Deltagare: J. och U.
Syfte: Primärt: Att skåda fågel, Sekundärt: Att möta och den spanska kulturen; människor, platser, mat, upplevelser mm. Men också att få tillfälle att göra något trevligt tillsammans.
Dag 1. Söndag 30/4. Vi åkte bil till Malmö och tog därifrån tåget till Kastrup. Som vanligt får jag, U, nojan rätt lätt när så mycket kan gå fel, men frånsett att tåget fick stopp i tunneln så har, mot förmodan, allt flutit väl; incheckning, flygresa, hämtning av leasingbil men sedan strulade det lite. Gps:en vi hyrde visade inte oss till det hotell
vi hade bokat i den lilla staden Granollers några mil norr om Barcelona utan vi landade på en ytterst liten landsortsväg mitt ute på bystan; i och för sig en trevlig natur, men definitivt inget hotell i sikte. Efter ett nytt försök kom vi rätt och missen var bara 4,5 km så det var ändå rätt bra. Incheckning på hotellet och sedan mat. Vi fann en spansk hamburgerrestaurang, rejält stor med uteplatser, fullproppat med folk som alla snattrade så mycket de orkade. Vi tog spanska hamburgare och var sin cervesa grande och allt smakade underbart, vi var riktigt hungriga.
 |
Äkta spansk burgare mmm, det är annat än Maccens. |
Mest som en parentes har vi också noterat ett antal researter: silkeshäger, ladusvala, svarthakad buskskvätta, grässångare, sydnäktergal m.fl. När jag skrivit färdigt i bloggen om denna resa, vilket sker retroaktivt pga brist på god wifi på plats samt brist på tid och ork, så avser jag att göra en fullständig förteckning över de fågelarter och annat vi observerade.
Nu sover vi snart gott och imorgon börjar det verkliga skådandet. Bara vi får ordning på den faktiskt svensktalande gps:en som inte vill riktigt som vi och som är alldeles för högljudd, men det löser sig nog. Nu säger vi godnatt och skriver mer när vi har wifi-möjlighet näst. Hasta pronto!
Dag 2. Måndag 1/5. Första maj och helgdag och allmän ledighet och det märktes minnsann på vägar och platser vi skulle besöka. Dagen har bestått av långa bilköer som i gångfart masat sig fram kilometer efter kilometer, mycket frustrerande. Dagen var ämnad för fågelskådning vid medelhavskusten uppe i nordost vid Cap de Creus, endast någon mil från franska gränsen och med förhoppning om diverse trevliga havsfågelarter, men därav blev intet. Körningen upp till staden Roses flöt galant, men sedan började svårigheterna de sista milen ut till udden. Inte nog med att det var svårt att hitta rätt väg, det tycks inte ligga naturligt till för spanjorer att med skyltar och anslag informera allmänheten, speciellt inte på mindre vägar och i mindre orter och definitivt inte på annat språk än spanska, utan vägen var dessutom smal, krokig, brant, och ojämn och som grädde på moset tycktes flertalet närboende spanjorer och fransoser att Cap de Creus var helgdagens självklara utflyktsmål. Alla flåkörande motorcyklister hade nog mer den krokiga vägen som en utmaning i sig. Allt gjorde att färden gick i snigelfart, men vi hittade rätt med gps:ens hjälp och fram kom vi till sist. Först körde vi en liten avstickare sista biten och kom till en informationsbyggnad där en man pekade ut vart vi skulle för att komma till bästa utkiksplatserna. Men innan han släppte oss gav han en utförlig lektion om hur Salvador Dali hade inspirerats av naturen i området och visade i en bok på flera konstverk och dess inspirationskällor i naturen och det var helt klart att sambandet fanns. Bergformationerna var verkligen speciella.
 |
Bergsformationer vid Cap de Creus. |
Vi körde vidare och kom till udden med fyren och närliggande bar och restaurang. Blåsten här ute var intensivt nordlig och något sträck existerade inte och inte heller såg vi skymten av lokala fågelarter förutom medelhavstrutar. Hela denna dags planering såg ut att bli en stor flopp då vi avsatt hela dagen för havs- och sträckskådning. Antingen var det blåsten som var orsaken till fågelbristen eller kanske att vi var några veckor för sent ute.
 |
Utsikt mot söder från Cap de Creus. |
En flopp var det i alla fall men vi lyckades rädda lite av dagen. Efter att besviket fått reda på att restaurangköket inte hade öppnat varför vi inte kunde få någon varm mat åkte vi därifrån och besökte istället en trevlig våtmark som heter Aiguamolls de L'Empordá som ligger inne i viken några mil mot sydväst. Färden tillbaka var om möjligt etter värre än ditfärden för nu hade alla morgontrötta spanjorer kommit igång. Vid våtmarkens informationscentra var det proppat av helglediga spanjorer och fransmän; franska gränsen var ju fortfarande bara några få mil mot norr. Vi kunde dock bedriva lite vettig skådning och kunde "hänga in" ett antal våtmarksarter såsom ägretthäger, rall- ko- och silkes-häger, vattenrall, styltlöpare, snatterand, rödvingad vadarsvala, skärfläcka och smådopping. Några sångare noterades också; gräshoppsångare, trastsångare, grässångare och cettisångare. Det fanns flera fina gömslen i området, men vi hade bara tid att besöka ett fåtal av dem.
 |
En gångstig till ett gömsle i Aiguamolls. |
Sedan var det dags att ge oss av mot väster och hitta en övernattning. Vi ville komma en bit mot väster för att slippa få en lång körning kommande dag; det är ca. 50 mil mellan Roses vid medelhavskusten och Hecho i Pyrenéerna i provinsen Aragon. Imorgon åker vi vidare västerut där vi ska försöka ta oss upp på högre höjd för att försöka få skåda arter som befinner sig där. Kanske lyckas vi bättre imorgon om inte min höjdrädsla lägger hinder i vägen, vi får se. Inför kvällens övernattning landade vi i staden Berga, jo den heter faktiskt så, bara fem mil från Andorra. Vi hittade ganska snart ett riktigt fint hotell centralt beläget i stan. Efter inkvartering begav vi oss ut i stadens begränsade vimmel för att hitta ett trevligt matställe med förhoppningsvis god och mättande mat.
 |
Gågata i centrala Berga. |
Emellertid fann vi ytterligare en effekt av att det är helgdag; svårigheten att hitta öppet matställe. Det är inte som i Sverige där nästan allt är öppet på helgdagar, här är det stängt! Men det löste sig, det blev åter burgare, denna gång inhandlade på ett hämtmatställe. Den sena middagen avåts på en bänk i stadens centrala park. Därefter var det dags att krypa till sängs och sova gott. Det är varmt och skönt på rummet, förra natten fanns ingen värme på rummet, det blev kallt, brrrr. Men nu myser vi i värmen.
Hasta la vista!
 |
Vissa plattor i gågatan i Berga hade figurmotiv; här en till katt utklädd person som vinkar. |
Dag 3. Tisdag 2/5. Hotellet vi bodde på denna natt i Berga hade en fin matsal och en härlig frukostbüffé, det är vi inte bortskämda med i Spanien även om vi har stött på det förr och då på hotell, inte på vanliga barer, där gäller kaffe och tostada som antingen fås med ost eller med smör och marmelad, inte smör och ost, inte ens om man betalar för det. Och man hade tom müsli, vilken lyx. Väderprognosen visade att vi skulle få regn på eftermiddagen vilket fick oss att ändra planerna för dagen. Istället för att åka mot väster på de stora vägarna, som går på slättlandet söder om Pyrenéerna, för att skåda på eftermiddagen så åkte vi norrut och provade att komma till lite högre höjder på lite närmare håll. Men istället för att leda oss uppför mot de högre höjderna så vinglade den lilla smala och krokiga vägen längst ner i en ravin, en s.k. barranco och där tog den slut. Fiasko, vi hade inte tillräckligt väl studerat kartan vi skaffat. Bara att vända och sätta upp nya mål. Som om inte felnavigeringen var nog så började det dessutom regna, men egentligen gjorde det ju inte så mycket eftersom vi ändå inte kunde fågelskåda. På väg tillbaka till alternativa vägvalsmöjligheter så svischade en sommargyllinghane iväg intill oss, det var vår enda obs på resan av denna fina art.
Snart fann vi en annan mindre väg som säkert skulle leda oss upp i bergen med chans att få se lite fåglar som trivs på hög höjd. Denna väg ledde oss västerut på rätt hög höjd över bergen. Regnet hade nu upphört. Vägens kvalité var förvånansvärt bra men herre du min je vad kurvor och hela tiden antingen uppför eller plötsligt nerför. Jag har kört bil i över 50 år i en rad länder på de mest skiftande vägar men denna vinner första pris vad gäller kurvor under så lång tid, mycket värre tom än Teneriffa. Det var mestadels körning på tvåans växel, någon gång då och då på treans, hela tiden utom när man tvingades ta ettan. Och detta i timmar. Men så gjorde vi ett stopp i den gamla pyttelilla bergsorten Gosol där det fanns en förfallen borgruin högst upp som vi besökte och det blev full pott kan man säga. Plötsligt kom resans första lammgam glidande över en bergskam och skruvade sedan upp sig på hög höjd innan den tog fart och försvann. Ett stort och viktigt x för oss båda. Bara ett par minuter senare hittade J en utfärgad stensparvshane som satt på en mur. J lyckades ta en fin bild på den genom tubkikaren. Dessutom sågs här klippsparv, alpkråka, flera svarta rödstjärtar och gulhämplingar, så det var en riktig fullträff.
 |
Här vid borgruinens torn med den Katalonska flaggan på toppen såg vi vår första lammgam och stentrast. |
 |
Den lilla orten Gosol i dalen mellan begrstoppar. |
Den här lilla orten Gosol kommer vi att minnas med glädje, det var här vi kryssade lammgam!