. Granadilla: Klipphöna 8. Playa de Las Americas: Medelhavstrut 10, Turkduva 10, Gransångare 1, Gråsparv 3.

Teneriffa Dag 3. Tisdag 25/11.

S: Idag gick resan norrut längs västkusten. Någonstans efter Tamaimo stannade vi vid en liten butik med en åsna utanför, inte för att klappa på åsnan vilket vi också gjorde utan för att U skulle kunna skåda de rovfåglar vi hade sett men inte kunnat stanna för. Det gör man liksom inte mitt på serpentinerna när det är mycket trafik hela tiden. Handlade förresten grönsaker och frukt i den lilla butiken. Ägarna var ett äldre par som pratade bara spanska men det gjorde ingenting, jag handlade på spanska! 😃 

Först till Santiago del Teide där det enligt U:s fågelbok skulle kunna finnas klippsparvar, men nej, inte idag. Fortsatte till byn Erjos på drygt tusen meters höjd. Parkerade bilen där och började vandringen till fots längs en jordväg i en lagerskog som visade sig att vara ett gigantiskt område. En skog som numera har utlysts till en nationalpark. Vi gick en halv mil till en speciell klippformation där det tidigare hade bott en liten koloni lagerduvor som har varit hela resans huvudsyfte. Nej, vi hittade inga. U trodde att de inte finns kvar vilket vore synd naturligtvis. Dagens höjdpunkt fågelmässigt blev en brandkronad kungsfågel, ett kryss för mig. 

Träffade ett trevligt par från Hannover, de gick samma sträcka som vi, ibland före, ibland efter. De koncentrerade sig att leta efter rara växter och fota dem. Såg även andra vandrare, det går vandringsleder il flera olika riktningar från Erjos.

Fortsatte vidare till norra kusten, till Icod där vi svängde mot Garachico och Los Silos. Molnen i lagerskogen stannade där, på kusten fick vi en varm och solig eftermiddag. Tillbaka hemma precis när lamporna tändes, skönt att slippa serpentinvägarna i mörker. Nu blev det en trerättersmiddag på en av restaurangerna vid strandpromenaden. En bra avslutning av en fysiskt aktiv och lång dag.

U:

Första fågelskådningen. El Malpais: Tornfalk, en provianterande flock på ca. 15 fåglar. Det största antal tornfalkar jag sett tillsammans. Erjos: Ormvråk 6, Tornfalk 1, Koltrast 6, Kanariesiska 10, Rödhake 1, Bofink 2, Brandkronad kungsfågel 5. Buenavista del Norte: Ormvråk 2, Kanariesiska 2, Berberfalk 2. Garachico: Medelhavstrut 100. playa de LAS Americas: Gransångare 15, Turkduva 20, Medelhavstrut 15.

Teneriffa Dag 1 Söndag 23/11.

Övernattning i Malmö och opp i svinottan kl. 4. Vi mötte många ungdomar på gatorna i Malmö som märkligt nog redan var uppe i arla morgonstund, eller var de kanske väldigt sent ute? Kan de va så?

Resan gick bra och jag var glad för det extra benutrymme vi hade bokat. Mulet över hela Europa, men på Teneriffa slog både solen och värmen emot oss, 24 grader.

Hyrbilen, en liten Cittra, hämtades och vi transporterde oss till turistområdet och kunde efter en del trixande hitta vårt hotell, en budgetvariant som inte direkt syntes mest om man säger så.

Efter installation gav vi oss ut för att äta vår standardpizza vilket vi brukar göra när vi kommit fram till resmålet, denna gång en grekisk! restaurang, pizzan var okej men inte mer än så och ölen och vinet likaså. Solen var desto mer lysande, 24 grader i skuggan.

Därefter en promenad längs strandströget och sedan "hem" för att så småningom natta oss. Jag var helt slut, fått för lite sömn flera dygn och druckit för lite (vatten) under dagen.

Vid flygplatsen sågs några tornfalkar och turkduvor och på strandstigen noterades koltrast, medelhavstrut, småspov och kanarisk gransångare, annars rätt ont om fågel.

U

Teneriffa Dag 2. Måndag 24/11.

Opp tidigt, fortfarande mörkt, på med löparkläder och efter en kopp te iväg på motion. Vi lufsade strandstigen där vi gick igår och trängdes bland alla motionärer, för de är många tidigt ute och tar sig fram var och en på sitt sätt och alla åldrar representerade, säkert en del 90+. Däremot är det ont om vanliga turister denna tidiga timme. Vi sprang till färjeterminalen där två färjor kom in, en knarkhund markerade en skum långtradare som nog hade något som inte borde finnas med i lasten.

Köpte färskt bröd på väg hem där vi fixade frukost.

Väldigt många gransångare både hördes och sågs.

Denna dag är reserverad för vila, sol och bad. För S. vill säga. Efter frukost blev det poolvistelse för S. medan jag skaffade lite utrustning, karta mm. och gjorde lite regoknosering av närområdet.

Vår närbutik har redan startat julskyltningen och som väntat i ett katolskt land med ett religiöst motiv, en jättestor julkrubba, men man är inte mer religiös än att man utan skrupler placerat den precis bredvid sprithyllan!

S: Nej då, det blev inte så mycket poolvistelse. När U kom tillbaka från sina äventyrer kände jag också för att gå in, så mulet var det före lunchtid. Sedan försvann molnen, solade och läste bok på balkongen  och slutade med några hundra meter i poolen innan det var dags att duscha, byta om och ge sig till en utflykt i den närintilliggande barrancon (ravinen) med hopp om att hitta intressanta fåglar. Det var det inte några. Fortsatte att utforska strandpromenaden åt andra hållet, förbi Puerto Colón som är byns småbåtshamn. Fast U påstod att det är en storbåtshamn och det är klart, vi är ju vid Atlanten och små båtar har inget här att göra. På vägen hem inträffade då en av resans absoluta höjdpunkter, i alla fall för mig. En härfågel! De har så himla lustigt utseende och låter lustigt po-po-po. Tyckte redan igår kväll att jag hörde lätet men bara en gång, tolkade det då som en vanlig duva...

Imorgon börjar vi på riktigt, först blir det att försöka hitta lagerduvorna. Vi vet ungefär var vi ska leta, det blir några kilometers vandring i en kanarieskog. Ser fram emot den! Nu ska U få komplettera texten med sina kommentarer och sedan bär det av till restaurangen bredvid hotellet (med free wi-fi) 😀 

U: Samma fågelarter skådade idag som igår med endast ett fåtal ytterligare arter: en härfågel alldeles utanför hotellet, en tärna, troligtvis Kentsk tärna vid färjeläget samt en småvadare, troligen en kärrsnäppa i vinterdräkt vid strandpromenaden. Vi kan inte räkna med att skåda så många fågelarter i turistområdet.

Teneriffa 23/11-30/11-2014. Inledning.

Nu är vi på gång igen, fast inte riktigt på samma påtagliga sätt som när vi vandrade på pilgrimsleden Via de la Plata på Spanska fastlandet i april.

Denna gång går turen till Teneriffa och endast en futtig vecka och vi kommer att ha tillgång till hyrbil hela veckan för naturligtvis kommer vi att mestadels vara aktiva med inslag av både vandring och naturupplevelser, speciellt fågelskådning förstås😉, och för att ta sig på ett bekvämt och snabbt sätt till olika intressanta lokaler och områden behöver man tillgång till bil.

Att ha en passivitetssemester med huvudsakligen sol, bad i pool eller på playa, dricka alkohol, shoppa och åka på resebyråernas anordnade utflykter samt gå på rajtan tajtan natten lång som andra turister är ingenting för mig.

Detta är vårt andra gemensamma besök på Teneriffa. Förra gången var för snart sex år sedan och då huserade vi vid Los Gigantes, denna gång har vi valt öns mesta turistställe, området kring Los Cristianos och Playa de las Americas, mest för att dra maximal fördel av värmen, för vi har på våra tre tidigare besök på Kanarieöarna lärt oss att det kan skilja en hel del vad gäller temperatur och väder i allmänhet beroende på var man bor och på Teneriffa är det oftast soligast och varmast på öns sydvästra del där vi valt att bo denna gång.

Utöver nämnda aktiviteter avser vi också att fortsätta med den motionslöpning vi gör på hemmaplan och naturligtvis kommer vi också att bekanta oss med både strand och butiker och i mån av tid också allmänna sevärdheter samt göra ett och annat restaurangbesök.

U

S. Ser att vi har lite olika mål med vår semester - kanske föga förvånande. Det som U kallar passivitetssemester är för mig ett medvetet val av vila. Och det behöver jag sannerligen denna gång. Så denna vecka ska bestå av sol, bad, vila, träning och naturupplevelser. Hoppas vi lyckas få till en skön mix av allt men det är mest de nya naturupplevelserna vi ska berätta om. Hasta luego! 

Fortsättning följer.

Vandringen på Via de la Plata är slut, för den här gången är väl bäst att tillägga, men ett antal ytterligare inlägg från vår resa till Spanien kommer snart med bildmaterial. Det som kommer att följa är:

Madrid. Vi avslutade vistelsen i Spanien i Madrid och här kommer lite bilder och lite om vistelsen där.

Skillnader och likheter. En betraktelse och intryck som satt sig i sinnet och som jag gärna vill dela med mig av. Här kommer en del av de upplevelser och intryck vi fått under vistelsen i Spanien att lyftas, det som inte riktigt platsade i vandringsberättelsen. Framför allt kommer det som skiljer och som är lika mellan Spanien och Sverige att tas upp. Och naturligtvis sådant som har förundrat oss och som roat oss. Båda länder har en del att lära av varandra inom olika områden.

Fåglar. Som jag utlovat kommer ett inlägg om de fåglar vi observerade i Spanien, både de under vandringen och under vistelse i olika byar och städer. Denna del skriver jag så att även de som har begränsade fågelkunskaper kan ta del av. Inlägget avslutas med en förteckning av alla observerade arter vi gjorde i Spanien på denna resa.

Snart kommer fortsättning så kolla in då och då på bloggen.

Hasta luego! Vi ses snart!

There are more to come so don´t give up! See you soon!

29/4 tågresan till Madrid blev en återblick

Efter att ha lämnat Extremadura hade caminon följt en motorväg, en nationell väg som senare bara bytte nummer till en annan, en järnväg och ett järnvägsbygge. Och då pratar vi om hundratals kilometer! Ibland under, ibland över och ofta längs med. I A Gudinja började vi fatta att det är just samma järnväg som vi ska "tillbaka", till Madrid. Och så var det.

Tågresan blev en återblick till caminon, jag S tittade ut och mindes och U tittade på sina minnesanteckningar och sammanställde fågelstatistik. Den sistnämnda kommer att läggas till senare för dem som är intresserade men här kommer lite till bilder från resan, nu i omvänd ordning.

Kuperad terräng med små byar söder om Santiago de Compostela.
Hilly terrain with small villages south of Santiago de Compostela.

Början av tågresan gick över dalar och genom höga kullar. Det var otroligt många tunnlar men gåendes hade vi vackert fått gå upp och ner, upp och ner. Broarna över ravinerna var hisnande. Allt var väldigt grönt, det regnar mycket i Galicien.

Grönt, vårlikt och blommande träd.
Green, spring-like and flowering trees.

Sedan kom vi till bergen. Vi såg två av bergsbyarna vi hade övernattat i och det gav perspektiv att se dem där uppe halvvägs mellan dalen och bergstopparna. Sådant begrep man inte på vandringen. Inte heller hur ensliga byarna verkligen var.

En av de små bergsbyarna.
One of the small mountain villages.

Efter bergen kom hedarna. Stora områden med ljung, ginst och nu hade även klipprosorna slagit ut!

Blommande klipprosor.
Flowering cut roses.

Efter drygt tre timmars resa började de stora odlingsfältena. I Zamora tog vi farväl av camino-rutten men odlingarna fortsatte nästan hela vägen till Madrid. Undantaget var när vi gick genom bergen nära slutmålet (tunnlar igen). 

Varför tog jag tid att beskriva allt detta? Förklaringen ligger i att vi åkte timmavis tillbaka på samma rutt. Här hade vi gått, och här, och där! Visade U ställen vi hade gått, några dagar innan, eller en vecka tidigare eller två veckor sedan. Hade vi verkligen gjort allt detta? Tågresan knöt ihop allt vi hade varit med om, och det var inte litet. Vilken bra avslutning på caminon vi fick på detta vis!

Tåget gick inte genom Extremadura, inte såg vi mer av beteshagarna, de talrika romerska ruinerna eller  de steniga vinfälten. Dit måste vi igen! 

Någon som vill räkna stenarna under vinstockarna?
Anyone want to count the stones in the vines?

Många av människorna från caminon bär vi med oss. Några träffade vi i Compostela-kön, roligt!  In i det sista önskade jag att Berlin-tysken skulle kommit fram samtidigt med oss men nej, såg inte honom mer. Skulle velat veta om han hittade under resan det han sökte. Eller banan-spanjoren, orkade han fortsätta hela vägen med 45 km om dagen? Spanjoren som vi träffade flera gånger i början av resan, han som hade "pengar och tid men inget att göra", fortsatte han eller fick han jobb? Hur långt har tjejen från Kanada kommit? 

U. Och framför allt, hur gick det för den tyske killen från Frankfurt som träffade en mexikansk tjej i mitten av vår vandring och som vi en vecka senare stötte samman med igen, de var fortfarande ihop då. Vi tog samma buss, den som tog oss till Ourense, men tysken och mexikanskan steg av tidigare, fortfarande tillsammans. De passade bra ihop. Hoppas att det blev något bra av det.

Här tar 2014 års camino, Via de la Plata, slut. Vi har avverkat 1 042 km. Av detta har vi gått ungefär hälften, 500 km. Vi hade 24 vandringsdagar, under dessa gick jag totalt 751 730 steg vilket är i snitt 31 322 steg om dagen. Sedan tillkommer alla stegen på mellandagarna så jag närmar mig 1 miljon steg :D under resan.

Hasta la vista caminon! Ses igen! Någon gång. Kanske. Förhoppningsvis. Vem vet.

      

PS. Om någon undrar om vi rekommenderar vandring på någon av pilgrimslederna till andra så är svaret ja. Om du tycker om fysisk aktivitet ja. Vi har träffat massor av trevliga människor och konstigt nog, det är alla möten man kommer ihåg var för sig, den fysiska ansträngningen från hela resan börjar redan flyta ihop. På caminon är alla jämlika, ingen tar till sig rätten att berätta för andra hur detta livet ska levas, ingen är mer förmer än andra och  ingen är mer förmögen eller fattigare än andra. Vilken utbildning eller anställning du har betyder nada. Om du tycker om andra människor, de snarkar, de pruttar, de pratar i sömnen, då ska du absolut överväga att bo på härbärgen som är en del av caminon. Ta bara med bra öronproppar ;-)

English summary.

The train travel back to Madrid became a revival.

We had followed a motorway, a national road, a railway and a railway under construction when we walked and realized that we should go back to Madrid on that railway. Under our train travel back to Madrid we revived the walking backwards. First there were high hills and valleys in between. Galicia was very green because it is a rainy part of Spain. Then we passed the high mountains with the small desolate villages in the valleys. After the mountains we passed the moorlands with flowering shrubs. Next were the large growing fields. We left the Camino trail at Zamora and reached Madrid after passing a number of very long tunnels.

During the railway trip we saw the route we had passed walking and it was very nice to get this kind of revival experience. This journey by train became a very nice ending of our wandering. We didn´t revive the nice landscape of Extremadura since the way back to Madrid didn´t went that way, but we feel that we have to get back to see it again someday.

We often think of the people we met on the Camino and wonder what happened to them afterwards. Hope they all were lucky and had a good time.

Here ends our walking on the camino Via de la Plata. We have done 1042 km, we walked some 500 km in 24 days and totally S has taken around 1 million steps and U somewhat less but the same distance of course.

See you some time, hopefully, perhaps. Who knows?

We surely recommend this type of physical activity, you will meet many interesting persons and on the camino all are equal. If you like others in spite of their habit to snore, fart and talk when they are sleeping, then you might use the albergues to sleep at nights, it is one of the best parts of the Camino. But don´t forget to take earplugs with you! J

28/4 Santiago de Compostela

Japp, vi fixade det! Vi är framme och har hämtat ut våra compostelan. De är på latin och hur högtidliga som helst. 

Vet att de flesta av våra läsare har sett mer eller i alla fall en del av den natur som vi beskrivit. Då har det kanske inte haft så stort nyhetsvärde för er som för oss men vi har som sagt velat beskriva det vi sett som en sorts dagbok. Det fortsätter vi med även de sista dagarna samt under vistelsen i Madrid. 

Att palla hela Via de la Plata, det var verkligen en utmaning in i det sista. 

27/4 till Ponte Ulla

Enligt väderprognosen var detta en mellandag i regnandet. Det blev en härlig vandring i lagom temperatur, varken för kallt eller varmt. Utmaningen bestod i den kraftigt kuperade terrängen. Med trötta ben traskade vi backe upp, backe ner och undrade vad är det som får folk att bosätta sig på så svårtillgängliga ställen. Vi passerade många småbyar men även utspridda gårdar. Galicien är rätt tätbefolkat. Sträckan var inte längre än 21 km men avslutades med en nedstigning på ca 400 höjdmeter som tog oss ungefär 35 minuter. Trots att vi gick neråt blev vi svettiga, så hårt arbete var det. Både fötter och knän tog stryk.

      Där ligger hon, Ponte Ulla, nedanför två broar. Det uttalas Ponte Ojja.

På väg till hostellet (det fanns inget härbärge) passerade vi en restaurang där vi såg spanjorer äta sin söndagsmiddag. Efter de obligatoriska sysslorna dusch och tvätt riktade vi alltså stegen dit med förhoppning om att vi skulle kunna få middag trots att vi var sena om man tänker på eftermiddagsmiddag och tidiga för att få mat på kvällen. En kvinna satt i fåtöljen i entrén och vilade sig men på vår fråga om mat svarade hon direkt si, si! Självklart kan vi äta. Hon tog kockkläderna på sig och fixade mat både till oss och snart även till en grupp australiensiska vandrare. Det vi inte förstod av "kartan" - ingen menu på söndagarna - det förklarade hon på tyska. Hon vågade ha lokala maträtter, äntligen fick vi lite kulinariska äventyrer. Det blev Galde Gallego (galicisk grönsakssoppa) till primero, fisk till mig S och kött till U som secundo rätt. Avstod artigt men bestämt från postre (efterrätten), det fanns ingen plats för den. Tidigt till sängs, vi var helt slut.

28/4 till Santiago de Compostela

Oj vad det var segt på morgonen. Efter helgen behövde vi skaffa mer vatten och dessutom något till lunch för första BB (by med bar) verkade vara efter en rätt lång vandring. Småbyar saknar oftast matmöjlighet. Först alltså till supermercadon vilket innebar att vi backade ända ner till åkanten (Ulla är en å). Regnet hängde i luften så det var bara att ta regnskydd på ryggsäckarna och ponchorna på oss själv. Pust!

  Två åsnor? Nej, det andra är en häst men det är inte så lätt att se när den står så långt bort.

  Two donkeys? No, the other one is a horse but it is hard to see him in the background.

Den självklara regeln på vandringen är att om det går neråt så går det sedan upp också. Vi behövde dock inte gå upp alla 400 höjdmeter från dagen innan, det räckte gott och väl med 250 men det var en tuff backe. Och det var så det fortsatte hela vägen, först djupt ner i dalar och sedan upp igen. 

      Äntligen, Santiago de Compostela! Åtminstone dess utkanter.

       Finally, Santiago, at least the outskirts of town.

Med ömmande knän och fötter tog sista dagen de sista krafterna ut ur oss. Nu såg vi fram emot några dagars vila. Sista prövningen var att komma till katedralen i Santiago - maktens boningar byggs så att de verkar ännu mäktigare.

     Och när vi utschasade kom fram fick vi köa en dryyyg timme på att få våra compostelan.

                      

      En bild från den gamla delen av Santiago de Compostela med katedralen i bakgrunden.

Trötta på vädret i Galicien (som dåliga sommardagar hemma) var vår första uppgift efter att ha fixat boendet att boka resan till Madrid där det enligt rapporten skulle finnas skön sommarvärme 25-27 grader :D Sagt och gjort, kl. 9 på morgonen tar vi farväl av denna heliga stad utan att turista i den, utan att ens besöka katedralen. Jag löste problemet med att köpa en bok som beskriver de olika ställena och bilderna är fina. Vi känner ingen större förlust, räknar ju att komma hit fler gånger - alla caminon slutar här ;-)

U. Sista två vandringsdagarna blev en kamp upp och nerför backar och inte mycket fågelskådning, dessutom var mycket av skogen planterad eukalyptus och av någon anledning är dessa skogar i stort sett fågeltomma. I den här delen av Spanien finns många av de fågelarter vi har i Sverige, vilket känns lite konstigt: skata, gröngöling, koltrast, talgoxe, svartmes och blåmes t.ex. Storkar lyser med sin frånvaro och blåskator har upphört för länge sedan.

När vi kommit i mål ville vi fira detta med en god middag. Om någon inbillar sig att vi valde en storslagen spansk trerätters så är det alldeles fel. Efter en hel del letande fann vi en restaurang som serverade det vi ville ha: äkta svensk husmanskost: pizza! Mmmm!

     Vattenpåfyllning inför tågresan till sommar och sol i Madrid.

      Redo för solresan till Madrid. Vi saknade inte Santiago och dess regn ett enda smack.

      Ready for Madrid. We didn't miss Santiago and the rain at all.

English summary: The last two days of our walking the camino was a struggle up and down endless steep hills. The rain was hanging over us and sometimes we wondered why on earth people settled  down here and not in the warm sunny parts of Spain. However finally we arrived at Santiago but it took the last of our power to get there. After waiting over an hour we got our compostela and then we celebrated by having real swedish food: pizza! ;) 

As we were tired of the rainy and cold weather we took the train back to Madrid and the summer the day after coming to Santiago.

26/4 Lördag. Ourense - Silleda

Buenas tardes! (God eftermiddag/kväll!)

Vi har nu kommit till en liten stad med det ospanska namnet Silleda och tagit in på ett hotell eftersom det var så prismässigt fördelaktigt. 

Sammanfattning av de senaste dagarna:

24/4. Torsdag. Vi lämnade den ganska stora staden Ourense, gick genom en bra bit av de norra delarna innan leden tvärt svängde in på en liten stenlagd gatan med den hittills brantaste uppförslutningen vi kämpat oss uppför. Ourense ligger i en gryta med höga kullar runt om. 

     Ourense långt därnere. Precis som i utförsåkning så ser man inte lutningen på bild, men det lutar      

     rejält, det kan jag försäkra.

     Ourense far down below.

Vi kom nästan hela vägen upp, ett par, tre km, innan regnet kom. Det öste ner i ett par timmar och färden gick vidare uppför, nerför och uppför hela tiden. Vi har lärt oss två saker om Galicien: 1. Landskapet är rejält kuperat. 2. Det regnar mycket.

Småningom kommer vi till en by med bar där vi och alla andra vandrare stannar för måltidsintag (läs bocadillos) och lite vila från regn och kyla. Att observera fåglar är inte att tänka på utan bara att kämpa oss fram till dagens etappmål: Cea heter byn. Eftersom allt vi har på oss är smutsigt och blött och vi behöver tvätta och torka hyr vi in oss på ett Casa Rural, vilket är en privat uthyrning typ Bed and breakfast. Utanpå var det inget märkvärdigt men inuti var det rätt häftigt, en lyxvåning som ägarinnan av någon anledning inte använde.

     "Vardagsrummet" på Casa Manjoso där vi övernattade i byn Cea.

Efter dusch och tvätt åt vi middag tillsammans med flera andra vandrare på en närliggande restaurang och hade en riktigt trevlig kväll. Ofta träffar man på vandrare som man sett tidigare under vandringen, ibland för 2-3 veckor sedan och 30-40 mil tidigare, det blir rätt kul. Vandrare är ett släkte för sig ungefär som husvagnsfolk eller båtmänniskor och man utbyter erfarenheter och pratar om varifrån man kommer och vad man sysslar med etc. På restaurangen i Cea delade vi bord med en tysk man som vi träffat 30 mil tidigare, en schweizare och en kvinna från Nya Zeeland, som vi också stött ihop med tidigare, det är internationellt så det förslår.

Cea är känt för sitt bröd som är namnskyddat precis som spettkaka och falukorv är i Sverige. Vi åt ceabröd när vi var i Cea och jovisst var det lite bättre, lite grövre än det vanliga vita brödet som finns överallt och som används rikligt, inte minst till de typiska spanska specialiteterna tostadas och boccadillos som finns på alla spanska barer. Men ska sanningen fram är det vita brödet knappast någon höjdare och för att höja sig över den nivån räcker det med en vanlig skogaholmslimpa. ;)

25/4. Fredag. Vi fick i stort sett alla våra kläder torra i Casa Manjoso. Efter spansk frukost med tostadas av ceabröd hos en trevlig venezuelanska lämnade vi Cea och strävade mot vårt nya etappmål som var två beroende på väder och vår egen kondition. Antingen en kort sträcka under 20 km eller en längre över 30 km. Vi vet att vi behöver göra en långsträcka och det vore bra att göra den på fredagen för väderprognosen var något bättre än på lördagen.

Det var lite knepigt att hitta rätt ur Cea och det var flera som vände, men vi hittade rätt och gick längs trevliga småvägar i kuperad terräng 6-7 km, därefter kom vi ut på en större bilväg med en uppförsbacke i en dryg timme, men det var ändå mycket lättare än att ha regnet ösande över oss. Strax efter toppen kom vi till etappmål nr. 1 där vi lunchade men eftersom vi kände oss bra och det bara duggade lite bestämde vi oss att fortsätta till nästa etappmål, en by som heter A Laxe, med ett härbärge. Vandringen gick bra, den tog visserligen nästan hela dan men vi kom fram och hittade härbärget efter lite sökande. Det visade sig då att vi haft en dagsetapp på 37 km. Det skulle finnas en affär en km från härbärget så jag U gick för att handla mat, öl och vatten. Byarna brukar ha en samlad kärna kring kyrkan och ett torg där också bar och affär brukar finnas, men denna by var ett undantag. Jag frågade efter vägen men hittade inte till affären utan kom till en bakgata. Ut från det enda huset där kom en kvinna så jag frågade henne om vägen, då himlade hon med ögonen och slog ut med händerna så jag förstod att jag var helt fel. Tiden gick och det skulle bli svårt att hinna tillbaka innan härbärget stängde. Det visade sig då att kvinnan jag frågat var en förklädd ängel. Hon kunde ingen engelska men jag förstod snart att hon skulle skjutsa mig till butiken, vilket hon gjorde och inte bara det, hon stannade kvar medan jag handlade och körde mig sedan också tillbaka till härbärget. Jag erbjöd henne ersättning men detta ville hon inte höra talas om utan önskade mig buen camino. Hon fick en puss på kinden för att hon hjälpt mig i min prekära situation. Det hör till saken att det nu hade börjat regna och blåste kraftigt samt att butiken låg 3 km bort, inte en som jag fått uppgift om först.

Vi åt och lade oss och åtminstone jag U hade en natt nästan utan sömn varför jag kunde konstatera att under tre timmar på natten vräkte regnet ner.

26/4. Lördag. Trots sömnbrist steg vi upp ganska fräscha, tog oss till den lokala baren och intog vår standardfrukost, café con leche/te y tostada, mantequilla y mermelada. Dagens etapp var en kort en eftersom vi gjort en lång igår. Ganska snart kunde vi konstatera att även denna dag skulle vi få en uppförsbacke att minnas, under någon timme bar det konstant uppför. Före uppförsbacken passerade vi en väldigt hög och gammal viadukt samt en "romantisk" bro från 900-talet.

                          Den romantiska bron smälter väl in i naturen.

Under promenaden passerades vi av människor i ett glest, utdraget men talrikt sällskap och vi kom fram till att det var fråga om lärare som hade någon sorts studiedag. Att de så lätt passerade berodde mycket på att de hade lätt packning till skillnad mot oss. Halvvägs upp i backen träffade vi en liten hund som väldigt gärna ville leka. De flesta hundar vi passerar vill uppenbart inte leka och hade de inte hindrats av staket eller koppel hade det blivit en helt annan "lek".

      Den lille leksamme hunden i uppförsbacken.

Vi strävade vidare genom ganska trevlig natur, men lite för mycket koskit för min smak. I vår guidebok talar författaren om att det aldrig är långt till vatten i Galicien och vi har också konstaterat detta, regionen hyser gott om vattenvägar.

     En ovanligt lättframkomlig vattenväg under dagens vandring.

      Belöningen efter dagens strävan är varm dusch och ett mål mat. S på stenvandring.

Framkomna till dagens etappmål Silleda checkade vi in på hotell med ett mycket fördelaktigt pris. Det brukar finnas en hake när det är billigt men än har jag inte hittat den. Vi intar lite inköpt mat och ska strax sova, men först tvätt och så passar vi på att skriva när vi har fri wi-fi.

Buenas noches! God natt! U

S: vill bidra med en berättelse om våra vattentäta vandringsskor. Man ska ha sådana för att hålla fötterna torra när terrängen ibland är fuktig. Vattentät kan också betyda att man går med två vattenfyllda badkar av storlek mindre i fötterna - om vattnet inte kommer in så kommer det inte ut heller! Det var just det sistnämnda som hände på etappen mellan Ourense och Cea. Regnet rann längs byxbenen och fyllde skorna. U gjorde ett jättearbete med att få dem torra till dagen efter. Han gick runt i huset och flyttade våra plagg och skor där de bäst skulle torka, även ett par gånger mitt i natten. Under kvällen hade vi bara en pelletskamin i gång men till första timmarna på natten kom centralvärmen på. Trots att huset var rätt lyxigt var temperaturen ställt på 17,5 grader. Normen är ca 15  i sovrummet ;)

Buenas noches från mig också. Kram. S

English summary: We left the town Ourense and struggled up a very steep, narrow street under an hour and at the top a heavy rain started. The rest of the day was a wet fight till we arrived at the village Cea. We washed and dried our clothes but after that a pleasant dinner with other hikers. We tried the famous ceabread and found it a bit better than the common white bread.

On friday we made a long walk, 37 km and reached next stop at A Laxe rather late but quite satisfiered. There was a rather bad albergue and I didn't sleep well. Got help there from a very helpful woman wich took me with her in her car to buy food in the shop and then back to the albergue.

Saturday. Rather comfortable walk in nice landscape but also this day a long and heavy way up the hill.

This time we stopped at Silleda, it was a short walk, only 10-12 km. The weather forecasts the coming days looks quite good without rain so the two last days to reach Santiago will be nice we hope.

26/4 Suomenkieliset uutiset

Nyheter på finska, news in Finnish. 

Heippa! Kiitos sähköpostista,mukava lukea. Mitä useammin ja enemmin, sitä parempi.  

Luulin että seuraavan kerran bloggaamme kun olemme tulleet perille Santiagoon, mutta löysimme halvan ja aika hyvän hotellin matkan varrelta ja vielä Wi-Fin kanssa emmekä voineet vastustaa kiusausta vaan valitsimme hotelli-iltapäivän ja yön :)

Olemme siis Galiciassa, Atlantin rannikolla. Ilmasto on erilaista, kosteata ja tuulista eikä erityisen lämmintä. Eilen illalla jouduin ottamaan kaikki vaatteeni päälleni samanaikaisesti kun palelin niin kovasti siellä yöpaikassa. Ehdimme sisälle juuri ennen kuin koko illan ja yön jatkunut kaatosade alkoi. Sateen uhkaa oli tänäänkin koko aamupäivän joten me jaoimme etapit oman pään mukaan. Eilen koko vaelluksen pisin päivämatka, 37 km, ja tänään vain 10 km. 

Harmittaa kun sade on pilannut kamelian kukat, niitä ei ole kuvattu kun pensaat ovat nyt rumia. Kukkivat parhaillaan, punaisia ja valkoisia, pieniä ja suuria. Korkein on ollut kuin suuri puu, 5 m korkea. Muutoin on puutarhat ja kasvitarhat hyvin hoidettuja. Paljon pieniä karjatiloja, lehmänkakoissa on kuljettu monta kertaa. 

Hyvä matka meillä on ollut, paljon nähty ja paljon koettu. Juuri nyt kaipaamme vain enemmän lämpöä, siihen kun jo ehdimme tottumaan :)

Enemmän tekstiä ja kuvia tulee ruotsinkielisenä versiona.

Ikihalauksin/S 

23/4 A Gudinja y Ourense

Hola! Sitter på en bar i A Gudinja och väntar på buss som ska föra oss till Ourense, en stad med ca 100 000 invånare. A Gudinja skrivs inte såhär utan med ett vågtecken ovanför n-bokstaven och som uttalas som nj. Vi har en planerad mellandag för att sista gången på denna vandring flytta oss med hjälp av något fordon. Här uppe på bergen går inte bussar och tåg så ofta, tåget mot Ourense stannar två gånger om dagen, kl. 3.44 och 16.07. Det kunde vi själv läsa på tågstationen, däremot några busstider fanns inte på busstationen, inte ens om det finns någon busstrafik överhuvudtaget. Bestämde att gå till närmaste hostel med en ide att där finns någon som kan ge oss information eller i alla fall vet vem vet. Det var rätt ställe, de kan busstiderna för att de säljer biljetterna! Vi får hänga på deras bar vilket blir rätt bra för oss iom här finns wi-fi :)

Här kommer lite om det som hänt sedan sist, i tur och ordning.

20/4 Requejo

En trevlig och kort vandring som gick längs Rio Castro och över blommande ängar. Sedan började stigningen och lite högre upp mötte vi både barrskog samt flera "svenska" växt- och fågelarter. Caminon gick också genom en kohage med någon långhornig ras. Som tur var flydde korna undan, vi behövde inte fundera om vi vågar gå genom flocken. Var ensamma hela dagen, mötte inga andra på caminon. Checkade in på härbärget där det var gott om platser. Några andra gäster kom inte under kvällen och vi trodde väl att alla andra hade valt att bo på Casa Rural som hade marknadsfört sig effektivt vid caminon.

På kvällen gick vi ut och letade efter var vi skulle kunna äta. Frågade av lokalbefolkningen och fick tips om vartåt vi skulle gå. Såg ingen restaurang men det var massor av parkerade bilar så där någonstans borde det vara! Frågade en gång till en tjej som tog oss in i en byggnad som vi trodde var en byggarbetsplats. Ni ska få se en bild på huset. Överhuvudtaget är det svårt att hitta då skyltningen inte är så tydlig som hemma. Många gånger har vi trott att en bar är stängd men icke, det är öppet ändå. 

     Det syns väl tydligt att restaurangen ligger i huset med byggnadsställningen? ;)

            

En bild inifrån samma restaurang. Svårt att undvika att fota gästerna som var många i två stora matsalar. Bordet i fonden är efter att gäster lämnat, med mer än hälften av vinet kvar i flaskan! Det händer i Sverige hur ofta? Aldrig någonsin vill jag påstå! (U)

Inne på restaurangen fick vi förklaringen till alla bilar på parkeringen. Det var lokalbefolkningens söndagsutflyktsmål! Maten var god, ja bland det godaste vi har ätit på denna resa. Smakar det så kostar det, det var bland det dyraste också men det var roligt att hitta ett ställe där spanjorerna själva äter. 

Natten var kall, men vi sov gott. Härbärgesvärdinnan gjorde ett extra besök på kvällen och tog fram extra filtar om vi skulle frysa.

U: Jag vill här bara inflika att i Requejo var vi bara 5 km från gränsen till Portugal.

21/4 Lubian

Detta var första riktiga bergsetappen. Dagen började med stigning upp till Alto del Padornelo som är ca 1 350 möh. (Hemma bor vi 14 möh.) Tyvärr var caminon omdirigerad på grund av det stora järnvägsbygget och det mesta av stigningen gick på asfalt. Jag S säckade ihop en gång och fick ta det lugnt. Förmodligen var det kombination av värme och pollen - björkarna blommade rikligt på södersluttningen. 

              

                     En av många blommande björkar.

U: Måste bara komplettera: från Requejo gick leden uppåt, i 2 1/2 timme! Men vi fixade det. Under denna etapp gick vi över en viadukt minst 100 m över botten och genom en biltunnel men det gick bra, fick bara ett möte, en Volvo!

       Viadukten vi passerade.

       Och ingången till tunneln, efter den var vi som högst uppe på toppen av leden.

Efter toppen började nedstigningen genom några mindre bergsbyar. Husen är byggda av den lokala gråa stenen, några fina, andra förfallna. Pittoreskt tyckte vi men vad lever de av? 

Härbärget delade vi med ett (nytt) tyskt par som hade gått bara neråt den dan. De hade förklaringen var alla andra vandrare var. De flesta tar buss, tåg eller taxi från sista byn före bergen till första byn efter. Vi var alltså ett undantag och därför nästan ensamma på caminon :) Detta visste vi inget om då vi bodde på hostel natten innan första stigningen och träffade inte några andra peregrinos.

Handlade råvaror i byns lilla butik och lagade maten själv då det fanns kokmöjlighet. Gott blev det och nyttigt. Ska berätta separat mer om mat. Trötta efter berget och somnade tidigt.

U: Apropå hus så har vi väl sett kanske hundratusen eller fler, mest i städerna förstås. Av dessa har två (2) varit byggda i trä, resten i sten, fast vi har också sett två stycken korsvirkeshus, de var nybyggda.

22/4 A Gudinja

Enligt guideboken en lättare sträcka än dagen innan. I verkligheten den tuffaste sträckan på caminon än så länge. Den började med en nedstigning från Lubian och det längs betongvägar. Man fick gå varligt för att inte belasta knäna för mycket. Återigen sååå pittoreskt. Nere i dalen gick vi under motorvägen som just då gick på en bro högt ovanför våra huvuden. Då var vi nere på ca 970 möh. Det var frost i gräset och mindre vattendrag hade ishinna.

    Det är gott om vattenvägar i Galicien, detta var en av de torrare vi passerade.

En ny stigning ledde till Alto de A Canda 1 280 möh. Här växte inga björkar så det gick bättre :), långtradare på motorvägen nedanför oss såg ut som små leksaksbilar. 

Uppe på toppen passerade vi regiongränsen och kom till Galicien. Nedstigning dels på naturstigar, dels på asfalt men också mycket på betong i nya småbyar. 

I de sista byarna i Kastilien undrade vi hur folk försörjde sig själv. I Galicien bara någon ynka mil senare behövde vi inte fråga. Här har man boskap! Det luktar koskit eller getskit eller i alla fall fårskit överallt. Det fanns koskit även på huvudgatan i varje liten by vi passerade. Man fick kryssa mellan blafforna och jag lät bli att använda stavarna tills vi hade kommit utanför byn. Dessutom hade det börjat regna så det var mycket i flytande form också på gatorna. Men pittoreskt var ordet fortfarande.

Stannade i en av byarna vid lunchtid för att få kaffe/ te på maten ( vi hade egna bocadillos med oss). I guideboken hade vi läst att i Galicien talas galego, ett språk som liknar mer portugisiska än spanska. I baren fick vi direkt bevis på detta, fattade nada av det de pratade sinsemellan. Vi blev nog dagens diskussionsämne när vi tog på oss väskan/magväskan, ryggsäckarna med regnskydd på, regnponchos, mössor och vantar innan vi kunde avsluta utrustningen med stavar. Gubben bredvid följde efter till gatan för att se hur allt funkade in action. 

Nu har ni fått beskrivning om hur det var uppe på bergen. Det finns ett ord, KALLT. Även när regnet var över och solen kom fram var det kallt. På härbärget var det kallt fast elementen funkade så natten var helt ok. Byn A Gudinja är lite mer framåt och är lite större med 1 500 invånare. Byn verkar vara ett centrum för järnvägsbygget och enorma mängder lastbilar och långtradare som transporterade grus, jord, sten etc körde fram och tillbaka längs huvudgatan. Byn blev dock inte trevligare för det, den var bara helt enkelt för blåsig och för kall.

U: Några km före orten A Gudinja ligger en särdeles smutsig och stinkande by som heter O Canjizo som vi passerade rakt igenom, men inte obemärkt. Plötsligt ser vi en ljushårig hund, någon slags spaniel kanske, men en av de smutsigaste vi någonsin sett och söt var den inte heller. Man kan inte riktigt veta vad lösspringande hundar på spanska landsbygden kan hitta på så vi brukar vara observanta och försiktiga. Denna "skönhet" sa inte ett vov utan kollade bara in oss och började springa före oss genom byn. När den valde annan väg än vi sedan gick dröjde det inte länge förrän den kom springande förbi oss. Detta fortsatte sedan utanför byn och vi tänkte att den vänder väl, men inte då. Vi försökte på alla sätt få den att vända hem, men den förstod nog inte svenska. Efter ett par km genom dyig väg kom vi fram till en ganska stor bilväg, nu skulle väl vovven vända. No. Han hade helt klart "adopterat" oss. Det kom mötande bilar och jag fick med stavarnas hjälp göra dem uppmärksamma på hunden, som de naturligtvis trodde var vår. Vägen gick snart över motorvägen och hunden följde med, jag var orolig att den skulle hoppa över räcket, då hade det roliga varit slut, det var 20 m ner till vägbanan, men hunden fortsatte. När vi var en halv km från A Gudinja, byn vi skulle till, stannade äntligen hunden och satte sig ner. Vi vågade inte vända oss och se efter honom med risk för att han skulle uppleva det som en signal att komma. Vi såg aldrig hunden mer. Hoppas att han hittade hem den långa farliga vägen. Ett tyskt par som gått samma väg före oss hade passerat hunden utan att den brydde sig om dem. Varför oss kan man undra? Man kan uppleva mycket på caminon.

24/4 Ourense

Sitter igen i en bar (!) och avslutar texten till bloggen. Under eftermiddagen har vi förflyttat oss och checkat in på ett hostel mitt i centrum i Ourense. Den första känslan på busstationen var att vi har kommit tillbaka till sommaren. Första klädeslager åkte av direkt och väl på hostellet bytte vi om till shorts respektive sommarklänning :)) innan vi gav oss ut för att utforska denna stad. Den är byggd vid en flod vars namn vi har inte lyckats utröna. Hittade en modern bro som var lite hisnande för oss två som båda är höjdrädda. 

             

            Den hisnande bron i Ourense. Observera trappan uppför bågen!

Kände oss mycket tryggare på den gamla bron som är från medeltiden. Skippade att leta upp katedralen, att köpa mat och vatten var viktigare. Dessutom hade vi bråttom för att hinna med alla måsten (tvätt och sånt) innan matchen mellan Real Madrid och Bayern München skulle börja. Det är därför vi sitter i hostellets bar tillsammans med 200 spanjorer som fyller inte bara lokalen utan luftrummet oavsett vad som händer på planen. De tittar inte på fotboll, de lever med fotboll! 

Förresten, när vi väntade på buss träffade vi två andra vandrare som tillhörde gruppen  i Montamarta som jag nämnde att vi "inte hade något gemensamt med". Redan då sa min intuition att där var två, en tysk kille och en mexikanska som verkade passa ihop och jag gissade att de skulle gå tillsammans. Låter bli osagt men det skulle inte vara den första kärleksrelationen som har fötts på caminon. Nu var de i alla fall på gemensamma äventyr.

Alltså allt gott när slutet är gott (av denna dag).

Om maten

I böcker om Camino Francaise ges en romantiserande bild om de goda måltiderna på kvällarna. Nu ska jag berätta sanningen (min sanning) om maten längs Via de la Plata. 

- En gång (1) har vi serverats en sk pilgrimsmenu. Lyckligtvis hände detta på påskdagen så vi fick en middag passande för dagen. Allt var hemlagat och gott, från primero plato till postre. Till det delade vi en flaska vin som ingick.

- De flesta restauranger och barer har något som heter Menu del Dia, alltså en trerätters men den är samma nästan överallt. Jag som inte äter kött är innerligt trött på friterade calamares. Börjar bli trött även på tortilla. Bocadillos har vi en restriktiv hållning mot, det är ju sååå mycket vitt bröd till all mat.

- Två - tre gånger har jag ätit en riktigt god fiskrätt!

- Vi börjar vara där att vi lagar all mat själv när det finns möjlighet till det. De flesta peregrinos verkar göra likadant som vi. Anledningen till detta är att utbudet på restauranger har ännu inte utvecklats tillräckligt, det finns för litet underlag av peregrinos än så länge på denna pilgrimsled, Via de la Plata. Dessutom håller spanjorerna stenhårt vid sina traditionella tider, köket öppnar kl 20 för middag. Vi som kommer fram någon gång på eftermiddagen är hungriga redan då och kan inte vänta så länge. 

Ja det var allt från mig denna gång. Som vanligt kommer U att komplettera och kommentera. Nästa gång vi hör av oss är vi förhoppningsvis framme i Santiago. Hasta pronto! Kram!

U: Vill bara komplettera med ett foto på ett gammalt ånglok som står uppställt utanför järnvägsstationen i Ourense.

U: En liten rättelse. Jag hälsade tidigare med Dos pelegrinos, men det korrekta spanska uttrycket är Dos peregrinos. I början av vår vandring träffade vi två fransmän och de sa pelegrinos och det tyckte jag lät kul så jag använde det då, men rätt ska vara rätt!

Dos peregrinos

English summary

Now we have done mountains. It was some tuff and beautiful stages and it was cold, especielly after all warm days earlier. Today we have taken bus to Ourense and tomorrow will we start the finishing part of our camino. In Ourense we are back to summer, probably much because we now are down at altitude between 200 and 300 m, wich is around 700 m lower than in the mountains. And we love it!

19/4 Puebla de Sanabria y Paz

Hej alla våra nära och kära och kompisar. Speciell hälsning går till Paz som kommer att få ett eget avsnitt på engelska. Det är hennes omåttliga spanska vänlighet som har möjliggjort att vi har kommit så långt som till denna lilla stad med ca 1 500 invånare. Har checkat in på ett hostel för att få tillgång till wi-fi innan vi ger oss ut på bergen. 

      Utsikt från vårt hotellfönster idag. Molnigheten var vi inte alls ledsna för, det gör vandringen     

      uthärdlig.

Strukturerar texten idag som så att jag S skriver inledningen och berättar om de nya planerna som vi redan har fått en fråga om. Sedan får U ta över och skriva till Paz samt berätta om dagarna som gått sedan sist. Under tiden får jag det tveksamma nöjet att tvätta (det måste göras varenda dag, annars har man inte rent att ta på sig). 

     Ett tvättpass utomhus på ett albergue, ett helt normalt tvättställ på dessa inrättningar, naturligtvis                     

     endast kallvatten. Var och en tvättar sina kläder! Jag tvättar mina! U.

Följande engelska stycke är till Paz som hjälpte oss ur en svår knipa. Fortsättningsvis gör vi en kort sammanfattning på engelska i slutet av varje inlägg så att Paz, som fick adressen till denna blog, också kan följa vår vandring.

Hi Paz!

Thanks for all your kindness, helping us with translation at the bar in Tabara and then you offered us to go with you in your car to Mombuey for free, that made our day and you made it possible for us to get further as we have planned. You saved us! Hope you found our little gift in the backseat under your clothes. ;) We are going to write a summary at the end of each part we write so you can follow our walking to Santiago de Compostela.

Ändrar våra planer

Från början visste vi att inom ramen för de fem veckorna vi har för denna resa hinner vi inte att gå hela Via de la Plata som är över 100 mil lång. Tanken var att vi bara börjar gå och slutar där vi är när tiden tar slut. Vi hade inga uttalade mål, varken att komma fram till Santiago de Compostela eller något delmål, alltså någon viss stad på vägen. Det sistnämnda verkar för övrigt vara rätt vanligt men vi kunde för lite innan vi gav oss iväg. Vi visste ju inte ens om vi vill/kan gå fem veckor.

I Salamanca började vi fatta att vi hade kommit till norra Spanien. Helt plötsligt hade vi kommit långt över halvvägs i guideboken och jag började inse att Santiago var närmare än vi hade tänkt i förväg. Si! Vi räknade etapper och dagar och fick ihop en ny plan. Vi ska till Santiago och hämta ut våra compostela!!! Nu utgår all planering från detta mål, vi måste hoppa över några sträckor som vi har bedömt antingen som mindre intressanta (bara monoton åkermark) eller för ansträngande för oss gamlingar (gränsen går vid ca 30 km/dag). De sista 100 km ska man alltid ha gått på riktigt, på Via de la Plata är Ourense sista staden att börja slutvandringen. Då har vi fått ihop ett schema som innebär att senast på tisdag om 10 dagar borde vi vara framme. På det viset har vi två dagar på oss för att lösa transport till Madrid, flyget hem går på fredag 2/5. Att flyga inrikes i Spanien är nog uteslutet som ett för dyrt alternativ, det får bli antingen tåg eller buss. 

14/4 Calzada de Valdunciel

Salamanca lämnade vi utan större saknad. Lång väg ut ur stan, vi passerade bl.a. ett gammalt uppställt flygplan och Salamancas fotbollsstadion.

     Flygplanet utanför Salamanca.

Dagen var solig och varm, vi passerade några byar och åt bocadillos till lunch i en av dom. Det var åkrar både till höger och vänster och solen gassade på eftermiddagen så det var skönt att komma fram i god tid.

     Det öppna landskapet på mesetan med långa, raka grusvägar med oändliga odlingar. De närmaste 5 km vet vi hur vi ska gå! 

     Open landscape with straight gravel roads on the meseta.

 In på härbärget där en tyska hade anlänt före oss. Därefter kom det flera vandrare, alla mycket trevliga. Vi satt länge ute på gården och pratade. Träffade faktiskt ett belgiskt par som var ute på sin första vandring så vi hade en hel del gemensamt. Strax före åtta kom även en gammal bekanting från Extremadura, en tysk läkare som är på en existensiell vandring. Han går på hela dagarna, checkar in, äter, sover och gör sig i ordning för en ny dag. Denna gång var han rädd för att han går för fort, att han hinner inte få svar på sina inre frågor innan han redan är framme. Överhuvudtaget en man som det är givande att prata med oavsett diskussionsämnet. Han berättade att han hade börjat titta mer på naturen, särskilt fåglar med nya ögon efter vårt tidigare möte. Den kvällen lade vi oss i goda vänners lag :)

15/4 Montamarta

Enligt vår nya plan att hoppa över sträckor som verkar vara mindre intressanta tog vi reda på hur bussen går från Galzada till Zamora och alldeles riktigt, det gick en direkt efter frukosttiden. Vi tog bussen och var framme i Z vid 10.30-tiden, fikade och skyndade iväg på dagens vandring. Den blev riktigt varm då vi gick hela streckan i mittpådagen-värme. Det fanns få ställen att stanna i skugga. Lite roligt var det att passera en trädgård där ägarna hade pyntat sin tomt något enormt. 

    Ett par vandrare hade funnit plats i trädgården.

    A couple of peregrinos we saw in a garden.

Framme letade vi oss till härbärget som var igenbommat, varför framkom inte. Det var för långt att gå till nästa härbärge så det var bara att söka sig till byns hostel och betala mer. Surt sa räven om rönnbären. Träffade helt nya medvandrare och pratade med dem men denna gång var det ingen som vi kände någon gemenskap med. Det var bla en engelsman som var rätt grisig av sig på flera sätt. Det fanns dock kokmöjlighet så vi lagade själv middagen och åt ute på innergården. Tidigt till sängs med avsikt att stiga upp tidigt.

16/4 Granja de Moreruela

Denna dag började med att vi passerade en sjö och följde en strandstig vilket var en skarp kontrast till de stora fälten. Efter ett par timmar kom vi till en ruin skapad av morerna på 800-talet, en vacker vy där vi pausade och åt i solgasset.

Vi fortsatte och leden bytte åter karaktär. Vi kom ut på ett gigantiskt järnvägsbygge utan en enda hänvisning hur vi skulle gå. Enormt varmt och långa motlut tog musten ur oss, dessutom gick vi fel ett par gånger och var övertygade om att vi var sist till nästa etappmål av alla som började på morgonen. Därför var vår förvåning stor när det visade sig att vi kom först, övriga hade gått ännu mer fel.

Vi checkade in på ortens härbärge och planerade att äta sen middag på baren för att då se cupfinalen i fotboll mellan Barcelona och Real Madrid. När matchen väl började var baren smockfull av åskådare. Orkade bara en kvart, sen var vår dag slut.

17/4. Tabara och Mombuey.

Dagens etapp startade vi redan kl. 7, det var fortfarande halvmörkt så vi fick använda ficklampa för att leta efter pilar och stenar som visar vår väg. Bara hundra meter från härbärget delar sig caminon med en led som går norrut mot Astorga där den ansluter till den stora, kända Camino Frances, men vi följer den sydligare leden som går mot nordväst till Ourense och sedan vidare till Santiago de Compostela. 

Nu bytte åter landskapet karaktär och vägen från Granja var en av de vackraste och mest omväxlande vi passerat och därför var fågelförekomsten både art- och individrik med massor av sjungande sångare. Däremot har nu en del av de sydliga arterna minskat eller upphört. Inga blåskator längre och storkarna är betydligt färre liksom härfåglar, däremot ökar de svenska arterna: talgoxe, skata, svarthätta och gärdsmyg.

Vi kom till floden Esla som vi passerade. Därefter tog vi en svårare, men vackrare rutt som innebar både bergsklättring och kämpande uppför backar, men istället mycket vackra vyer och så slapp vi gå hela tiden på asfaltsvägen med tätnande trafik.

     Rio Esla med bron vi passerade över på samt en nyss avslutad klättring 100 m upp.

     The river Esla with the bridge we went over.

Andra delen av dagens pass blev totalt annorlunda den första med kilometerlånga rakor förbi oändliga fält. Slutligen når vi orten Tabara där vi hoppades kunna ta bussen till Mombuey. På väg in till baren stötte vi samman med ung spansk tjej som talade engelska och som också skulle till baren för ett mellanmål. Hon erbjöd sig att fråga om bussförbindelserna och det visade sig att det inte skulle gå någon mer buss för dagen i den riktningen och dagen efter ingen alls, man firar ju påsk i Spanjen med torsdag och fredag som viktigaste dagar. I det läget erbjöd sig tjejen att ta oss med till Mombuey för hon var själv på väg från Merida där hon arbetar till föräldrarna i Ourense under påsken. Vi blev väldigt glada och tacksamma för detta erbjudande som vi tackade ja till. Under färden berättade hon att hennes namn var Paz, vilket betyder fred på spanska och hon var tydligt stolt över det. Paz arbetade för den spanska regeringen i Merida. Hon ville absolut inte ha något för resan men vi gjorde en "fuling" och lade en sedel på baksätet för vi ville på något sätt visa vår uppskattning och hon hade faktiskt hjälpt oss att fortsätta som planerat. Hon ville gärna ha adressen till vår blogg, vilket hon fick och därför skriver vi lite engelska sammanfattningar i slutet av inläggen.

      Vi poserar med Paz framför hennes bil vid avstigningen i Mombuey.

      We together with Paz in front of her car at our destination Mombuey.

Vi tog in på det synnerligen enkla härbärget vilket vi delade med endast två personer, en fransman och en belgiska. Härbärget låg ett stenkast från kyrkan och när vi kom körde man något slags gudstjänst ut i högtalare vilket fick en vandrare att fortsätta till nästa by.

När vi lagt oss körde man igång mässan på allvar och jag kan försäkra att ljudnivån utan vidare skulle kunna matcha Sweden Rock. Hörpropparna gav inte särskilt mycket hjälp, och länge höll man på också. Till sist slutade mässan och jag somnade men vaknade med ett ryck när tydligen en trumprocession tog sin start. Innan tystnaden tog över var väl klockan bortåt midnatt. S hade velat se processionen! Jag tyckte att det räckte gott med ljudet.

18/4 Astorianas.

Denna dags vandring var omväxlande och många fåglar sågs och hördes. Märks att vi nu kommit ifrån låglandet och kommit upp i bergigare trakter. Vandring på omväxlande småvägar och stigar är det som är trevligast. Dock började vi denna dag få lite men dock problem med blåsor på fötterna vilket krävde en del omplåstring och strumpbyten. Det är inte så att det än så länge sätter stopp för vår vandring. Vi vet ganska väl hur vi ska hantera detta.

Framkomna till Astorianas tog vi in på härbärget beläget i samma byggnad som ortens idrottshall. Vi åt en pilgrimsmenyn på en bar men något i min mat var inte helt okej vilket gav en del besvär, fick lägga mig tidigt. Tyvärr låg också en skjutbana alldeles intill och under ett par timmar fick vi avnjuta ljudet av oupphörlig gevärseld. Sov dock sedan gott.

S: naturen har ändrat karaktär ännu en gång. Här är det vår, inte sommar, dock med sommartemperaturer. Skog som det finns gott om består av lövfällande arter och träden är i musöronfasen. Vit ginst är vanligare än den gula och den doftar sååå gott. Fruktträden blommar som bäst. 

     Ljung och andra blommande buskar i full prakt. Ljungen lite större än hemma.

19/4. Puebla de Sanabria.

Upp vid 6.30 och uppsökte byns bar för frukost men det var stängt. Började vandringen förtröstansfullt då det under dagens vandring fanns flera byar längs leden. Det visade sig dock att antingen fanns det ingen bar och när det fanns så var den stängd. "Frukost" intogs kvart i tolv en km före dagens etappmål. Vandringen idag blev en blöt historia. Trots att det inte regnat var marken på leden mycket sank och stora delar av vägen utgjordes av rinnande bäck, något dike fanns inte. Dock var landskapet omväxlande och etappen kort, bara ca. 15 km. Nu har vi kostat på oss lyxen att ta in på ett hostel med fri wi-fi så att vi kan skriva på bloggen. I byn finns en stor mäktig borg som dominerar anblicken. 

Tills näst önskar vi er alla en fortsatt trevlig påsk och en varm och skön april!

PS. Vi har nu observerat mer än 100 fågelarter, men jag försöker att inte skriva alltför mycket om fågelskådandet. När vi kommit hem ska jag göra en fullständig fågelförteckning och lägga till på bloggen som ett extra inlägg där den som är intresserad kan ta del av vad vi sett och hört.

S: det var inte blött hela vägen. Ibland gick vi kilometervis på torra ljunghedar. Ljung växer som meterhöga buskar här och blommar faktiskt just nu, både vitt och rosa, mest rosa. Allt gott! Kram

Summary in english. Today we came to Puebla de Sanabria. We started our walking without any special goal, just walk for 5 weeks and then go back home, but after some illness and rest and then some monotonously phases when we went by bus we have decided to go all the way to Santiago, but we need to go by bus some more distances to get in time for our flight back home.

In Salamanca we walked right on to a easter procession, thousands of people on the streets.

North of Salamanca we found the landscape very open and rather dull and not much to see. Sometimes we overnight in albergue for peregrinos but now and then we choose an hostel with free wi-fi so we can blog. We have met many interesting persons, some of them several times in different albergues.

We took the bus from Calzada de Valdunciel to Zamora and then walked to Granja de Moreruela. The landscape is more warying here and the walking is more fun. North of Granja is a nice lake and some ruins from the 9 th century. We passed a new railway that is under construction. Later we have reach more mountains and the walking has been more shifting.

When we came to Tabara we met a young woman who helped us a lot and gave us a lift to Mombuey. Her name was Paz wich means peace in spanish and she was obviously proud of her name. Thank you again Paz for helping us and the lift you gave us. You made it possible for us to continue as we have planned. You made our day and saved our walking!

Now we have reached Puebla de Sanabria and tomorrow we are going on again. We have seen so many interesting things and many birds wich give us a great satisfaction.

Have a nice hollyday!