Intro. Så var det dags igen; vandring på spanska pilgrimsleden Via de la Plata. Upplägget denna gång har stora likheter med förra gången, men med en avgörande skillnad: denna gång är vi inte noviser, vi vet vad vi ger oss in på och på ett ungefär vad som väntar oss. Vi är ju en erfarenhet rikare och vi inbillar oss att denna andra gång ska det kunna bli lite enklare även om strapatserna är desamma och att man aldrig riktigt vet vad nästa dag bär i sitt sköte och hur den kommer att utveckla sig, men att vi ändå känner en viss trygghet med den erfarenhet vi skaffade oss förra gången. Det är lite som när man får sitt andra barn: det är samma saker som händer men man tar det lite lugnare och stressar inte upp sig lika mycket som första gången. Syftet denna gång är detsamma; att njuta av upplevelsen, omgivningarna, kulturen, människorna, klimatet/värmen och naturen, särskilt fåglar och blommor.
En väsentlig skillnad mot förra gången är att vi bara är iväg 2 1/2 vecka denna gång mot 5 förra gången, vilket betyder att vi räknar med att gå ca. 30 mil denna gång. Planeringen är att börja i Sevilla och sluta i Caceres, inte till Santiago de Compostela, och att gå hela vägen med ett eller annat undantag: att ta buss dels ut ur centrum av Sevilla dels mellan Villa Franca de los Barros och Torremeia. Det senare gjorde vi också förra året och skälet är att området är en gigantisk platt, där Söderslätt i Skåne står sig slätt och detta område består uteslutande av planterade vinstockar så långt ögat når, åt alla håll. Det innebär i praktiken att området är en "öken", en monokultur utan vare sig djur eller andra växter än vinstockar. Vi hoppar därför gärna över den.
Suomenkieliset uutisia
Muuminmummo pakinoi ja kertoilee kuulumisia lähinnä teille lähiomaisille. Suomenkieliset uutiset löytyvät suunnitelmien mukaan joka kerta kerta kun julkaisemme tekstiä, etsikää sieltä loppupäästä. Kuvat toimivat kaiklla kielillä :)
Första dagen, avresedagen. Vi kom iväg endast en timme efter tidsplanen, buss till stan och sedan tåg till Malmö. Frågan är ju alltid vad man har glömt, antingen att göra eller att ta med sig. Redan på bussen till stan konstaterade en av oss att bankkortet inte kommit med så nu har vi bara ett bankkort att förlita oss på under hela resan. Som tur är så finns det tillräckligt på kontot för resan så det ska inte behöva bli nåt problem. Resan till Malmö okomplicerad och likaså övernattning på vandrarhemmet. Vi konstaterade på resan att träden var mer utslagna i Skåne än hemma.
Andra dagen 30/4.
Det är ju faktiskt Valborg, men det har vi inte haft en tanke på. Opp i svinottan, kl. 3.49, snabb frukost och ännu snabbare promenad till Triangeln. Allt flutit bra genom Kastrupterminalen och första flygetappen till Bryssel AirPort, där en andra frukost smakade. Så nu har vi varit i Belgien också.
Efter nästan 4 timmars vila snart avgång till Sevilla och här är vi nu.
Nu växlar vi och det är jag S som skriver lite till. Vill först påminna våra kära läsare om att vår blogg är lika mycket en dagbok för oss själva än en hälsning till er. Det vill säga om du tycker att det är för mycket text så hoppar du över den :)
Vi tog flygbussen till centrala Sevilla, hoppade av vid en gatukorsning så länge det var rött ljus och som inte var en hållplats men chauffören och en spanjorska bedömde att det var den bästa platsen att gå av för oss som skulle till Gamla staden. Vi hade inte någon karta över Sevilla så det var bara att fråga första bästa vänliga människor som inte verkade vara turister. Tji, där fick vi! Istället för att berätta hur vi ska hitta till katedralen ville de veta från vilket land vi kommer. När vi avslöjade Sweden så fick vi veta då så, vi kan ta det på svenska. Det var ett äldre svenskt par som av solbrännan att bedöma hade bott i Sevilla ett tag. Vi fick bra hjälp med att hitta, väl framme fanns dessutom en turistbyrå där vi fick både en karta över Sevilla samt utpekat det hostal var vi hade bokat övernattning. Sedan på jakt efter credentials, pilgrimspass som berättigar oss att sova på pilgrimshärbärgen. Kunde inte köpa dem på katedralen men fick i alla fall kika in på helgedomen, hänvisades till ett välkänt hotell Simon bredvid katedralen. När den uppgiften var klar kunde vi ge oss iväg till hostellet.
För det behövdes orienteringsförmåga, vi gick rakt genom labyrinterna i gamla staden, de judiska kvarteren. Gamla hus, vackert och pittoreskt. Efter att ha installerat oss på hostellet gav vi oss ut på gatorna för att hitta ett trevligt ställe att äta middag. Det blev en Menu del Dia, trerätters med god öl till. Fast i denna värmen smakar all öl gott. Sedan var det bara god natt efter en lång dag. Stegresultat nästan 15 000 steg trots att vi satt så mycket på flygplan :)
En vy från gamla stan i Sevilla med dess smala pittoreska gator.
Första fåglarna noterades redan på avstigningsrampen från flygplanet: Blek tornseglare och hussvala, en givande början. Tyder på att sommaren är här och det blev vi snabbt varse; det är högsommar, bortåt 30 grader på eftermiddagen. Bara att ta bort byxbenen på zipbyxorna och ta på t-shirt.
U.
Första vandringsdagen 1/5
Santiponce-Guillena, 13 km.
Valde att ha en sovmorgon för att återhämta oss. Lämnade hostellet vid 9-tiden, åter genom gatulabyrinten, denna gång till busstationen där vi fiskade upp bussen till Santiponce, en förort till Sevilla. Resan kostade 5 € för oss båda och då slapp vi att gå förbi motorvägar och rondeller och genom trista industriområden - de är aldrig så himla tjusiga i en storstad. Santiponce är känd för de romerska lämningarna och utgrävningarna efter Italica, en stad som grundades ca 200 år f.Kr. Det var många turister som blev besvikna när chauffören informerade om att Italica har stängt, oklart om det var på grund av första maj eller av någon annan anledning. Vi visste i förväg att vi ska hoppa av tidigare och sedan passera Italica så för oss gjorde det inget.
Först skulle vi dock ha förmiddagsfika och det inmundigades på en churrosbar med en rejäl uteservering. Churrosarna smakade ljuvligt, som nygräddade munkar. Nu fattar vi varför de är så populära bland spanjorerna. Dessa churrosar var inte som vanliga utan friterades i en speciell anordning så att de blev stora och släta ungefär stora som bananer och mycket porösa.
Själva vandringen gick enligt planerna, cirka 16 km blev det i högsommartemperatur och -miljö. Vackra vyer, grönskande odlingar. Såg resans första härfåglar, biätare, kornsparv, etc och att inte förglömma massor av tornseglare, bleka tornseglare och ladusvalor. Värmen gjorde att vi var ganska så möra när vi kom fram. Ramlade in över tröskeln till ett privat härbärge, betalade 12 €/bädd och fick ett eget rum visserligen med ett delat badrum men det är bara vi som delar det. Övriga gäster bor på en annan våning och har det nästan lika gott. Dessutom ingår frukost i priset och vi får fixa den själv vilket är en fördel, är inte beroende på andras tider. Takterrassen är alldeles underbar, sitter i skrivande stund där och njuter av solnedgången och att det äntligen har blivit en behaglig temperatur utomhus, kanske 25 grader mot kanske 30 på eftermiddagen. Idag har vi ätit en pilgrimsmenu för 6 € pp exkl dricka. Det har blivit ganska många öl förutom vatten, vi behöver många liter vätska om dagen.
Till slut vill jag citera vår guidebok som förklarar ganska väl varför vi har blivit så förtjusta i vandringen. "Det är oerhört befriande att sätta på sig ett par kraftiga skor på morgonen och fokusera på dagens mål, att gå från punkt A till punkt B. Landskapet skiftar längs vägen. Blommor, sjöar, fåglar, berg och dalar - allt hinner man betrakta, stort som smått. Det är berättelser om människors historia, arbete och kultur man möter. När vägen går genom små byar och städer får man träffa vänliga människor, vila, ta en kopp kaffe och studera folklivet. Och när man kommer fram efter dagens etapp och tar av sig skorna infinner sig en härlig känsla av bedrift och tillfredställelse."
Att människor är så otroligt vänliga längs Via de la Plata blev vi direkt påminda om. Det är många som har hejat på oss med hälsningen Buen Camino! Ett antal bilar tutade för att väcka vår uppmärksamhet för att sedan vinka eller genom ett öppet fönster ropa sin hälsning. En tant ville hjälpa till med vägen när vi gick åt fel håll, hon visste ju inte att vi ville till churrosfiket innan vi tog tag i dagens etapp. Helt enkelt, vi blir väldigt väl omhändertagna längs vägen, på härbärget, på restauranger och på butiker. Tänk om vi svenskar skulle kunna vara genuint lika vänliga och serviceinriktade. Drömma kan man alltid ;)
Dags att gå in, det är mörkt. God natt, sov gott! Kram kram
Redan första vandringsdagen kom det första krysset (= ny art som man aldrig sett eller hört förut) och inte vad som helst utan det som stod allra överst på önskelistan : Blåkråka! Att på denna röda dag skåda blåkråka för första gången känns speciellt och dessutom att göra det i denna trevliga ort Santiponce, det känns riktigt bra.
Guillena var en trevlig bekantskap; ett trevligt albergue med en synnerligen vänlig värd som både tvättade och hängde upp våra kläder! Vi åt på trevlig restaurang med god mat. Och kvällen tillbringade vi med öl på alberguets takterrass varifrån vi hade en fantastisk utsikt över stor del av stan och dess omgivningar och att vi i dagens sista timme fick se svart stork därifrån gjorde knappast saken sämre.
U.
Lördagen den 2 maj
Guillena-Castillblanco, 20 km.
Första riktiga dagen med en rejäl etapp på 20 km. Upp med tuppen, gjorde frukost som ingick i övernattninskostnaden. Den var lite exklusivare, förutom kaffe/te och tostada med smör och marmelad så fanns det även apelsinjuice. Det var bra, vi behövde tanka mycket vätska före dagens etapp. Jag S drack totalt ca 1 l till frukost. Kanske var det därför det var lättare och roligare att gå idag. Vackert böljande landskap med omväxlande vegetation och många fåglar. Dvs vi stannade många gånger :) U får redogöra fågelläget och sin frustation över det. Det var långa sträckor i korkekskogen som doftade underbart. Fjärilslavendel och salvia blommar, klipprosorna är på sluttampen men vi har sett både rosa och vita. Det finns även två sortens gula buskar som blommar med små sötdoftande blommor, jag är osäker men tror att den ena är någon sorts mimosa.
Kom fram på mitten av eftermiddagen till en ganska liten andalusisk by Castilblanco. Hittade härbärget utan problem och noterade baren mittemot. Dit styrde vi stegen så fort vi hade fått välja våra sängar. Än så länge har vi fått den ena sovsalen bara för oss själva. Ja baren, de behövs. Det är där man får tag på kall öl när man kommit fram. Och mat också. Nu har vi duschat, U vilat på middagen och båda tvättat. Kvarstår bara att läsa sig in i morgondagens långa etapp, en maffig 30-kilometare och handla frukost, lunch och vatten. Det lär bli en lång och varm etapp imorgon.
Hasta pronto från mig!
Under dagens etapp har vi noterat ett antal "trevliga" sydeuropeiska fågelarter såsom härfågel, biätare, silkeshäger samt den för södra Spanien typiska blåskatan. Utöver dessa ett tjugotal andra arter, en hel del vanliga svenska såsom bofink, koltrast, talgoxe och blåmes.
U
Söndagen 3 maJ Castilblanco - Almaden, 30 km.
Härbärget i Castilblanco fylldes på under kvällen. Flera trötta vandrare landade med darriga ben. En pappa med sin son (vi trodde de var kompisar tills sonen började prata om pappa -i våra ögon var både i 35 års ålder, hmm) hade tagit vatten över huvudet och gått hela vägen från Sevilla. De kunde knappt stå rakt innan de fick vatten och mat. På morgonen var de osäkra på om de kunde fortsätta. Vilket snöpligt slut i så fall på deras vandring, resa till Spanien från Holland och komma hem redan dagen efter! En gammal man haltade in och då visste vi att det fanns bara överslafar lediga. Yrkesmänniskan i mig vaknade och jag gick och flyttade mig från en underslaf till en ledig bädd ovanför U. Mannen skulle aldrig kommit upp i en våningssäng. Till vår stora förvåning så har han nyssens kommit fram till härbärget i Almaden. Vissa människor bara tänjer sina gränser och uträttar även det som egentligen är omöjligt.
Dagen idag då. Vi var först upp på morgonen, snabb frukost och iväg kvart över sex. Det var mörkt en halv timme till men leden gick längs en landsväg så det var inga problem. Tidig söndagsmorgon innebär att det var knappt någon trafik. Odlingslandskap med korkekar, vete och kohagar. Omväxlande och vackert. Efter nästan två mil kom vi till ett naturreservat som sades vara vackert plus ha ett rikt fågelliv. Ja, det sistnämnda var lite att ta i. U har dock fått ett livskryss idag; en herdesångare.
Här växlar vi igen.
Vandringen ut ur Castilblanco skedde till alla traktens tuppars galande och antalet tuppar var betydande och de hade helt klart tävling. I Spanien är det helt okej i dessa småstäder att ha tuppar och förmodligen också andra husdjur mitt i stan och dessutom kunde tupparna komma ut och gala fritt, ett sånt liv. Det som också hörs från alla håll i denna tidiga timme när det fortfarande är helt mörkt är alla traktens hundar som skäller som besatta, men i Castilblanco var tupparna helt klart i majoritet. Så smått kom de vilda fåglarnas morgonkonsert igång och när vi kommit en bit från bebyggelsen var det denna vi lyssnade till; sydnäktergal, härfågel, tofslärka, sammetshätta, bofink, talgoxe m.fl.
Efter 16 km kom vi till ingången till naturparken Sierra Norte och strax före entrén hörde vi minst två herdesångare sjunga och dessa var livskryss för oss båda.
Första delen av parken d.v.s. ca. 5 km bestod omgivningarna mest av korkekdungar med blommande ängar. Inte så mycket fågel men ändå noterade vi härfågel, biätare, gök, svart stare och trädgårdsträdkrypare när vi satte oss ner och åt vår medhavda mat. Efter hand ändra landskapet karaktär och då ersattes korkekarna av stenpinjer och blomsterängarna av klipprosbuskar och fjärilslavendel i kolossala mängder.
Dessutom började uppförsbackarna avlösa varandra och då åter värmen steg mot 30-gradersnivån blev uppförsluten riktiga påfrestningar. Den sista delen av etappen till Almadén var en backe som hade stora likheter med avslutningen i Tour de ski, lutningen var nog ungefär densamma, minst, däremot var längden på backen inte fullt densamma, men å andra sidan hade skidåkarna varken drygt 10 kilos packning eller 30 grader varmt, så det kan nog jämna ut sig.
När man sedan efter en mastodontbedrift tagit sig upp till toppen skulle vi ner på andra sidan på ett utförslut som var nästan i klass med uppförsbacken och inte riktigt lika jobbig men inte lätt den heller, men vi klarade det och kom välbehållna fram till Almadén.
Det var med viss möda vi med hjälp av andra vandrare kunde hitta till det kommunala alberguet där vi checkade in, tog varsin sängplats och tog en synnerligen välbehövlig dusch, i kallvatten! Just på detta ställe efter att vi gått den längsta och ojämförligt den kämpigaste etappen skulle vi behöva kunna tvätta oss ordentligt i en härlig dusch, men med endast kallvatten blev det en snabbdusch. Det är sånt man får ta på Via de la Plata.
U.
Suomenkielellä
Hej! Olin kirjoittanut jo kerran pienen matkakertomuksen mutta se on kadonnut jonnekin cyberavaruuteen. Juuri nyt kaipaan inspiraatiota joten kuulumiset saa koostua toteamuksesta että voimme hyvin. Monta lintua on löytynyt, kesäsää on kaunis ja lämmin, meillä on hyvät varusteet ja nautimme kovasti vaeltamisesta luonnossa. Päivämatkat ovat 15 - 30 km mittaisia ja olemme ehtineet jo ohittamaan matkan kohokohdan, nimittäin vuoren jonka korkeus on 760 metriä meren yläpuolella. Niitä kuvia tulee jossakin seuraavassa jaksossa. Loppumatkan aikana kaikki menee vain alaspäin... Uusia kuulumisia seuraa myöhemmin. Kesäterveisin S + U
