Itero de la Vega - Fromista 14/10 2016

Ibland blir det tvära kast. Idag har det varit en sådan dag.

En kort sträcka på 15 km. En lugn morgon och vandring genom ett storartat odlingslandskap. Väl framme i Fromista råkade jag träffa Vaida, den litauiska tjejen som jag lärde känna igår. Fortsatte att filosofera om livet över lunch, hade svårt att skiljas men naturligtvis nödvändigt. På caminon släpper de flesta garden och det uppstår omedelbar vänskap som mellan Vaida och mig. Ytterligare en händelse rikare alltså.

Vid lunchtid trodde jag fortfarande att jag senare under eftermiddagen skulle ta buss till Burgos. Det visade sig vara felaktiga uppgifter som den berusade mannen på informationen på busstationen i Burgos gav mig. Bussen ska dock gå imorgon bitti så att jag hinner till nästa buss till Bilbao. Ingen fara så, jag får ta en natt till på ett härbärge. Och då kom det faktiskt en svensk kvinna och checkade in, vi har tjotat och bytt erfarenheter. Roligt.

Den förmodade sista kvällen ägnar jag åt mindful eating. Ost, pan (det förbannade vita brödet) och rödvin. Förrätt yoghurt och efterrätt vindruvor. Sedan ska jag testa om jag kan titta på svensk tv här. Igår kunde jag i alla fall lyssna på SR play.

Har redan börjat tänka hemåt, ena benet kvar här och andra benet redan hemma. Ses snart! Kram

Hornillos del Camino - Itero de la Vega 13/10 2016

Ta en stor bunt timjan, några kvistar rosmarin och salvia och sedan fyller du famnen med lavendel. Du gömmer ansiktet i buketten och drar in doften. Så har jag gått idag många, många kilometer. Naturen gladdes åt regnet, det doftade som på våren och fåglarna fick fnatt, flera sjöng sina vårtrudelutter. Lokalbefolkningen var nog glada de med, det var sju månader sedan det sist hade regnat.

För oss vandrare var det inte enbart positivt att vakna när det var hällregn hela morgonen. Jag chansade att det skulle bli bättre om jag väntade och det var rätt. Egentligen ska man lämna härbärget senast kl 8 men jag dröjde kvar en halvtimme till. Regnet upphörde ganska omgående men det hade förvandlat vissa delar av caminon till lervälling. Om jag säger att skorna blev fem cm högre så vet U direkt vad det handlar om. Vi har varit med om det förr.

Dagen hade flera olika teman, regnet och sedan solen med naturens glädje. Detta fortsatte till min förvåning även över mesetan som visade sitt rätta ansikte. Ska se till att det kommer bilder här så småningom. 

Pratade med en massa människor under förmiddagen, de flesta faktiskt från USA. Under eftermiddagen tänkte jag på Pat en del, han har gjort denna camino tre gånger, två gånger camino Portugies och en gång camino Primitivo. Han är blyg av sig men kläcker den ena klokheten efter den andra. Det som jag särskilt tänkte på idag var hans kommentar om att fortsätta vandra en bit efter lunchen. Då har de flesta redan stannat för dagen och det är lugnare stämning på caminon. Han menade också att på härbärgen efter en sådan dag brukar man träffa intressanta personer. Det var så han, Barry och jag träffades. Idag träffade jag istället en litauisk tjej som det är trevligt att prata med.  Det smärtar mig att vissa av dessa möten är så flyktiga. Visserligen blir de till minnen som berikar livet men vissa personer skulle man gärna ha kontakt med även efteråt. Minns tex den tyske läkaren som vi träffade på Via de la Plata, har han hittat det han sökte?

Jahapp, det är sista kvällen på caminon denna gång. Jag har det ganska mysigt i mitt rum, det kommer nog ingen till de övriga sängarna, men har lovat att gå och ta ett glas vin med litauiskan.

God kväll! Kram på er allihopa!

San Juan de Ortega - Burgos - Hornillos de Camino

Först vill jag berätta att jag har skrivit detta inlägg redan en gång innan men förlorade texten. Andra gången brukar inte bli lika bra, man får inte samma flyt.

11/10 Mycket stim tidigt, kunde inte låtsas sova utan stack iväg tidigt jag också. Frukost i första byn efter 5 km. Passerade en by med världens största fynd av homo heidelbergensis. Gick över ett berg  som verkade bestå av stenar,  det fanns liksom inget annat på stigen varken uppåt eller neråt. Lång infart till Burgos som har 175000 invånare, valde dock en vackrare men längre rutt in till city.

Utan någon planering blev tacksamhet dagens tema. Det hela började med att jag kände sådan tillfredsställelse efter fyramilaren dagen innan, att jag har en kropp och kondition som klarade det! Sedan fortsatte det med att

- det finns en så fin led som gör det enkelt för mig att gå så långt
- jag har jobb och kan ta semester
- jag har råd att åka till Spanien och vandra om och när jag vill
- jag har en man som tar hand om hunden och huset när jag är iväg
- jag har gångteknik som gör att jag inte får så lätt skador (denna insikt kom när jag var i den steniga nedförsbacken )
- etc. etc.

Mötte kompis-irländaren Pat i dörren till härbärget och bestämde att gå ut och äta middag tillsammans. Mycket god pizza blev det. Tillbaka mötte vi kompis-engelsmannen Barry som vi trodde var skadad och bakom oss men envetet kommit ikapp och också valt samma härbärge. Återigen hade han en vinflaska i ryggan som skulle delas men Pat dricker inte och jag tyckte det var för sent. Vi bara satt en stund och snackade. Tacksam för att ha träffat så intressanta och trevliga personer på vandringen!

12 /10 Nu var det jag som steg upp först av alla. Efter allt snack om regn som skulle komma idag ville jag starta tidigt och gå så långt som möjligt utan att bli blöt. Regnet kom av sig,  jag kom fram till dagens målpunkt i princip torr.

Tidigare dagar har jag testat mina fysiska gränser och lyckats över förväntan. Idag var utmaningen att stanna trots att jag skulle kunnat fortsätta. Tog emot men lyssnade av vad kroppen ville och den ville ha en eftermiddagsvila.

Har lyckats några gånger även med mindful eating, särskilt är det bröd i olika former jag har kunnat lämna kvar om jag har känt mig mätt. Utvecklingsbar fortfarande! 

Nu har vi förresten kommit till mesetan som den spanska högplatån kallas. Hatad av många,  ett enformigt och vindpinat  odlingslandskap, fortsätter i all oändlighet. Dock finns det längs hela leden överraskande mycket fåglar som är frustrerande. Artbestämmer med säkerhet bara en bråkdel, saknar U som direkt skulle kunnat berätta vad de är för några.

Iom att jag har gått fortare än de flesta, förutom igår och idag då jag har följt föreslagen etappindelning, har jag hamnat i ett sällskap som verkar känna varandra och har vandrat tillsammans en längre tid. Det gör inget, jag har bara en övernattning kvar på leden innan det är dags att vända hemåt. Dessutom ska jag gå ut och äta middag på restaurang för att komma åt wifi, de andra har lagat mat på härbärget. Mina kompisar har gått framåt, vi tog halft om halft farväl igår kväll.

En kommentar till föregående. Har träffat både en jättetrevlig japan och en engelska som jag delade bord med i första restaurangen. Dessvärre fanns det ingen wifi där vilket innebar att jag fick offra mig 😄 och gå till nästa bara för att dricka mer vin och kunna utnyttja wifin. Så kan det gå 😇

Allt gott!  Hasta luego!

Najera - San Juan de Ortega, 9 - 10/10 2016

9/10 Här ligger jag på en överslaf på ett härbärge i en liten by ute på spanska landsbygden och funderar på hur det gick till att jag hamnade här. Och fryser gör jag också, kvällen har kommit och vinden är kall.

Visst, jag vet hur jag gjorde, nämligen gick och gick och gick. Kom till det föreslagna etappmålet redan vid klockan ett och det kändes för tidigt att stanna och börja jäsa. Så jag pinnade på till nästa by men då hade molnen precis spruckit upp och solen lyste med sin närvaro och stegen var så lätta. Ville inte gå in utan fortsatte en bit till.

Idag tog vinrankorna slut och ersattes av sädesfält. Sedan tog även Rioja slut och jag klev över gränsen till Kastilien och Leon. Trots att det är en söndag har bönderna jobbat längs hela sträckan. Dels ska druvorna plockas och dels ska höstsådden göras. Men här längs Caminon är allt inte som det brukar vara i Spanien, här är nämligen även vissa affärer öppna - trots att det är söndag! 

10/10 Fortsättning kommer här.

Vid infarten till Santo Domingo stoppades jag igår av en äldre kvinna, kan inte precis kalla henne dam eller lady utan hon var en liten och satt 80 - åring.  Hon babblade på trots att jag förklarade att jag inte pratar så mycket spanska. Då visade hon ett äpple i sin väska och tog sedan tag i en av mina stavar och pekade på äppelträdet i trädgården bredvid.  Hon ville helt enkelt låna min stav för att peta ner äpplen. Och det gjorde hon, det största slog på bilen som var parkerad under trädet. Hennes min blev lite konstig och jag borde anat ugglor i mossen. Det var nämligen inte hennes trädgård,  inte hennes äppelträd och inte hennes bil. Jag hade hjälpt en tvättäkta äppeltjuv mitt på ljusa dan. Ägarinnan i huset blev vansinnig när hon såg henne. Tur att jag inte blev arresterad. ..

Kvällen blev oväntat så där magisk som det ibland händer när man träffar personer som är på samma våglängd, en engelsman och en irländare samt en spanjor med sin koreanska flickvän. Engelsmannen ville inte längre bära på en vinflaska i ryggan så den delades ackompanjerad av livligt samtal. Inte bara roligt, idag kom jag på flera gånger att jag har börjat tänka på engelska. Det stör lite mina spanska övningar.

Dagen idag har varit solig, lång och svettig. Har testat rejält mina gränser, gårdagens etapp blev 33 km, idag avverkade jag 41 km, inklusive två bergstoppar på 1150 m. Är något mör men ack så nöjd! Jag överlevde och kroppen verkar ha hållit. Några vattenblåsor får man räkna med och en svart nagel har jag hunnit skaffa med det är ju inte precis någon överraskning.

Bor denna natt på ett kloster med 39 andra människor. Har lyckats hela dagen med mindfulness-tänket och mindfull mat, ända tills kvällsmat serverades i matsalen. Hungern har ingen lag, åt för mycket pommes frites och pasta med tomatsås. Det var det som serverades till en vegetarian 😕.

Imorgon blir en sorts vilodag,  bara 26 km. Dessutom en storstad att villa sig bort i. Puss och kram till er alla som läser detta.  Hasta luego!

El Camino, andra hösten 8/10 2016

Då är det dags igen.
En fortsättning på El Caminon kan inte undvikas, vandrandet har fått ett fast grepp om mig.
Resan började igår åter en gång med en språngmarsch genom ett ännu sovande Malmö, jag hann med fem minuters marginal med tåget kl. 4.56. Resan började alltså bra och så fortsatte det hela vägen till Bilbao och med buss vidare till Logrono där jag checkade in på samma härbärge jag bodde på ifjol där jag slutade fjolårets vandring. Känns toppen att komma tillbaka. Då var vi två kvinnor på det  jättestora härbärget, nu var det fullt. Såg att det var flera vandrare som fick gå vidare och leta på andra boenden. Hörde idag av dagens hospitalera att så här fullt brukar det inte vara i oktober. I maj och september ja, men inte i oktober. 

Dagens sträcka var direkt en tuffing, en tremilare. Visste inte i förväg om jag fixar det, i byarna innan fanns öppna härbärgen - jag var alltså inte tvungen. MEN det är så jäkla roligt att testa sina gränser och lyckas. Sanningens minut kommer i morgon bitti när träningsvärken visar sig. Blir det ett bakslag?

Leden var mycket upp och ner, varierande trots att den gick genom vinodlingar hela dagen, vi är ju i Rioja!

Har inte riktigt hunnit få koll på mina medvandrare.  Det första intrycket är att så här mycket ungdomar har jag inte sett tidigare på någon av Caminon. Får återkomma när jag börja ha något att skvallra om 😊. Alla är i alla fall trevliga.

Jag har ett eget resesällskap. En bok som heter Mindfull eating som stämmer precis överens med föreläsningen jag lyssnade på förra veckan. Jag går i min ensamhet och fokuserar på att vara i nuet. Så fort en tanke far genom mitt huvud så får den ett medskick att den var, just det, en tanke! Bara en tanke!

Maten jag äter ska väljas med omsorg utifrån mindfulness-tänket. Vad är bra för min kropp? Höll mig på banan genom frukost och mellanmålen på etappen, valde även middagen med omsorg😕. Det blev: tomatsalsa med vitlök, två sorters ost (behöver fett), salladsblad, makrill och grovt bröd (bra gjort att hitta det i Spanien). Sen behövde min kropp även rosévin, bjöd dock en medvandrare resten så att jag hällde inte hela flaskan i mig, o nej. Efterrätt en glass och nu när jag nu var i affären så passade jag på att köpa en efterrätt till efterrätten, en chokladkaka 😣. Kan det vara ett utslag av dagens steg, de blev 45000 trots att jag drog av de pauser jag hade under vandringen?

Klockan är nio, dags att lägga sig. Det är så dagarna ser ut här, tidigt till sängs, tidigt upp. Godnatt med er!